Sol o isvindar över nordkusten

Isvindarna virvlar omkring som kallslöjor och lindar sig runt en så fort man sticker ut nosen genom altandörren för att sitta i solen och njuta friskluft!! Genom fönstret ser det så skönt ut men sen är det slut på vårflummet - men Kalix älv har nu släppt sitt istäcke och då brukar det bli så här.

Imorse kl 07.45 infann jag mig på röntgenavd för att göra datortomografi på ländryggen. Efter att ha tagit av metallföremål - i mitt fall endast BH:n - så fick jag ligga på britsen och eftersom armarna ska hållas över huvudet och jag inte har så lätt för det just nu, så fick jag en superbra kudde som stöttade upp armarna. Vilka finesser det finns. Sen var det bara att ligga still, andas in, hålla andan och andas ut då den ljuva stämman beordrade mig det! Ljudet var så högt ställt att dom undrade om jag blivit rädd då det plötsligt pratar högt i en tom lokal. På ett kick var det klart och man fick ta på paltorna och åka hem igen. Fantastiskt att det tar några minuter så har man sett hur vi se ut på insidan. Dr N får beskedet under dagen på sin dator men han har en hoper andra sjuka tvåfotingar att ta hand om så han ringer nog då han får tid. Man får inte bli så självcentrerad att man tror att man är den enda! Vi har ju en sjukersättningshistoria ihop dessutom, så den lämnade jag in till honom i går så han skulle rätta och göra tillägg så nog hör han av sig.

Nu har Maggan fått barn jag gissade ju på en grabb och hör och häpna ut kom en GRABB, det var väl första gången jag haft rätt på långliga tider. I arla morgonstund kom ett MMS med bild på den lille plutten, söt som en sockerstrut med bekymmersrynka i pannan men väger man 3.5 kg och har en mor som inte väger så mycket mer så blir det så klart lite jobbig utfärd ur moderlivet...tänker jag mig. Nån direktrapport har jag dock inte hunnit få. Nu är Anton äntligen storebror så stolt han ska vara.
Caisa är "moster" igen hon är minst lika stolt och lilla Maggan är säkert nöjd och lycklig att förlossningen är överstånden och att han äntligen bestämde sig för att komma ut till sin familj. Dom kommer ju oftast då dom är klara di här barnen, inte mycket man kan göra för att påskynda det fast Gudarna ska veta att försöken varit många allt från ricinolja till att springa i trappor var det på min tid. Blir spännande att få se honom..så småningom.
Nu har vännen Sirpa varit här och på lördag åker hon till Spanien, fastlandet i syd nånstans och stannar en vecka med ett gäng pantertanter som hon säkert får jättetrevligt med. Hon behöver vila och avkoppling så det blir perfekt.
Vi planerar ingenting just nu eftersom inte mannen i mitt liv har något arbete och vi inte vet ett dyft om hur det ska bli. Ett är säkert att 7 år utan jobb som det var sist det ska han inte vara då flyttar vi, det var förra lågkonjukturen på 90-talet då han precis gått klart sin högskoleutb och inte ett jobb fanns nånstans.
Nu får vi ta en dag i taget som dom gör på AA - den som lever får se!
Imorgon ska jag vara ledig för jag har ingen rygg att sitta/stå med utan det behöver vila upp sig hela pelarområdet. Lite bistånd till gamlingarna ska jag försöka orka med, bankärenden och shopping med tanten, den lilla gulliga människan som kämpar så med sin blinde make - i tysthet sparar dom pengar åt vår kommun, kommunen som tom var i TV före jul då dom fick låna pengar till löpande utgifter..om dom inte hade sparande gamlingar kan man ju undra hur det skulle se ut!
Nu säger maken att kycklingsalladen är klar så nu ska vi käka kl är 19.45 så det är liksom dags nu så vi hinner svälja innan vi ska lägga oss och nanna!
Tack rara Bille för dina lyckönskningar/tumhållningar det gick ju bra det var säkert därför!
Massa kram till alla som orkar läsa mina rader ni får så gärna skriva en liten kommentar ni som bloggar vet hur viktigt det är med ett livstecken från läsarna!
Nonna - från kalluften