Hemma igen

Så är man tillbaka igen i det här snöslasket som råder. Vi blev något försenade hem pga av att planet ner mot Reina Sofia hade haft motvind. Det betydde ju att vi hade medvind då, faktiskt så hade inte vinden vänt som man kunde vänta sig med sin vanliga tur. Vi landade 20,30 i tisdagskväll på Arlanda och hade bokat 22.40-planet mot Kallax. Det var tur det, för då 405 människor ska kliva ur ha sitt bagage - DÅ tar det tid. Vi hade fått bagaget 21,35 och började rappt virvla benen mot inrikes. Där ska man ju numera knappa in sin egen incheckning vilket gick bra, vi har bra ordning på alla papper med koder osv. Sen var det bara att lubba vidare mot gaten och vi hann pusta ut några minuter innan det var dags för ombordstigning.

Herregud planet mot Luleå var inte ens halvfullt. Väl där så tog jag bagaget, jag fick lirka det av bandet för det är ju tunga grejer, och maken sprang ut till parkeringen och löste ut bilden som stått där och väntat. Sen vi lastat in oss och fått på dunjackan - det blåste och snöade som fasen - så körde vi hem. 60 min från Kallax var nytt rekord, det gick inte sakta men var lite trafik fast jag var väldigt trött, (jag fick ruska på huvudet ibland så där som Kalle Anka) så kom vi hem med alla delar intakta.

01,30 stövlade vi in i huset och maken tog itu med att locka fram kaminens govärme, här var ju kallt eftersom vi drog ner värmen innan vi åkte, så det tar ju ett tag innan det blir varmt i väggarna igen.

Lars skulle upp kl 05.00 så det blev inte mycket sömn där inte. Själv sov jag lite längre och sen gick jag upp och startade upppackningen och tvättmaskinen. Sen handlade jag lite mat o hämtade våran lilla tiger som varit hos Gun och hon var så glad då matte kom. Hos Gun har hon andra vanor, hon får vara ute på altanen och det gillar hon skarpt. Hon far ingenstans utan sitter mest och tittar men vill ha dörren på glänt så hon kan gå ut och in. Gun har säkert frusit om benen.

Eftersom hon inte gillar trsp-buren så tar jag resolut tag i henne vänder henne med baken först, så hon inte kan spärra ut benen som protest, och stoppar in henne i buren snabbt o behändigt. Hon säger inte ett pip utan ligger där snällt på sin fleecefilt tills vi är hemma igen.

Denna kisse har åkt både bil och buss mellan Umeå -K-N många gånger så hon vet att det inte är farligt men hon gillar friheten och känner sig säkert lite instängd.

Det ska bli en reseberättelse snart jag har fört över bilderna från kamerorna till laptopen och ska redigera dem och få nån ordning på dem först så det dröjer lite till.

Nu ska jag försöka mig på en promenad på våra snöiga vägar häromkring - lite tråkigt om man jämför med strandpromenaden man nyss gått på +23 - +34 varje dag och klinkerplattor i 15 km.

Vi hörs alldeles strax

Hasta la vista

Nonna