Strandpromenaden en dröm för alla

Det fina med Tenereife syd är att det är så handikappvänligt det finns massor av folk på promenadscoter och en och annan i permobil och rullstol oxå. Ramper o hissar finns nästan överallt men vi har ju ett stort rehabcenter i Los Christianos vilket säkert bidragit till "tänket".

Än så länge har man ju ben som bär och det är ju skönt, fast benhinnorna tar lite stryk då det är klinkerbelagt på strandpromenaden. Vi färdades bort till förra sommarens hotell nära Los Cristianos och åt lunch på en restaurang vid promenaden där vi ätit förut, de har enkel men god mat och jag fick fota surfarna som ger sig ut i vågorna och det är kul att se hur man lyckas med att fånga dem i rätt ögonblick.

Nåt havsdopp har jag inte utsatt kroppen för det är för kallt än så länge, men modige maken har badat. I poolen var det endera barnmodell eller 1.75 djupt, så det blev lite problem då jag inte ska simma o vänster arm inte fungerar som båtshake så maken försökte "bogsera" mig runt med ett handfast grepp om min kropp vilket bara resulterade i gapflabb så vi höll på att sjunka båda två. Trampa vatten går ju oxå så det fick bli den modellen, men det var en liten pool i förhållande till hotellstorleken och trångt i vattnet många som spelar boll och kastar freesbee så man får passa de uppstickande delarna, huvet tex.

Vi besökte marknaden i Fanabe o maken köpte ett bälte, vet inte vad han gör av dem för han köper bälten varje gång han reser o besöker en marknad, jag hittade en schal i grönt som matchade mina ögon och där finns allt från nagelfilar till balklänningar. Kryddor som Gun önskat sig fanns dock inte. Inga grönsaker heller på den här marknaden. Kanariefarbröder som svänger till sin spanska till engelska och ropar oavbrutet så man är glad man inte har tjänst i ståndet bredvid för då skulle man bli galen på en kvart.

Harleys

Alldeles nedanför vår altan låg en amerikansk restaurang som heter Harleys och där fanns allt som min man behövde, vackra hojar o bilar, undras om svåger Lars såg den i dec då han o syster var där?? Med livet som insats åt vi där, det luktade nämligen bränt träkolsgrillat varje kväll därifrån och biffen var lite bränd men vi åt och såg glada ut. Maken fick posera med en "amerikanska" och hade han hållit andan en sekund till hade han svimmat på fläcken.

Många barnfamiljer åt här och britterna verkade älska stället. De hade satsat otroligt mycket på rekvisita och en annorlunda ide´. Ljudnivån var alldeles för hög, vilket gjorde att man kände sig stressad och knappt kunde prata med varann. Skulle inte vilja jobba där det måste bli tröttsamt med den höga ljudnivån.

Överlag så är det ju så att de bästa restaurangerna ligger en bit in, inte vid strandpromenaden o så var fallet även här. Vi hittade Marios på söndag så vi hann med två middagar där och deras mat var kanon. Annars är det ju fett, mycket såser och lite färska grönsaker, och dessa evinnerliga pommes till allt, kanarisk potatis finns ju att få om man gillar den, och även ris fast det är inte så där gott tycker jag . Fast de är tomatodlare av stort format så kostar tomaterna där mer än de kanariska tomaterna här.

Deras kranvatten ska man ju inte dricka eftersom det innehåller mkt klor så vi köper ju vatten på flaska och det är ett bärande hit och dit. Is som är frusen av flaskvatten finns att köpa i stora påsar för några kronor och det gjorde vi för det är gott med kall dryck i värmen.

Imorgon ska jag avsluta reseskildringen med lite plus o minustankar och lite "att tänka på".

Nu ska jag vila kanske blir det en promenad om det slutar snöa!!! det är då rent förbannat i morse var det ca 20 cm snö och oplogat in till jobbet så man slirar runt som en vante på vägen.

Ännu vräker det ner och imorgon ska vi till Luleå hoppas det är bättre väder då. Dessutom ska jag till Annika ( min sjukgymnast som jag inte träffat på flera år nu) blir så spännande att höra hur hon tycker att jag utvecklas eller avvecklas??!! Hon har följt mig genom 3 diskbråck och kan min historia.

Hasta la vista

Nonna