Rönnbär så vackra, det var dekorationen i den lilla bykyrkan jag varit i under veckan som gått. Jag fick förmånen att följa med på ett barndop med min morbrors fru - hon ville så gärna gå och det är klart man ställer upp. Fast jag inte hör till barnets bekantskapskrets så kände jag mig jättevälkommen. Det lilla barnet bor i Borlänge med sina föräldrar och storebror Ivan, han heter Nils Oskar, ett släktnamn från pappa Magnus släkt.

Fin liten ceremoni med bara 11 personer närvarande. Vår lilla bykyrka är så vacker o Magnus hemgård ligger högt uppe med utsikt över älven och där bjöds det sen på kaffe och tryffeltårta och en hoper hembakade småbröd. Förödande för en gourmet som inte har någon karaktär. Babban nu har jag FIKAT IGEN!

Prästen Kerstin - en glad och generös kvinna - bjöd på glada historier ur sin 34-åriga kyrkokarriär. Vad händer INTE i kyrkan skulle jag vilja säga. Barn döps o farsorna håller på att elda upp kyrkan med deras dopljus, människor håller oändliga tal vid kistor och tyvärr handlar dom ibland om allt utom den avlidne som det BORDE handla om, dessutom svimmar folk och faller som torrfuror vid vigslar ibland. Hon hade en sann historia - där hon inte själv var vigselförättare - då tre personer svimmade, vokalisten som skulle sjunga för brudparet, bruden och till sist av all anspänning brudens mor. Gifta blev dom dock och det var ju det viktigaste och det bröllopet glömmer nog ingen som var med.

Själv har jag ju gift bort ett av barnen för 4 år sen och det var nervöst så det räckte till men gudskelov svimmade ingen. Dom andra två barnen mina väntar nog tills nån ska vilja ha dem för nåt giftemål har man inte hört om. Sonen har ett 20-årigt förhållande bakom sig nu och varför dom inte slår till vete väl gudarna men han kanske inte vet hur man gör då man friar eller så säger hon nej!

Lillisen väntar på frieriet och DET tror jag kommer så än finns chansen/risken att omgivningen får uppleva en svimning. Dvs i så fall min.

Dessutom har jag börjat bassängträna i onsdags och det gav träningsvärk, men det är bättre nu, så till veckan tar man nya tag. Kjell, min distriktsgymnast, har börjat behandla mig med scanlab, töjningar och interferens så vi får se hur det ska gå. Naturupplevelserna ska inte bestå av längre promenader än 20-25 minuter för min magnifika trochanterit (distriksläkarens uttryck i intyget till FK)blommar på höger och vänster sida. Vi behandlar nu höger sida först.

Nacken får vila i frid det är lugnast så den är nog ilsken efter bassängträningen.

Den 29 september åker vi ju till värmen i Ayia Napa på Cypern. Den ön är oupptäckt för våran del vilket blir spännande och nu gäller det att vila så man har energi att ta av då man kommer dit. Direktflyg från Luleå på måndag eftermiddag och vi ska vara framme vid 20.30 lokal tid så vi kanske hinner med en sen middag om det inte blir förseningar.

Folke o Maja var där för ett år sen och hade bara gott att säga om stället, vi har valt samma hotell som de hade och fått diverse tips från Folke och arbetskompisar som varit dit, så vi har en del restauranger som rekommenderats som vi ska testa, samt stränder och så blir det väl utflykter med resebolaget och som alltid på egen hand. Lokalbussar är ju ett utmärkt sätt att förflytta sig med - hyra bil blir det dock inte något av med dom har ju vänstertrafik - man ska vara rädd om sig så länge man har sig.

Imorgon blir det plantering av ljung i krukorna på husväggen och graven är ju nu iordningställd, jag köpte en ny stor lykta för oljeljus och Gud nåde den som sparkar sönder eller stjäl den det säger jag bara.

Dessutom ska jag nog avlägga besök hos mina äldre kompisar i höghuset och lyssna om dom behöver hjälp med något.

Bilden som fanns på ett tidigare blogginlägg av hösten var lite missvisande, den var från Umeå hösten 2007, här är allt lite mer löv kvar även om de börjar gulna och falla nu.

Hoppas verkligen att snön dröjer till nästa år, det har ju varit såna fina snöfria höstar nu sista åren och det gör ju att den lååånga vintern blir lite kortare.

Smilla - den vita tigern - ska bo hos grannens under vår resa och det hoppas jag ska gå bra hon är ju alltid reserverad från början men hon brukar tina upp så kanske får dom riktigt kul.

Nu ska jag glo lite på TV, maken är på arbetet till 02,30-tiden i natt och istället för natt lö-sö blir det nog dagtjänst och det är bra för honom, han mår inte så bra av nattjobbet med sitt höga blodtryck.

Sen ska jag umgås med Leif GW Persson och hans skildring av Linda-mordet jag har skickat efter en del pocket från Internetbokhandeln som jag ska ha med på resan så dom ska jag sätta hänglås på.

Måtte nu den försvunna Carolin komma till rätta, på något sätt, ovissheten måste ju vara den värsta mardröm nån kan drabbas av. Stackars hennes anhöriga vilken förtvivlan dom måste känna. Hoppas bara att det inte blir ett av de ouppklarade fallen i vårt land.

Om jag hade nån kontakt lodrät, med han ovanför, skulle jag be om det. Ni som har den relationen med honom kanske kan be istället.

Goder afton lev väl o försiktigt!

Kram Nonna