Nu har familjen fått sin första beteendevetare!

Nu har jag varit i Umeå och hjälpt mitt minsta barn att komma vidare i livet.

Nu har Caisa tagit examen som beteendevetare med psykologi som huvudämne. Hon har kämpat bra och nu ska hon jobba ett tag och sen läsa vidare.

Tisdag körde jag ner i rusket, det var inte halt, men moddigt och besvärligt att komma förbi långtradarna med all snömodd mot mitträcket. Det tog dryga 4 timmar ner till Umeå och sen när jag kom ner gick vi på en italiensk krog och åt lunch. Efter det åkte vi till lgh och började röja upp bland det som blivit kvar efter Sthlmsflytten och städa skåp o lådor och kyl o frys osv.

Vi åkte till Röbäcksveterinären med lilla Florence o Rut, faktum är att Florence var trött o slut hade svårt att klättra och ta sig ner och upp i buren, Rut var nog friskare trots att dom var jämngamla ca 2 år.

Caisa fick ju ta det svåra beslutet eftersom hon inte får ha djur i Täby och det var ju rätt beslut fast det är jobbigt. Dom fick somna in tillsammans och vi höll i var sin råtta - första gången jag fick hålla i Rut- för hon har inte riktigt gillat beröring av människor förut.

Dom somnade in ganska fort och vi la dem bredvid varann på en handduk och när man lyssnade så sov dom djupt och skulle få en till spruta sen då vi gått.

Vi tog farväl och gick ut i spöregnet. Det var ett mycket proffsigt bemötande av en fin vet.ass som tacklade alla våra sinnesstämningar och grattade Caisa till examen osv.

Vi åkte vidare mot Berghem lånade en dammsugare och begav oss till Karlshem igen för fortsatt städning. Klockan 18.00 skulle vi få middag hos Eva och Karl-Uno och det fick vi sannerligen - Kalix-löjrom och tunnbröd och hällefile med pressad potatis och en jättegod sås till. Vi skålade i cider i magnumflaska för Caisas examen och även Mårten var med och fick egen meny med kött. Mårten som opererats i knät igår, var väl lite småängslig för sin operation, men det förstår man ju, som han själv sa; man har inte ont före men sen efter har man plötsligt ont och nersatt rörlighet. Nu väntar en längre tids konvalecens för att träna upp knät vi hoppas verkligen att det går bra! Mårten tänk på att du är en Olofsson och kan lyfta storsten så går det bra!

Maten var kanon och vi fick goda skratt och trevligt umgänge och sen sov vi över i var sin kupé Caisa och jag - hon påstår att jag drar ihop timmer varje natt - inte vet jag, det är ju svårt att neka till hur man beter sig då man sover - men säger hon det så är det säkert så.

Vi fortsatte städningen efter en hotellfrukost i Berghemsköket och sen hämtade K-U upp resterna som skulle till soptipp resp återvinning.

Vilka underbara människor hon fått i sitt liv en extramamma och en pappagestalt det behövde hon så väl.

Sen styrde jag hemåt eftersom jag helst kör då det är ljust och nu var det disigt och regnigt hela vägen.Hem kom jag välbehållen och det var ju skönt. Lghbesiktningen gick bra och nu är hon i sitt nya element hon flög hem till Täby imorse.

Själv har jag sovit som en stock men är oändligt trött och har nu varit till tandfén (jag fick en specialkudde under min onda nacke i stolen och det var superbra) och blivit av med tandsten och polerat tänderna och jag sa faktiskt till henne att det vore ju fördjävligt om jag föll ihjäl mig nu när jag polerat upp mig till tänderna. Det är glashalt ÖVERALLT!!!

Jag handlade lite och kom hem hel och ren. Vi har ätit älgköttsoppa till middag så man spricker nästan o nu ska jag snart lägga mig och läsa det blir tidig morron imorgon och träning i bassäng, DT och jobb sen får jag vila hela helgen det ska bli skönt. På tisdag ska jag till Micke och få laser och magnetbehandling och nästa fredag ska jag till SYs och göra EMG och mäta min nervledningshastighet så då får vi se om det kan ge några ledtrådar till mitt fortsatta välbefinnande och vad jag kan göra åt det.

Sköt om er alla i halkan gå FÖRSIKTIGT när ni måste gå utomhus.

Kram Nonna