Barn utan hembryggt äppelvin

Nu har jag varit igång sen i onsdags med mitt arbete och med att försöka fungera.

Snorandet har på intet sätt upphört men det finns ju snorbilliga näsdukar. Frissan har jag tröstbesök i hopp om ny look och det kom väl en bit på vägen!!

Idag har det varit en bra dag, jag har arbetat mellan 07.00 - 10.45 och sen åkte jag ner på stan o fixade tulpaner från Caisa o Emil till Patric som fyller år på söndag, slank in på CHILI och hittade en tröja på rea som absolut ville med hem och sen begav jag mig till hotel Valhall där jag hade date med mina två äldsta barn för en lunch.

Satte mig i entren i de sköna röda skinnsofforna o väntade och tro det eller ej de droppade in tillsammans alldeles i tid!

Patric o jag vi åt dagens husman och Linda-Sofi tog dagens GI vi fick fläskfilé med stekta potatisklyftor och bearnaisesås och massor av god sallad som man själv plockar åt sig, o LS fick kycklingfilé med wokade nudlar. Det var jättegott och mätt som en plätt blev man. Vi skrattade oss igenom maten pratade barn och semester och lite av varje.

Det här ska vi absolut göra om! Härligt att umgås ensam ibland med sina vuxna barn vi har ju verkligen kämpat ihop ibland - fast vi pratar sällan om den tiden.

Lillasyster i Sthlm hon fortsätter sitt nya jobb och tycker det verkar bra, fast det ju är 7 barn med svåra funktionshinder, 3 barn utan språk bl.a. Hon har ju nu vigt sitt liv åt att hjälpa de svaga så det är hennes dröm som förverkligas. Hon och sambon åker nu på weekendresa till Prag så de sitter nog på planet just nu - de fick ju resan i julklapp av hennes svärföräldrar och det var ett bra avbrott för dem för det blir lååånga dar. Det är intensivt för Emil i slutskedet av utbildningen och mycket för C med i det närmaste heltidsjobb, utbildning på halvtid o egenterapi och patient som hon har terapi med. Ett sånt avbrott som en resa utgör, gör att man kan hämta energi i massor. Efter någon vecka hemma tar flyttbestyren vid, Bromma nästa och betydligt närmare till jobb o skola!

Så samtidigt som hon sitter där och njuter så satsar LS hårt i spinningstudion och Patric beräknade jobba över till 21.00-tiden.

Imorron åker familjen Hjortlöv till Dundret och slalombackarna och storbarnbarnet kommer till oss för han kände inte för slalomåkning. Varmt välkommen våran Dennis!

Själv ska jag äta mat ( igen) och se "Så ska det låta" kl 20.00.

Maken har fått besked om att företaget drivs vidare med tre ägare - den gamle ägaren, den dåvarande VD:n och Polarrenen. Det blir säkert bra. Mycket info återstår dock men nu vet dom att företaget blir kvar och de har goda förhoppningar om att det kan gå vägen. Personalstyrkan kommer dock att minskas från 75 anställda till ca 25 nu i början.

Några kommer redan på måndag att gå in i produktionen medan andra får stanna hemma med lönegaranti t.v. men förhoppningen är ju att det kommer att ökas ut allt eftersom.

Förhandlingarna är inte klara ännu men det kommer info till veckan.

Det hade ju varit värre om det hade blivit slut här att ingen hade velat gå in som ägare i dessa osäkra tider.

Ryggen min är ett eget kapitel om vi nu ska prata bekymmer, jag har så vass smärta i bäckenet och utstrålning i skinkor och trocantern och nervsmärta i vä ben L5-smärta vid fotknölen och tvärs över foten och domnade tår. Inatt har jag umgåtts med litteraturen i flera timmar så nu har den cirkusen börjat igen. Genom årens smärtdimmor, som jag ogärna pratar om, har det lästs massor av böcker och vandrats en del metrar..

Adlibris har hjälpt mig till bra beslut, jag läser nu Malin Sävstams starka bok "När livet stannar", dom var 5 i hennes familj som åkte till Khao Lak i dec 2004, Mats, Malin, Axel 15, Harald 12, o Elsa 9 och bara Axel o Malin kom hem igen. Tsunamin och verkningarna av den tog de andras liv. Hon beskriver denna händelse så levande att man känner vattenmassorna, ångesten,känner sorgen, förtvivlan och hoppet som sakta börjar spira igen. Hennes bästa vänninna o hennes man och gudsonen omkom också så hon förlorade såå många nära, nära människor men har tagit sig igenom det och det är en bok jag gråter mig igenom och skrattar åt - kan bara säga LÄS DEN!!

Nu ska jag få mat sägs det, tur att maken finns vid spisen annars äter jag inte gärna med pinsmärtor i kroppen. Allt har en ände, korven har två, plättan har ingen men går åt ändå, så brukar jag tänka då det "blåser isvindar"!

Kram i fredagsvimlet!

Nonna