Juni - försommartid

Så är det juni och hela sommaren ligger framför oss. Det känns verkligen bra, önskar att man var lite rappare bara. Maken han målar på huset, så nu blänker det som fanken, och nu är det det vita som ska ha sig en duvning. Färgen kostar ju skjortan så han har tagit lite varje år, ingen behöver bli handikappad av de knasiga ställningarna man får ha, bl. a under taket och plånboken blir inte helt tom heller. Igår var jag till grannen och kollade hur deras invändiga renovering går, de köpte huset mitt emot oss i mars och håller på att göra om insidan - det blir snyggt och de har en del nytänkande som man önskat man själv haft då vi bytte köksinredning för 5 år sen - men visst är det ett jättejobb. Jobba och renovera samtidigt och ha två boenden fast nu går det mot slutet bara två rum kvar sen kan de börja flytta in. Blir snyggt med enkla åtgärder som nya golv, tapeter, paneler och målarfärg.

Där fick jag lära mig att det finns en grej som heter tapethyvel som är oändligt mycket bättre än slippapper en liten fiffig hyvel man drar ner tapetskarvar med - en sån köpte jag igår för 142 riksdaler.

Vi har ett rum kvar att göra - Caisas gamla rum - som har en bård mitt på väggen som ska bort, jag tror hyveln kommer väl till pass då.

Det tackar jag Thomas så hjärtligt för att jag fick veta, man lär så länge man lever.

Igår följde jag med mina äldre vänner till vårdc - hon skulle på läkarbesök och han på provtagning o sen blev det Apoteksbesök för att få ut medicinerna som följde på det. Eftersom det var så varmt så gick vi ut och satte oss i sjukhusets trädgård en stund Holger o jag, medans vi väntade på ML som var inne hos sin distr.dr. Vi hann prata släktens historia och fundera på en del gamlingar som bott i byn, avlägsna släktingar döda sen många år som kom "upp på tapeten", vilken gåva att bli nästan 90 år och ha ett minne så klart. Sen skjutsade jag hem dem så de fick vila kropparna en stund innan middag och kvällsbestyr.

Själv fick jag dela in motionen i två pass på förmiddan, en 15 minuters cykeltur som mest renderade i ett bortdomnat högerben och en 15 minuters promenad som jag fick ischias av så jag fick gå hem tidigare än planerat. Idag ska jag bassängträna. Tyvärr känner jag igen symptomen alltför väl det liknar stadiet innan disken i ländryggen brast 2001 kusligt mycket. Hoppas dock jag slipper det smärtscenariot.. Att ta sig upp om morronen kräver sin kvinna, skulle det bli brand så blev jag stekt, snabbt går det inte. Bassängträningen ser jag fram emot fast av och påklädningen är besvärligare än annars just nu.

Någon morrongympa i bassängen är inte att tänka på för tillfället i så fall får jag börja kl 04.00. Är oändligt tacksam för sjukskrivningen för arbete känns inte så aktuellt just nu.

Skit o pannkaka, tur man är med i gnällklubben så man SKA gnälla, det ligger nog inte så mycket för mig annars. Var står det att man alltid måste vara så tapper??

Mors dag har det också varit och jag ska få en helt oväntad present av barnen - ett indianhantverk i silver - ett halsband som jag såg hos Ulrika Jäger i Sthlm o som jag beundrade i hennes monter då jag var där för behandling och nämnde det för Caisa efteråt. Tack snälla barn jag blev jätteglad!

Gå gärna in på Ulrikas hemsida och se på allt den kvinnan har för sig http://www.gudinnekraft.se/ just det smycket finns dock inte på nån bild men det finns många andra vackra saker där som man kan beställa. En fantastisk kvinna som min dotter har turen att få jobba med. En del människor kommer som gåvor in i våra liv.

Linda-Sofi o Per var här och vi fikade den goda jordgubbs/rabarberpajen som Christoffer älskar, tyvärr kom inte dom förbi så dom fick smaka den, men solen sken och vi satt ute i trädgårn och drack kaffe o pratade båtar. Om dom nu "blir med båt" så får man hoppas det blir en som man kan ta sig ombord på - numera är ju de akrobatiska konsternas tid förbi - i så fall anmäler man sig till en av jungfruresorna eller kanske man väntar tills dom lärt sig läsa sjökortet så man slipper grundstötning och kustbevakningen och den uppvaktningen. Vi sålde ju båten för många år sen så någon ny är inte aktuell trots att vi bor bara ett stenkast från älv o hav.

Nej nu säger nacken definitivt STOPP för vidare stillasittande...men maken är kry så han ska få sko på mig joggingdojjorna så jag får mig en promenad och mjuka upp gammelkroppen...eller mitt som det är så får jag på mig dom alldeles själv det vore ju lajban!

Ha det hur kul som helst det tänker jag ha!

Kram kram / Nonna