Nu har den första semesterveckan snart nått sitt slut och vi har faktiskt gjort en del saker som vi hade planerat. Jag menar det ska man ALDRIG ta för givet, för man är en obotlig tidsoptimist och vi har alla förmåga att skjuta upp saker, inte raketer, utan sånt vi gillar lite mindre.
På torsdag var jag till min sjukgymnast och fick mitt rtgsvar förklarat och genomgånget. Roligt var det inte men så försökte jag tänka att jag är inte sjukare då jag går ut från vårdcentralen än då jag gick in.
Vilken banal tröst - men ändå - fast inte ser ju framtiden så lysande ut om man ska vara ärlig och det sa min gymnast, att ärlig måste han vara, och det tycker jag är bra.
Man har ju varit i branschens närhet i så många år så nåt har man ju lärt sig att fatta, och man lär sig massor av att vara sjuk oxå.
Fredagen gick i utflyktens tecken, varje år gör vi ett besök på Vassholmen, en ö i Kalix älv, som man färjas över till som har varit flottningens mecka när det begav sig.
Vännen Gun, som var barnvakt åt sitt lilla barnbarn Elin 2 år, och jag skulle åka dit och käka lunch och njuta av vädret. Det var soligt men inte så varmt och jag pilade förbi Lyktan som för de mest fantastiska räkmackeskapelser världen skådat, på hembakat bröd, och köpte två, vichy och festis till Elin och sen tog jag fotoutrustning, kylväska och tårtkartong med räkfesten i och begav mig med färjan till ön.
Gun o Elin var redan där, små intensiva damers sovtider bör man inte rubba, så hon sov i sin vagn bakom myggnät och farmors kofta. Vi dukade upp vår lunch och smarrade i oss godsakerna. (hälften i alla fall)
Elin vaknade och DÅ var det slut på friden, det var såpbubblor och färgkritor och diverse barngalopp ända tills vi tog färjan tillbaka till fastlandet.
Men vi hann se fotoutställning och konstutställning i de gamla husen och det var många sevärda objekt.
Kvällen tillbringades på Valhalls terass och vi bjöd Gun på grillbuffe´vilket inte var dumt alls, Valhall delar ut Ikeas fleecefiltar till behövande och det var nog de flesta som var behövande allt eftersom solen gick ner.
Gun ska ha våran Smilla då vi åker bort så hon är väl värd en hoper grillbufféer.
Det är hon utan den biten också så klart, hon är en av livet prövad människa som har gått igenom det jag skulle tycka var det allra värsta scenariot, att mista sitt barn.
Sen tog vi en tur genom villaområden vi inte sett på ett tag och glodde på andra och deras göranden och låtanden en fredagkväll.
Dagen idag, lördag, har jag besökt Coop för lite shopping, Apoteket, blomaffären för att inhandla en blomma till graven och den är nu planterad och det ser lite bättre ut på mammas o pappas viloplats, solersättaren har lyst på mig en stund så jag börjar känna mig brun och fräsch.
Motionsspåret låg kvar och väntade, med de där rtgsvaren så är det inte en chans att man ska slappa.
Efter lunch kom min kusin Thyra, vi har en sån relation att om vi inte ses på lång tid så tar vi bara vid där vi slutade sist, det är så med en del människor man känt hela livet.
Hennes Molly skällde på Smilla som låtsades vara leguan och hoppa i sidled men spände upp sig och trodde hon var tarzan så vi fick ta "skilda världar" innan hon satt huggtänderna i besöket.
Nu säger maken att det är MAT så det är bara att avsluta och önska folket en trevlig afton.
Kram Nonna
På torsdag var jag till min sjukgymnast och fick mitt rtgsvar förklarat och genomgånget. Roligt var det inte men så försökte jag tänka att jag är inte sjukare då jag går ut från vårdcentralen än då jag gick in.
Vilken banal tröst - men ändå - fast inte ser ju framtiden så lysande ut om man ska vara ärlig och det sa min gymnast, att ärlig måste han vara, och det tycker jag är bra.
Man har ju varit i branschens närhet i så många år så nåt har man ju lärt sig att fatta, och man lär sig massor av att vara sjuk oxå.
Fredagen gick i utflyktens tecken, varje år gör vi ett besök på Vassholmen, en ö i Kalix älv, som man färjas över till som har varit flottningens mecka när det begav sig.
Vännen Gun, som var barnvakt åt sitt lilla barnbarn Elin 2 år, och jag skulle åka dit och käka lunch och njuta av vädret. Det var soligt men inte så varmt och jag pilade förbi Lyktan som för de mest fantastiska räkmackeskapelser världen skådat, på hembakat bröd, och köpte två, vichy och festis till Elin och sen tog jag fotoutrustning, kylväska och tårtkartong med räkfesten i och begav mig med färjan till ön.
Gun o Elin var redan där, små intensiva damers sovtider bör man inte rubba, så hon sov i sin vagn bakom myggnät och farmors kofta. Vi dukade upp vår lunch och smarrade i oss godsakerna. (hälften i alla fall)
Elin vaknade och DÅ var det slut på friden, det var såpbubblor och färgkritor och diverse barngalopp ända tills vi tog färjan tillbaka till fastlandet.
Men vi hann se fotoutställning och konstutställning i de gamla husen och det var många sevärda objekt.
Kvällen tillbringades på Valhalls terass och vi bjöd Gun på grillbuffe´vilket inte var dumt alls, Valhall delar ut Ikeas fleecefiltar till behövande och det var nog de flesta som var behövande allt eftersom solen gick ner.
Gun ska ha våran Smilla då vi åker bort så hon är väl värd en hoper grillbufféer.
Det är hon utan den biten också så klart, hon är en av livet prövad människa som har gått igenom det jag skulle tycka var det allra värsta scenariot, att mista sitt barn.
Sen tog vi en tur genom villaområden vi inte sett på ett tag och glodde på andra och deras göranden och låtanden en fredagkväll.
Dagen idag, lördag, har jag besökt Coop för lite shopping, Apoteket, blomaffären för att inhandla en blomma till graven och den är nu planterad och det ser lite bättre ut på mammas o pappas viloplats, solersättaren har lyst på mig en stund så jag börjar känna mig brun och fräsch.
Motionsspåret låg kvar och väntade, med de där rtgsvaren så är det inte en chans att man ska slappa.
Efter lunch kom min kusin Thyra, vi har en sån relation att om vi inte ses på lång tid så tar vi bara vid där vi slutade sist, det är så med en del människor man känt hela livet.
Hennes Molly skällde på Smilla som låtsades vara leguan och hoppa i sidled men spände upp sig och trodde hon var tarzan så vi fick ta "skilda världar" innan hon satt huggtänderna i besöket.
Nu säger maken att det är MAT så det är bara att avsluta och önska folket en trevlig afton.
Kram Nonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar