När jag blir stor ska jag bli intelligent - och lat

Idag har det varit ett lite lynnigt väder, så pass att tvätten som var kvar inte fick lufta sig ute utan hamnade i torkskåpet, det är trist att inte få sommardoft i kläderna.

Nå, små bekymmer är pratsamma - stora sorger stumma. Imorgon ska jag till frissan, det blev ett hastigt beslut, Maria är dessutom på Kreta, så det får bli en ny bekantskap med hennes kollega då. Svinto ska man ha till rostfritt inte på huvudet så det får bli så här.

Dessutom kommer minstingen imorgon och har varit till sin Vanessa idag så hon är väl hur snygg som helst och jag kan ju inte stå bredvid med mitt trasselhår och vara en skam för hela släkten. Tänkte att nu då vi har utrustning med stativ och hela köret, samt några duktiga fotografer, om än amatörer, så ska vi ta en släktbild.

Det vet dom inte om som tur är annars kan dom ju få ogiltig frånvaro, vilket föranledde anmärkning förr i världen, en del är ju så rädda för blixten.

Har så svårt att förstå det, jag brukar fråga om dom inte ser sig i spegeln annars, jag menar det är ju inte nåt nytt för omgivningen hur man ser ut så varför skulle det vara så farligt???

Min ende son hör till de förskräcktas skara, "men sluta nu" säger han innan jag ens har tagit upp utrustningen ur säcken. Han är ju snaggad, av sin syster senast, så han behöver inte kamma sig och rakning förkommer väl inte sååå ofta och inte målar han sig heller så han kanske inte ser sig i spegeln så ofta - då hinner det ske en del förändringar sen sist och så blir han rädder.

Ja det finns ju möjlighet att kommentera så han kan ju förklara sig, jag biter ingen som inte kan försvara sig.

Han är en reko grabb min son så jag tror nog han ställer upp på bild.

Hans yngre syster, den golffrälsta, ler säkert in i linsen om hon nu inte har fått en boll i ögat eller nåt`.

I så fall har man väl kvar nåt ex av Brigtte Bardotbrillor sen 60-talet, stora som tallrikar var dom, så dom får täcka det som inte tål att visas.

Nöjd med kropp o utseende har jag slutat förvänta mig att flickorna nånsin ska bli och det är svårt att bli vackrare än man är - ens på bild.

Själv har man ju slutat bry sig vid denna ålder det är ju bara om man råkar gapa förvånat eller blunda och se aspackad ut som man tycker att det blev fel - på fotografen!

Nämen åhh, inte nu, när jag blunda, blinka, hosta, nös osv...

Maken har vant sig nu han bara ler och ser underfundig ut men han är helst bakom kameran.

Nåväl, gräset har blivit avsnaggat ute och slyomgivningen intill som är "ödemark" har mejats ner med röjsåg, så här ser väl ut som det brukar "å sommarn´" Barbro det betyder "på sommaren" så slipper du använda hårddisken till det nu när du har semester och whisky fulla glaset.

Idag ska det serveras grillad lax och färskpotter -värre har man ätit - potterna är dock små och ynkliga så man får väl bra poäng i Viktklubb.se, dom väger ingenting.

Ni begriper ju att jag tröstar mig själv för att jag vräker i mig ett helt gäng och tror att dom inte märks sen när dom lagt sig som ett pärlband runt rumpan.

Det blir precis som Alma 8 år beskriver "På något sätt har Norge fastnat på Sverige. Jag vet inte om de någonsin släpper taget" potatisgreppet är lika konstant.

Vad har man väntat sig av en som är uppfödd på potatis och salströmming, tagit simborgarmärket ( tack Eva) i Korpik´älven och dessutom simmat 1000 m prov i hällande ösregn ( stackars simmajen stod på bryggan och höll på att frysa ihjäl innan vi var klara) bland fritt flytande lortar och sjögräs, fått en gunga i hakan och svimmat och spelat gitarr med badmingtonracketar o vrålat popsånger för alla som ville lyssna.

Det var inte sååå stor publik att det gick ihop kan jag säga, fast Eva sjunger väldigt bra - det var väl jag som drog ner publikantalet kan man anta.

Nu blir det inte roligare idag för nu ska jag fylla på med lite färskpotatis han ropar snart att det är klart, kocken min i köket.

Håll i hatten

Nonna