Att tänka på...

Alla kan vi göra något för varann och därmed även stärka oss själva..inga gärningar ska värderas som "för små" man vet aldrig vilken glädje dom kan skänka mottagaren. Fick det här mailet av Sirpa M och jag vill att fler ska läsa det och tänka på innebörden. Om vi varje dag gör EN bra sak för nån annan, så tror jag världen skulle se annorlunda ut. Somliga dar känns det som om alla bara tänker på sig själva, har vässat sina armbågar och hamrar sig fram i iskall kamp om att komma först!

Du gör skillnad.....


En klapp på axeln...
En dag bad en lärare sina elever skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper, dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sedan bad hon eleverna tänka ut det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet. Det tog eleverna resten av lektionen att göra det och när de skulle gå lämnade de lappen till sin lärare.
På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra sagt om henne/honom och på måndagen fick alla sin lista.
Efter ett tag log eleverna, är det verkligen sant viskades det, inte visst jag att jag betydde så mycket för någon, att dom gillade mig så mycket, var en del kommentarer.
Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med föräldrarna men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt hon önskat, eleverna var tillfreds mig sig själva och med varann. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam, läraren deltog vid begravningen. Hon hade aldrig sett en militär död i sin kista.
Han såg så fin och vuxen ut och kyrkan var fylld med hans familj och vänner, en efter en gick de förbi kistan en sista gång.
Läraren var den sista som välsignade den döde i sin kista. När hon stod där kom en av soldaterna som bar kistan fram till henne och frågade om hon var Marks lärare.
Hon nickade och sa ja!
Mark pratade mycket om dig sa soldaten.
Efter begravningen deltog de flesta av Marks klasskamrater i en sammkomst, där även Marks far och mor var med.
Föräldrarna vill gärna prata med Marks lärare och pappan tog fram en plånbok för att visa något..."de hittade det här på Mark då han blev dödad, vi tänkte att du skulle kanske känna igen det". Han vek försiktigt ut två pappersbitar, papper som blivit hoptejpade pga slitage alla de gånger de vikits ut och ihop.
Läraren visste utan att se på pappret att det var alla de fina orden hon skrivet ned som klasskamraterna hade sagt om Mark.
"Tack för att du gjorde det här, som du ser var det värdefullt för Mark" sa Marks mor.
Marks kompisar samlades omkring henne och Charlie sa "jag har också kvar min lista den ligger överst på skivbordet hemmma" Chucks fru sa "Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum".
"Jag har kvar mitt det ligger i min dagbok" sa Marilyn. Vicky, en annan av eleverna, sa att hon bar den i sin plånbok och hon trodde att alla hade sina listor kvar. Då satte sig läraren ner och grät, hon grät över Mark och alla hans kompisar som inte skulle få se honom mer, men inom sig var hon stolt över sin gärning.
De flesta människor idag uppför sig som om de glömt att livet tar slut en dag, ingen vet när den dagen kommer så var snäll och berätta för dem du sätter värde på och tycker om att dom är speciella, värdefulla och viktiga. Gör det ofta, innan det är försent.


Därför ville jag lägga in det här på bloggen för att sprida det vidare och inte missa en chans att göra något för andra som jag värdesätter. Vi får alla komma ihåg att vi skördar det vi sår och att vi alla betyder något för nån annan. Ingen kan göra allt för alla men var och en kan göra något för någon. Ta vara på din dag du är värdefull...


Kram Nonna