Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

torsdag 18 februari 2010

Hopp om bättre tider

Ibland fattar jag penseln och skapar lite, fast nu är det ett tag sen. Sista månaderna har jag försökt sticka lite och det går ju om man kan behärska impulserna och inte överarbetar sina ambitioner.
 Här är så bitande kallt att promenaderna har ställts in både igår och idag men imorron blir det bassängträning och förhoppningsvis en promenad. Nu - 24,1.
Nu är halva februari förbi och tänk ifjol var jag i Stockholm  i maj - det är om ungefär 3 månader och det var riktigt somrigt där då. Så vi har bättre tider framför oss helt klart och vi ska inte bara vänta på dem utan vi ska njuta av det här oxå. Isen ligger där med sina skoterspår, snön har mjuka och föralldel hårda drivor som tar emot oss om vi faller, det finns backar att susa nedför och det finns vårsol att "bryna" sig i. Min livskamrat han blir brun som O´boy om solens strålar bara "tvärnuddar" facet hans, jag får nog vistas där en längre stund för att få samma resultat. Det är skönt att få färg, vinterblekheten nu ger nästan ett sjukligt intryck. 
För att bättra på utseendet, som var katastrofalt, har jag besökt frissan idag, klippt kortare än nånsin tom klippmaskin i nacken och runt öronen ( Babban jag blir mer lik dig då, frånsett fårorna) och sen dejtade jag maken på Coop och inhandlade Nivea Q10 Anti Wrinkel, trots att det är lite sent påtänkt...man skulle behöva väggspackel för de värsta fårorna men det är lite hårt tycker jag! Min rara frissa Lena sa att jag ser ut som en champinjon på huvudet en stor mössa och en smal hals, så sant, torkvindaliknande frisyr som inte gick att höja på hjässan.
Nu är man back to basic, korthårig och med ny look i form av en flikig lugg. 
Vi kikar ( eller maken kanske är rättare sagt)  till och från på resor till varmare ställen och nu finns inte en enda resa kvar från L-å till canarieholmarna..kylan gör att alla skriker efter sol och värme. Vi kunde ju inte boka eftersom maken inte vet något om närmaste framtiden och om han får något uppehåll i sommar vet han inte heller. OM han får det så skulle vi nog susa iväg, vi firar ju kristallbröllop i sommar så det är ju en god anledning. Drömmar har aldrig varit fel och de håller en flytande som en simdyna.
Imorron blir det anställningsintervju för Caisa ( den inställdes i måndags pga sjukdom ) och den hoppas hon väldig på, hon har knackigt med jobb nu - men ibland måste man bryta upp från det trygga (som inte var tryggt alls) och gå vidare på sin livsresa även om det innebär dålig ekonomi och bekymmer ett tag.
I mitten av maj blir hon klar med sin utbildning i den första etappen och förhoppningsvis ska det leda till lite arbete i egen regi samt lite andra arbetsuppgifter ute i världen - yrket är tufft men ibland så är det det enda man kan tänka sig. Nån ska ta hand om vilsna själar också och man är så glad att dom finns som vill det.
Varma kramar till S o E som kämpar och till er alla andra som läser och väljer att inte kommentera!
Nonna 


   

12 kommentarer:

imse sa...

Javisst längtar man efter en resa till varmare trakter. Jag har kollat lite resesidor, men inte kommit till skott än.

Har du gjort målningarna?? Gudars så fint!

Kram

Anonym sa...

Hej, vill bara än en gång tacka för snygg-vantarna, oumbärliga i dessa bistra tider//eva qsin

Nonna sa...

Imse: Ja det är akvareller utförda av mig, av två av mina fyra barnbarnsgrabbar. Tack!
Eva: Ja nu är det bistra tider sanna mina ord. Kanske du vill ha ett par till? Håller på med ett par grön-beige-brun kamouflageaktiga nu. Mellan varven har jag gjort tre par små barnsockar till Birgits barnbarn Julia av restgarner.
Mumsa på era räkmackor ikväll jag blir nästan sugen.
Kram Nonna

babban sa...

Finfina akvareller syrran, allrahelst den på Simon (för det är väl han på den nedersta bilden?). Själv är jag fast i aktylträsket för tillfället :-)
Apropå likhet så trodde Thomas att det var jag som var på bilden av dig som mamma har på bokhyllan.

Hoppas det gick bra för lillflickan på intervjun. Å maken pratade jag med idag. Du hade ju trotsat kylan och gett dig iväg ut på en promenad. Här vräker snön ner, -11 och halv storm så det är inget man drömmer om att gå ut i. Fast jag ska försöka ta mig ner till studion och måla lite.

babban sa...

Ska man vända på meningen??? ".. att det var jag som var på bilden som mamma har av dig på bokhyllan."
Ibland blir man tokig när man försöker vrida och vända på ord och meningar så att det klart framgår vad man vill ha sagt :(
Kram

Nonna sa...

Ja jag fattar galoppen, orden kändes rätt för mig, är vi så jädra lika eller har han fel på ögonen? Mina djupa fåror har ju inte du fått, men visst, varje gång jag klipper mig ser jag likheten kanske nåt med öronen??HA-HA! Har du hört att nån är lik varann på öronen om de inte är vingmuttrar vill säga och det har ju inte vi. Synd att jag inte var hemma men jag får ringa nån dag. Det var skönt ute, jag hade rätt klädsel, det var -25 men då man rör sig och det inte blåser går det bra.
Vilket jäkla väder ni har era stackare - dessutom har ni ju inte resurser att få bort snön heller.
Man kan ju inte ha våran maskinpark för snö som kommer vart 5:e år eller nåt. Kram o hålls inne så du inte drunknar!

Charlotte sa...

Men Nonna vad duktig du är!!!!
Jättefina tavlor:-)

Ja du, nog skulle man vilja ha lite mer värme nu...tycker det är svinkallt fast vi "bara" har ca 19 gr.

Många kramar!

Kristina Birkesten sa...

Nonna!
Du är verkligen mycket skicklig! Det måste vara fantastiskt att "ha den ådran i sig".

Det har inte jag, men jag kan vara ganska kreativ när jag kommer ut i skogen, typ bygga vindskydd och sånt. Inte precis så användbart i mitt liv nu, men i alla fall.. :o)

Sant! Vi ska inte bara vänta på bättre tider och missa det som är nu. Det är säkert bistert och svårt för många men samtidigt är det ljust med snön och när solen skiner är det fantastiskt.

Jag blir så fachinerad av dessa snödrivor som blåser till rena konstverken. Vid sjön här är det mycket vackert.

Men jag längtar också till våren och i år kommer vi nog att uppskatta den särskilt mycket..

Jag har undrat lite över kommentarerna som har minskat mycket. Jag trodde det bara var på min blogg, men jag ser att det är på flera.

Märkligt, när det är ungefär lika mycket folk som läser, lite färre för min del just nu. Tänk om alla som läser hade, om så bara skrivit "Hej"

Kram!

Nonna sa...

Ja Kristina tänk det - nog är det trevligt med livstecken, vi är trots allt bara små törstande blomster som behöver näring...annars slutar vi växa o blogga
Kram

Bille sa...

Så skickligt du är med penseln, jättefint. Den översta tavlan gilla jag skarpt.En sån charmig, busig blick han har i sina ögon. Just detta är nog jättesvårt att få till. Du har inte funderat ställa ut dina alster vid någon tillställning i era trakter.
Ja du nu längtar vi alla till varmare grader, jag har nog aldrig varit med om så mycket snö under min promenad på den här planeten,och alltid varit avundsjuk på er uppe i norr.Men nu fick man så man är tyst ett bra tag framöver ;o)
Kram Bille och Kaisa!

Kaktusblomman sa...

Vilka fina målningar! Vilken talang du har. Tack också för de fina vantarna, pengar kommer snart!

Kramar!

Nonna sa...

Tack alla snälla människor, jag har haft en utställning för flera år sen, men så länge jag är i nuvarande situation gentemot vissa instanser så vågar jag inte mig på mer - kanske nån får för sig att man är mer arbetsför än man är...trots att det målas väldigt lite och långsamt.
Så jättebra att vantarna passade A fast de blev inte lika mönstrade som jag ville ha dem.
Kram Nonna