Gnällspikar o Inkamönster

Fredag eftermiddag. Maken kommer hemsusande, han susar inte så ofta det går mer i slowmotion, men nu hade han ett papper i allsköns färger i näven - gult, rött, blått vitt det såg ut som ett vävmönster på nån INKA-väv.

Det visade sig vara ett 5-skiftsschema som börjar gälla från måndag. Alltså hallå - i männens värld är det bara att byta - åtminstone de män som styr på den arbetsplatsen.

Jag undrar bara lite försiktigt när glömde dom bort hur det är att ha små barn, att små människor ska till dagis o skola och det ska fungera med allt sånt? Det jobbar massor av småbarnsföräldrar där. Var efter vägen glömde de bort att folk faktiskt planerar sin vardag nån vecka i förväg, har vänner och förpliktelser förutom på jobbet??

Nej det är bara att gilla läget som det numera heter eller gå hem! Det tycker jag är att inte ha några valmöjligheter alls ungefär.

Allt för produktionen.

Maken gillar 5-skift (man jobbar 2 helger av 5) mot nu 1 av fyra. Lite mer flis kanske men mitt huvud kommer att bli fullt med funderingar hur schemat ser ut osv.

Så går det till i dagens värld. Jag har också jobbat med scheman, schemaläggning och byten i många år men man skulle säga till 2 veckor innan och folk fick faktiskt tid på sig att ordna sin barnpassning osv.

Men - nu vart det väl skarpt läge. Vi ska ju nu prata militärspråk oxå.

Allt för att vi inte ska stangera eller sluta använda våra huvuden.

Undras om man skulle ringa chefen och fråga om han vill komma hit och tapetsera klart hallen och underhålla dem som kommer och byter värmepanna till veckan som var den inplanerade ledigveckans sysslor för maken??

Pannan måste in annars fryser jag ihjäl man blir ju förvisad till vardagsrummet för där står kaminen så man inte skallrar ut tänderna ur mun, för då hjälper det inte ens med 5-skiftslön när den notan ska betalas.

Ja kors vilka bekymmer - annars lever alla så vitt jag vet och verkar må oxå, så vi kommer nog vidare i livet men man blir lite upphottad.

Ikväll ska vi ju ut och äta grillbuffe´det ska bli gott med mat, den maten vet man är god så det blir inga överraskningar hoppas jag.

Dessutom måste vi handla lite, smörgåsmaten är slut och frukten och brödet finns det inget överflöd av. Nå det hinner vi innan middan. Köpte en tröja på Chili idag (M) en ljusgrå ärmlös att ha innanför kofta o kavaj men den var som ett korvskinn, endera har jag blivit hastigt fetare eller så stämmer inte deras storlekar med omvärldens. Tror jag får skänka den till nån av döttrarna för det känns som att ha på sig tvångströja, brösten hamnar i mitten i en underlig hög och då jag skulle ta på den så fastnade jag för den var så snäv i halsen.

Halskedjor o glasögon o huvudet satt ohjälpligt fast i en enda röra och maken gick och la sig för jag svor så det osade. han fann nog för gott att hålla sig undan.

Shit happens jag köpte i alla fall en svart kofta det har jag letat länge efter..så jag får väl ta något annat under den då. Garderoben är inte tom direkt så det blir ingen djupare kris.

Ryggen spökar ju och tålamodet håller på att tryta, maken pratar resor IGEN!! o jag känner att kroppen funkar inte så det blir lite frustrerande.

Tjohej nu gaskar vi upp oss o byter tröja o skriver handlingslista och ser framåt.

Egentligen skulle jag skriva om när speljävulen tog kusin Eva men det gör jag nästa gång, inbilla dig inte att jag har glömt det!

Nu blev det INKA-mönstret som kom emellan eftersom jag ändå är vrång så kan jag passa på och säga att jag är avundsjuk på min syster som ska på akvarellexperiment i helgen bara måla o fnittra och säkert dricka vin och äta gott oxå fy fasiken. O döttrarna är i storstan och kan gå på Kulturnatta på Kulturens hus vid Sergels och se konst och foto och allt möjligt spännande.

Åtminstone den ena - den andra åker hem ikväll för att jaga skogens konung i skogarna imorron

sitta på älgpass o huttra i timmar fick jag verkligen rätt barn med mig hem från Huddinge BB 1974??

Nu av med tvånget och på med nåt där "pattarna får flyta fritt" det är en annan rolig historia jag ska berätta en annan dag.

Bilden är på min ende son med sin förstfödde son.

Kanske ses vi över grönsaksbordet och kycklingfiléerna, vem vet, om inte så ha det!

Kram Nonna