Kloka ord att ta till sitt hjärta...

Igår var jag till Micke S för lite alternativ vård. Veckan innan hade jag lämnat in mitt MRutlåtande från 2007 och den DT ländrygg som gjordes i maj 2009. Han hade läst och begrundat rtgdoktorns ord och förklarade lite om det som hänt i ryggen på dessa 2 år.

Han sa att det är ju inget att hymla om att det skett en ordentlig försämring i och med frakturerna i kotkropparna på båda sidor på L5-nivån och den spondylolistes som då uppstod.

Det här ger mer bensmärtor, instabilitet och större ryggskottsbenägenhet. Helt klart har du en sargad rygg sa han, ifall jag nu skulle börja inbilla mig något annat.

Han tycker dock att man ofta blir behandlad lite fel då man får sin diagnos, man kan t.o.m. få höra att det här får du lära dig att leva med, du har den här diagnosen och det går inte att göra något åt och du kommer att ha ont, ibland är det bättre, ibland sämre. Alla vi som har fått en diagnos av något slag vet ju att vi gärna blir behandlade som om alla krämpor vi sen får hör till den defekten. För mig var det ju så med gallan - akutläkaren ville gärna tro att det skulle vara en låsning i bröstryggen, vilket jag visste att det inte var! Gallan var inflammerad och togs bort och det onda försvann så klart.

M tycker att man istället ska se till det friska, som ju finns i de flesta fall och försöka göra insatser där med behandling och egenträning som leder till att man kan "hjälpa upp" det svaga. Man kan ju inte bota mig men jag kan ju få rätt instrument att på bästa sätt träna själv och få punktinsatser gjorda då det går utför. Det här har ju min sjukgymnast på Lt och jag pratat om, skillnaden är bara redskapen att åtgärda det hela med.

Vi pratade om kotförskjutningen och hur man vet att kotan inte fortsätter att glida och det vet man bara genom smärtindikation och rtg. OM den glider iväg, eller smärtorna blir för stora så kan man ju operera och stabilisera upp det hela. För min del är det inte aktuellt nu, jag har 5 mm:s förskjutning på L5 i förhållande till S1, han hade haft en patient som hade 15mm:s förskjutning och fått ner hans smärtor med behandling så han slapp att operera sig, i nuläget i alla fall. Framtid är ju för oss alla ett okänt begrepp.

Han utförde en del tester, utövade akupressur och tryckte lite här och där, nöp i fingrarna och tryckte på magen och plötsligt kunde jag lyfta benen rakt upp i luften utan domningar och jag kände mig så mjuk så jag tror nog att jag kunde gått i spagat minst!

Sedan fick jag laserbehandling och magnetplattor över de svullna områdena L 3 - S1 ( området med defekter kryper uppåt) och sen sa jag att jag upplever en låsning högt upp i bröstryggen som min sjukgymnast försökt få ut men inte lyckats med.

Snabbt hade hans trollfingrar hittat den och då säger karln "jag går ut och hämtar pistolen" - eftersom jag är lite rapp i truten ibland så sa jag "tycker inte du att du jobbar lite baklänges först försöker du bota och lindra i 45 min sen ska du skjuta mig"! Han skrattade gott och sa "NU Sonja ska jag skjuta dig, jag hämtar kotpistolen".

Herregud där låg jag på mage på britsen, jag såg inte ens vapnet, fick inandas djupt och så sa han nu skjuter jag och det kändes som en puff över kotan och sen var det ett skott till på utandningen och så var det klart! Den här låsningen har jag haft ett bra tag så smärtmässigt känns det inte bättre direkt, musklerna måste ju ställa om sig. Helt fantastiskt, nästa gång ska jag be att få se vapnet och dessutom ska jag ligga på rygg under magnetbehandlingen, för från magläge var det svårt att kravla sig upp, trots spänsten! Dessutom ska jag be att få mer info om vapnet, har försökt googla men inte hittat något intressant. Han sa att det här är ju suveränt på dåliga ryggar som man inte vill ta i för mycket med, skonsamt för alla parter.

Jag känner ju tydligt att Lt halkat efter ordentligt i sina möjligheter till nyanskaffning av apparatur för att göra patienterna bättre fort och lätt - den förbaskade budgeten styr ju allt - snart frågar man sig om vi ska bedriva vård alls då vi inte verkar ha råd. Så klart är det dyra grejer i inköp men det betalar sig ju i längden då folk kommer tillbaka till arbetslivet fortare. Fast..nu får man ju inte ens vara sjukskriven så för en del känns nog pistolen som enda utvägen.

Det var ett bra besök och på torsdag fortsätter vi behandlingen - jag hade lättare att komma upp i morse så vi får se hur hållbart det tillståndet är. Bassängträningen i morse var bra och jobbet blev oxå gjort, sen har jag sovit middag i ett par timmar eftersom min kropp vaknade 02.45 i morse - lite tidigt - så nu kan man bege sig mot kastrullerna, det lutar mot fläskfile med champinjonsås och potatisgratäng och en bautastor sallad..inte dumt ovanpå "ryggskotten".

Lev väl och njut av livet - just den här varianten går inte i repris!

Kram Nonna