Leva livet NU ska vi leva livet

Så är det ju så klart. Man får susa på mellan stationerna så länge det finns sus kvar i kroppen. Just nu bjuds det på ett exellent väder, en massa plusgrader som ger go värme och ett gult klot som glor ner på oss dagarna i ända. Maken som nu är arbetslös på riktigt, hans lönegarantiperiod har gått ut, har fullt upp med att klura ut vad som ska fyllas i, skickas in, ansökas om...osv. Han är ju noggrann till naturen, så han tar till sig info och läser sig till hur man går tillväga. Idag ska han till AF på ett infomöte och då träffar han säkert andra uppsagda jobbarpolare från företaget - de är bra att få ventilera sina frågor och kanske kunna räta ut andras frågetecken.

Min sjukskrivning pågår till 30 juni och den 29 juni ska jag till min vc-dr och diskutera hur vi ska gå vidare..ortopeden tycker ju att en MR ska göras och det var Göran också inne på om inte besvären förbättras. Huruvida jag ska börja jobba eller inte väntar jag med att ha nån åsikt om än så länge. Tycker nog tillståndet likar en vindflöjel, än så är det nordligt och än västligt men bättre i stort har det nog blivit, särskilt i nacken. Ländryggen är besvärlig särskilt nattetid och på förmiddan. Morgonpromenaderna går att fixa ibland och ibland - som idag - är det för smärtsamt så då får jag gå senare på dan eller ta en cykeltur, om det går.

Att röra sig är ju absolut nödvändigt så det ska jag fortsätta med om jag så ska dåna efter vägen.

Roliga saker som händer är att i kväll ska vi på genrep på sommarrevyn på ön Vassholmen.

Vi fick en inbjudan av Carina igår, så vid 18.00-tiden tar vi färjan till ön och sen ska vi skratta så käkarna går ur led! Teaterföreningen Bröt ska hålla låda. Det behövs skratt i livet just nu, massa skratt.

Caisa kommer snart norrut, redan i början av nästa vecka ska dom bege sig mot Umeå och sen tar hon nog bussen hit så framåt nästa helg så kommer hon kanske. Då stundar många roliga stunder och efter nån vecka kommer Ume-pojken hennes efter och kanske får vi se hans föräldrar här också - det vore ju toppen! Föräldrna befinner sig i soliga Spanien på badsemester just nu, så ungdomarna i storstan får ha bilen under tiden, vilket ju så klart innebär en del trevligheter för deras del.

Jag har faktiskt målat lite akvarell - en liten stund ibland ute på altanen kan man härda ut - det är sånt som vem som helst kan göra mest "bara abstrakt" men det är avkopplande och ska kanske ramas in vad det lider.

Bilden av dottern "Diddi" är redan inramad, den enda som inte är helabstrakt, bara i bakgrunden, hon är nog 4-5 år på bilden. Den andra tavlan som också fått ram, har jag lagt grunden till i tusch 1970 då jag gick en distansutb i konstutövande, hittade den vid en genomgång av gamla teckningar o papper och förstorade upp den och satte akvarelltankar på den.

Min syster Barbro är den som är akvarellisten i vår familj så mina tappra försök kan inte mäta sig med hennes, men jag gör små försök i alla fall och det är ju ett uttryckssätt och ingen tävling.

Akvarell är svårt, jag har ju mest sysslat med akryl o olja eftersom jag inte har kommit på tekniken i akvarellen än - men va f-n jag är ju bara 60 jag kanske kommer dit och då -om inte förr - så ska jag byta rygg med nån så jag kan måla dagen lååång!

Nu går inte skrivandet så bra längre - nacken protesterar, jag vrider mig på stolen hela tiden, så nu blir det en promenad för att röra musklerna medan gubben får sig lite info till livs...o Smilla lilltrill tar sig en lur efter att ha spanat i buskarna hela morronen efter allt som kan tänkas flyga förbi och villa göra ett uppehåll mellan hennes käkar. Tack o lov flugor o mygg mest!

Kram i sol o skugga!

Nonna