Fredag den 13:e, konkurs o lokalrevy.

Träd med kvistar täckta av gnistrande snökristaller och en vacker solig dag med - 15 grader har vi idag fredag den 13:e - så det känns bra, om det regnat eller snöstormat hade vi skyllt på datumet och sagt att det är väl klart att det ska bli så fredag den 13:e..

Min dagliga promenad är nu avklarad i solskenet och skoterspåret var mycket mer lättpromenerat idag i tisdags. Då trodde jag att jag skulle få ringa räddningstjänsten eller sjöräddningen eller nåt bärgningsföretag som tar hand om kärringar som överskattar sin förmåga HELA tiden. Det var bara min tjuriga optimism som gjorde att jag gav mig av i snömodden - det var som att gå i lösan sand i 30 min. Jag mötte ett manfolk på skoter då jag gick ut på skoterspåret och efter en stund körde han tillbaka och förbi mig, jag tänkte att han trodde förmodligen inte att jag var klok som gick iväg där, så han skulle se om jag låg nånstans som en strandad val och kippade efter luft. Han stannade en bit bort och stod där tills jag kom närmare, då for han iväg - nån skyddsängel kanske..eller en vanlig stugägare som glömt stugnyckeln och fick vända om vad vet jag?? Man går på vägen genom vår by till skoterspåret och sen följer man det en bit för att sen komma upp på en privat väg till ett fritidsområde som jag sen kan följa hem igen.

Bra motion blev det fast ryggen var inte fullt lika nöjd. Är huvet dumt får kroppen lida.

Tisdagskvällen var trevlig hos kusinen med make och alla små fyrfotingar som studsande och skällde oss välkommen. Vi fick en mumsig landgång och supergott te och en jättegod efterrätt som jag redan hunnit bjuda mina

torsdagsgäster på. En trevlig pratstund om ditt och datt och glada skratt och tillbakablickar, man ställer sig då frågan varför gör man inte sånt här oftare???
Man kan bara ta sig själv i kragen o bli bättre.

Bilderna visar:

Kusinen Eva med svarta trollet "Mamma Mia", jag sjäv med lilla Inez som ska flytta till Helsingborg nästa helg o vännen Sirpa som får en oväntad kyss av sin knäsittande kompis. Var det Doris kanske??

Igår var jag till min arbetsplats i Boden och träffade arbetskamraterna o chefen och fick information om nyheter beträffande medarbetarsamtal och de kriterier som gäller vid löneförhandling.

Vägen dit, de sista milen närmast stan, är sanslöst krokig och isig, så man får verkligen behandla gaspedalen med äggkänsla. Efter infon körde jag tillbaka hem, det tog 1 timme och 15 min enkel väg. Ont i ryggen hade jag, benen domnade bort så jag fick försöka vrida och flytta mig och lätta på rumpan i sätet.

Sen lagade jag middag åt våra middagsgäster Gun o Carina, som kom med en stor härlig bukett med vita vårblommor, och vi fick dryfta världsproblem och vardagstankar och se på bilder i laptopen från när och fjärran.

Trevliga stunder med trevliga människor vad kan man mer begära? Vi ska träffas igen på lördag för dom har bjudit mig på lokalrevyn (födelsedagspresent i efterskott) så då blir det en skojig stund, i år är den visst bättre än nånsin sägs det!

Tyvärr har dock det vi misstänkt skulle ske inträffat - firman som min man arbetar på har begärt sig själv i konkurs.

HT Svarv i konkurs Kalix.

HT Svarv i Kalix har försatts i konkurs. Orsaken är den nedåtgående konjunkturen.
I går torsdag lämnade HT Svarv in en ansökan om konkurs vid Haparanda tingsrätt. Nedgången på ordersidan beskrivs under de senaste tre månaderna ha varit i det närmaste dramatisk och orderstocken ligger idag på en nivå av 50 procent av tidigare normal orderstock.Med inledning hösten 2008 har bolaget känt en betydande påverkan av det förändrade konjunkturläget i fordonsindustrin.Bolaget har idag 75 anställda.

Dom kallades till information igår eftermiddag just efter att han kommit hem från jobbet och då misstänkte vi ju vad beskedet skulle bli. Idag har de fått mer info om vad som kommer att ske, konkursförvaltarna har varit där och de kommer att driva företaget vidare, sen så har man ju lönegaranti som räcker ett tag och vi får hoppas att någon vågar satsa och starta på nytt - bättre tider kommer ju så klart.

Volvo lastvagnar och Scania är ju stora köpare och intressenter som ju själva har det tufft så det har ju så klart haft stor betydelse.

Maken verkar vid gott mod trots allt, han tycker att de har fått bra information nu - värsta tiden har varit från efter jul och fram till nu då de inte haft nästan någon orderingång och många som blivit uppsagda trampat runt utan vettig sysselsättning hela dagarna och nån info har inte funnits att ge. Han säger att nu händer det i alla fall något och dom får information om hur de ska gå vidare och det var ju inte oväntat - det är nog många som kommer att hamna i samma läge.

75 personer på en så liten ort är så klart mycket folk men vi får se tiden an, företaget behövs ju under normala förhållanden, så en nystart är alls inget omöjligt scenario.

Lönesänkning för oss har det ju redan blivit med flera tusen/mån och förmodligen blir det ännu mer nu, så det är tur att vi inte har så dyra lån och dyrt boende men vi har tak över huvudet och mat på bordet så det ska nog gå bra.

Nu kanske lite lunch vore trevligt och sen ska jag vila min kropp tillsammans med Johan Theorin och min kattprinsessa.

Ha en mojsig helg o varma ALLA - HJÄRTANS -KRAMAR!!!!

från Nonna