Idag har maken åkt till utbildningsorten för att gå på studiebesök på skolan han ska gå på.
Träff på ortens hotell förde med sig lite spekulationer från makens sida om det är för att hitta hotellet och baren kanske, som de ska träffas där. Tror nog INTE det!
Eftersom det är en T-dag så är jag ledig.
Då jag klev upp ur sängen hände något märkligt - när jag skulle bädda låg min grekiska ring i sängen.
Den har i flera dagar legat i lådan på sängbordet, man kan inte lämna framme ringar då man har katt för hon kan lätt "leka bort" dem, lådan är ganska djup och stängd, jag har inte plockat upp ringarna det vet jag till 200% och när jag som bäst grunnade på det så plingar min mobil ( inget SMS) utan det larm man kan lägga i kalendern. Jag kollade men det är ingen tid jag ska passa idag och inget jag lagt in heller, jag använder den funktionen ytterst sällan.
NÅGON vill säga mig nåt eller bara visa att jag är guidad och ledsagad. Kanske är det pappa Kalle som ju alltid hållit sin hand över mig både före och efter sin död.
Eller som jag ibland befarar nån som ska lämna oss och vill ta farväl.
Tiden får utvisa det.
Nu ska jag styra mot frukostbordet och sen ta på marschkängorna och gå min promenad, slå en signal till min gamla kompis som drabbades av stroke för några veckor sen och höra om hon vill ha en promenadkamrat på sin vandring eller om hon redan har fått nån annan med sig.
Dagen är vacker sol och smältande snö och man har så mycket att glädjas åt.
Varmaste tankarna idag går till Stefan o Eva och deras kamp - vi kan inte föreställa oss hur det känns då världen ställs på ända! Många kramar till lillasyster som skrev på mitt förra blogginlägg - tålamod vet du det är INTE det jag är bäst på men skratta det kan jag oxå!
Var rädda om varandra alla dagar!
Nonna
Om mig
- Nonna
- Västmanland, Sweden
- Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.
2 kommentarer:
Visst är det lite märkligt det där?!
När mina föräldrar flyttade hit upp -55 från Wien, så skickade min morfar upp ett stort pepparkakshjärta som min mor hängde upp på väggen.
Några år senare, en eftermiddag så upptäcker mor en spricka i den, ringde till morfar och frågade honom hur han mådde.
Den eftermiddagen hade han fått en lätt stroke.
Nåt år senare hände samma sak.
Julen-72 så ramlade hela hjärtat ner och delades i mitten, då visste min mor att morfar gått bort...
Så nog tror jag att de på andra sidan vill nog säga nåt till oss ibland!
Skickar många solvarma kramar till dej och de som har en kamp att kämpa!
Tack Charlotte! Skrev ett långt svar häromdan men det försvann och rygg/nacke bråkade så jag orkade inte göra om det.
Det här är budskap från min far det vet jag eftersom vi haft kontakt via medium han och jag. Han pratade då mycket om den här utbildningen och hur bra den skulle bli för L. Tiden då ringen förflyttade sig och mobilen plingade var precis den då L anlände till sin skola, min far ville bara säga att han följer mig och att nu är vi "på väg" mot det han förutsåg.
Pappa betydde så mycket för mig hela livet och nu följer han med mig han sa bl.a "nog vet du väl att jag alltid finns för dig" även om jag inte kan se honom.
Så är det med det - döden har jag en helt annan syn på numera än då jag var ung.
Många kramar tillbaka till dig i din kamp - sol från hjärtat - utanför är det SNÖSTORM".
Nonna
Skicka en kommentar