Nu ska vi slänga latmasken i sopkorgen och försöka oss på ett litet inlägg i "boka".
Jag lovade ju att berätta om övningskörning och tokiga ungdomsupplevelser - här kommer en - håll i hatten Eva. Jag och mina två kusiner skulle åka till Boden för att lämna av den ena kusinen vid tåget söderut. På den tiden hade jag en WW1300 metallicgrön en liten bubbla alltså. Den kusin som blev kvar och skulle hem med mig var alltså nämnda Eva och hon hade ännu inte hunnit ta körkort eftersom hon tillbringat flera år i Sthlm och utbildat sig till sjuksyster.
Plötsligt fick vi nån ingivelse ( dom var många på den tiden) att vi skulle åka hem över Luleå och Eva frågade om hon inte kunde få köra. Visst det var inga problem och hon körde ju hur bra som helst. Strax utanför Luleå, sa hon plötsligt att "det händer inget då jag gasar" men vaddå tyckte jag trampa på pedalen så kommer vi framåt. Nej det gick inte och då DÅ tittade vi på bränslemätaren och den var faktiskt inte där den borde vara utan pekade dystert mot TOM.
Hoppsan det borde jag ju tänkt på så klart men man är ju bara människa. Eva erbjöd sig då att lifta tillbaka till en bensinstation vi nyss passerat för att fylla på en dunk så vi skulle komma till macken! Sagt o gjort hon försvann i mörkret och jag satt kvar i min bubbla och väntade - väntade -väntade jag hann ju inbilla mig både det ena och det andra men till slut...kom hon med dunken och full av entusiasm. "Vet du, när jag kom in på macken så bara sprutade det ut pengar ur en enarmad bandit, alltså fatta hur mycket pengar det kom 99 spänn" Då i 70-talets början var det mycket pengar och hon greps ju så klart av speldjävulen på en gång. Så där satt jag på E-4 medans hon spelade bort alla enkronor hon hade - och säkert några till - om hon vann eller besinnade sig det minns jag inte men jag var nog mest glad att se henne livslevande och inte kidnappad av nån idiot.
Vi kom iväg och jag minns att vi lite senare tog upp en liftare som var långt ifrån nykter som skrävlade hela vägen hem och jag övervägde att kasta ut honom men han fick hänga med.
Vi har skrattat åt det här många gånger - OK kanske mest jag - men det är en oförglömlig upplevelse.
Nu måste jag laga lite mat för maken kommer snart hem efter sitt 12-timmarspass andra helgen i rad så det får bli mer minnen sen.
Sköt om er och särskilt du Eva!
Kram Nonna
3 kommentarer:
Jäklar - Du kunde inte låta bli! Nåväl, detta är gamla synder som ter sig alltmer dimmiga i minnet. Om jag inte tidigare sagt "förlåt att jag lämnade Dig ensam i mörkret i en liten Folkwagn" så gör jag det nu. Kram/eva
Men herregud, tänk inte alls så, vad livet hade varit mkt fattigare om du INTE lämnat mig där och det handlade säkert inte om så lång tid heller men du vet då man väntar är alla minuter låååånga.
Vi ska väl bjuda på oss själva och skratta lite och det visar ju bara hur spontan och glad du var och ju fortfarande är, när du orkar och kan, vill gör du nog jämt!
Kram Q
Häftig bild!
Skicka en kommentar