Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

tisdag 13 maj 2008

Psykoterapi o TENS


Idag säger jag grattis till Caisa som kommit in på utbildning i grundläggande psykoterapi ( gamla steg 1) och ska börja till hösten. Spännande och ett hett eftertraktat mål sen länge.

Är ännu döv på ena örat sen hon skrek av lycka i telefonen igår men det är jag så gärna, man gråter med dem då det går dem illa och gläds med dem då det går dem väl.

När hon själv mådde som sämst så svor hon på att hjälpa andra barn och ungdomar som också mår dåligt vidare och det ska hon nu utbilda sig för.

Igår var jag till sjukgymnasten Annika och är nu undersökt och bedömd av henne för att sen gå vidare till distr.gymn vid behov. Jag har fått ett bassängprogram som ska följas och idag ska jag börja försiktigt med träningen. Jag har stränga förhållningsorder på vad jag bör och inte bör göra. Ingenting som gör ont ska utföras. Inga sträckningar av armar och ben i läge där det smärtar. Just nu är båda armarna drabbade av nervsmärtor, i huvudsak från C4-C7 nivån benen från knäna och neråt har L5-nervens retningar, jag har svårt att klä mig utan smärtor och får vara försiktig. Vid promenad ska inte armarna hänga fritt utan hållas intill kroppen böjda i armbågarna, fattar ni hur knasigt det känns och ser ut, har svårt att gå med händerna i fickorna oxå för jag balanserar ju upp kroppeländet med armarna.

Hur jag ska få på mig baddräkten nu till bassängträningen blir ju första bekymret och näck kan man ju inte uppträda, man kan ju dränka nån helt oskyldig. Har nu promenerat strandpromenaden mot Revets båthamn första gången i år den är verkligen fin man går alldeles vid älven. Nu är det ju öppet vatten men massor av is kvar vid älvkanten fast om det nu bara blev varmare så ...

Nyss snöade det!!! Typiskt nog så är min neurolog ute på Botox-turne i Norrbotten och Annika skulle försöka få tag på honom för att få veta vad SEP o MEP visade och be honom skriva remiss till neurokirurgen i Umeå, så nån dr kan göra operationsbedömning, för där är ju väntetid så klart. Jag har TENS-app som bästis just nu och fick igår lära mig mer om placering av plattorna så jag inte sätter "fel" man vill ju få bästa effekt.

Hoppas och tror att det ska lugna ner sig med nervsmärtorna för vem gillar att bli begränsad?

Har funderingar på att kontakta min VC-dr och konsultera honom om sjukskrivning helt ett tag, för det är jobbigt framför datorn på jobbet. Här hemma har jag ju laptopen som går mycket bättre att umgås med. Har bett att få en mousetrapper till jobbdatorn men har inte fått något svar av chefen.

Chefer har så mycket att stå i, så halta och lytta tanter 32 år äldre, är ju inte första prio det fattar ju vem som helst.

Nej nu blir det lunch säger livskamraten så man får väl sätta i sig lite yoggi och müsli så man orkar leka propeller på halvfart en stund - äta bör man - ändå dör man!

Flaxa vidare!

Nonna


7 kommentarer:

Anonym sa...

Men huva, vad jobbigt du har det. Känner tyvärr igen det onda från länden, inget trevligt sällskap.
Det är bra att du har hoppet och tron kvar, smärtan kan ju ta kol på den tuffaste.
Har du provat akupunktur?
Hoppas det ordna sig snart, så jobbigt att allting ska ta sån tid bara...PUHH!
Sköt om dig. Tänker på dig.
Kram Bille

Anonym sa...

Tack Bille, ja jag har fått aku många gånger men just nu är det inget alternativ eftersom jag är så stickkänslig, känslig på huden, lapparna i kläderna tom. gör ont.
Så man får ta det med ett flin även om giporna pekar neråt ibland. Propellrandet gick ju, fast jag har fått fasligt ont i vä underben sen, det retade nog L5-guden - och fåfäng får man inte vara jag har en sprillans ny baddräkt som jag inte fick på för de är ju så tighta från början när de är nya. Armen funkar inte till att dra upp snäva kläder med. Jag fick ta min gamla urtvättade, klorblekta sak men jag fick ju på den. Sköt om dig själv!
Kram Nonna

Nisse sa...

Så det är till att ha hamnat i undersöknings-, behandlings- och rehabiliteringssvängen riktigt ordentligt.

Det där att du inte 'får' pendla med armarna när du promenerar - hur motiveras det?

Hälsa dottern och grattulera!

Kramar!

ANKI sa...

Tack för omtanken, det värmer. Jag tror att moffa har det bra i himlen. Kanske jagar de hare nu moffa, din pappa och Dixon=) Det känns så skönt att man tror att det finns en plats efter döden som är fri från sjukdomar och elände. Det är svårast för mommo, de skulle ju ha firat 50-årig bröllopsdag i sommar, man kan inte föreställa sig att minsta någon man levt hela sitt liv med. Men båda mina morbröder bor väldigt nära mommo, och mamma bor ju inte så långt bort. Min pappa, min morfar och mina två morbröder har en bastutradition i Happis, varje och jag menar varje ons, fre och söndag samlas de hos mommo och moffa och badar bastu. Den traditionen kommer de hålla vid liv=)

Vad tråkigt att höra att du har så ont, jag hoppas att det finns någonting som kan hjälpa dig mot smärtorna. Som du säger, inte så lätt att gå med armarna i fickorna när man är ute och promenerar=/
Och gud vad glad jag är för Caisas skull föresten, hon kommer bli så himla bra som psykoterapeut=)

Kramar på Dig och Lars

Nonna sa...

Ja Nisse så här säger min sj.gymn Armpendlingen gör att jag sträcker armarna och det triggar igång nervsmärtorna så jag får så ont i underarmarnas översida in mot kroppen. Det tål inga töjningar alls med armarna inte bära tyngre saker, kassar, o.dyl och inte sträcka armen i något läge där det smärtar. Då retar jag nervtrycket ytterligare och det får inte provoceras. Främst C7 är inblandad och som du kanske minns så var det väldigt mkt förträngning just där.
Har ju ännu inte fått svar på EMG,SEP o MEP men förhoppningsvis på måndag. Remiss ska skickas till neurokir för opbedömning - vi får väl se vad han tycker då, det är ju besvärligt då det är på tre nivåer med både förtr. och diskbråck. Man får överlämna sig i händerna på vetenskapen.
Ska gratta barnet det här är hennes dröm sen många år så man kan bara vara tacksam!
Kram Nonna

Nisse sa...

Och om du håller armarna, stilla, lätt böjda, in mot kroppen så får du mindre besvär (eller ökar inte). När du promenerar?

Om det stämmer som din sjukgymnast är inne på så ska du i så fall gå med stel nackkrage. Då hålls kotorna på plats mer än om du går och håller armarna mot kroppen.

Stoppar du dem i jackfickorna så ökar du belastningen på axlarna och ökar därmed spänningarna i nackpartiet med ökade besvär som följd.

Till slut, om nu tanken är att du via töjning av nerven inte ska provocera nerven i den eller de punkter den är klämd så ska du gå med armarna på ryggen. Då får nervbanan den kortaste vägen.

Egentligen inte riktigt sant. Kortast väg får armnerverna om du håller armen böjd uppåt och med handen bakom nacken. Men vem orkar promenera så någon längre sträcka?

Kramar!

Nonna sa...

Nej Nisse det gör man inte och dessutom får jag inte vä arm alls bakom ryggen, kan inte böja/höja den bakåt och får nästan inte av jackan..så det är uteslutet. Men jag har gått med midjeväska - ungarna tycker det är töntstämpel -men jag har inte råd med töntstämplar -så jag har vilat armarna växelvis därpå och det blir inte lika ont då. Läs mer på bloggen! Kram Nonnna