Nu ska vi se om det inte ska bli ett litet inlägg i bloggdebatten idag, bäst att fånga viljan medan den finns - eller viljan finns väl jämt egentligen men orken tryter ibland.
Igår var jag till Sunderby sjukhus och lyssnade på en massa klokskap, vi i division service ska bli ännu bättre på service och komma in i "rätt tänk". När vi väl stuvat in oss i leasingbilen, pressat in våra ´slanka´ kroppar i baksätet och fått på oss bilbältena, bara det är en liten upplevelse när man sitter tre i baksätet man får liksom ta det i omgångar...det blir lite krafsande på varandras ryggslut innan man sitter fast, så bar det av mot Luleå.
Det gick bra och det var gott om bensträckare så jag klarade ryggen hyfsat. God lunch fick vi med massor av sallad till, viltskav med potatismos var en av dagens rätter.
Hem susade vi tryggt och FORT med Rune vid ratten.
I morse sov jag länge och sen efter frukosten insåg jag att det inte gick att förtränga de faktum att städning var av absolut första prio så jag satte igång med det, gjorde avbrott för att ringa mina "gamlingar" och de mådde bra och satt inne tryggt förborgade i sitt höghus i snöstormen.Sen fortsatte fejandet en stund till och eftersom jag kände mig svettig och hade halsen full av allt jädra damm som virvlat omkring så klädde jag på mig utemunderingen och tog en promenad i snöyran. Herregud vad det vräker ner snö, nu får alla skoterälskare sitt lystmäte tillfredställt och alla stackare med skidanläggningar kanske kan se en ljusning i tillvaron. Efter promenaden, 2,5 km i snömodd tog jag snöskyffeln och röjde av stora bron och om det var klokt eller inte visar sig nog....jag känner att armarna protesterar våldsamt just nu. Vem orkar vara klok hela tiden och när man ser att det bara driver värre och värre så MÅSTE man ju göra ett hål så man kommer ut. Ska fan bo här uppe när man inte gillar snön????
På vägen hem träffade jag Kerstin, som jag kände på 60-talet och knappt sett sen dess, vi brukar mötas då och då på våra promenader eftersom hon flyttat tillbaka till byn efter 35 år och hon skrattade och sa att idag är det bara du och jag som går ut frivilligt. Hennes vovve, en helmysig smålandstövare av lite större format, fyller 6 år idag så den skulle få tunnpannkakor och köttbullar så maken var hemma och gräddade för fullt.
Nu sitter jag inne ( inte bakom galler) och är glad att jag gjorde promenaden för man kan inte slöa till och skylla på vädret eller nåt annat opålitligt tillstånd.
Nystädat dessutom och till middag blir det kebab i pitabröd, lövbiff, stekt gul lök, sallad, gurka, tomat och kanske lite orientdressing för syndandets skull.
Man får väl glo lite på Lets dance sen, ibland har man svårt att begripa att folk utsätter sig för sånt som dom väl måste känna att dom är mindre bra på - fast det är modigt att försöka - jag skulle aldrig våga.
Hoppas stormen lägger sig tills imorgon så man kan ta sig ut en sväng.
Tänker idag på dottern Linda-Sofi som gjort sin första dag på nya jobbet hoppas det går bra och att hon finner sig tillrätta med skogsfolket, hon får väl avlöna Göran Persson nu oxå för han lär väl ska ha betalt.
Min ende son har inte hämtat TV ännu, den står som ett monument över "dåliga beslut" i hallen, strategiskt placerad mitt framför ytterdörren av maken så jag inte ska glömma att jag ska se till att förpassa den ur huset snarast.
Caisa har förhoppningsvis inte slagit ihjäl nån av sina ostyriga skolbarn - fast det kliar nog i fingrarna att lära dem lite vett - men eftersom vi vill att hon ska kunna gå vidare i karriären så hoppas jag hon håller sig till muntliga förmaningar.
Maken jobbar hela helgen så jag får roa mig själv och se till att få tiden att gå, kanske om man orkade skulle man måla lite på nån påbörjad tavla, vi får se, det brukar inte vara några problem.
Ha det gott folk i snöyra eller spöregn eller kanske vackerväder.
Kram Nonna
3 kommentarer:
Tja, även här har det varit snöyra. Började i går och slutade för någon timme sen. Men det lär inte ligga ngn längre stund för det ligger mer på plus än minus i luften.
Måste bara fråga - vad har bilden för samband med texten i inlägget? Eller är det rubriken som ska illustreras med gåva och skimmer? För nog är våra barn en gåva och det skimrar om det allt som oftast också.
Ta det lugnt med skottandet - det försvinner av sig själv till slut. Det räcker att du har så du kan sätta den ena foten framför den andra.
Kram Lillsis
Faktum är att det krånglade så med bilderna..vet inte vad det var för tjafs, så jag tog en som jag vet att Patric "älskar" vem vill inte se 20 år äldre ut??? så kanske han hämtar TV snabbt om jag lovar att ta bort den.
Det tycker jag ju att du borde ha räknat ut!!Har du hört en mer långsökt förklaring?? Ja visst skimrar dom, ungjäklarna, allt som oftast. Beträffande snön så gick det inte ens att sätta ner en enda fot innan jag föst undan lite.
Det är ju kul att ni får lite ni med så ni inte behöver titta snett på oss.
kram bigsis
Kan inte låta bli att dra på smilbanden lite när jag läser detta: "Man får väl glo lite på Lets dance sen, ibland har man svårt att begripa att folk utsätter sig för sånt som dom väl måste känna att dom är mindre bra på - fast det är modigt att försöka - jag skulle aldrig våga.". Jag har markerat det viktigaste :)
Detta skriver en person som verkar var en en hejare på att 'lyssna' på sin kropp och rätta sig efter de begränsningar som trots allt finns, eller?
Undrar jag vem som är 'modigast' och 'inte vågar'?
Kramar!
Skicka en kommentar