Håll mitt hjärta...

sjunger Björn just nu på Spotify - den är rogivande och bra.
Mycket händer omkring oss som inte är så trevligt just nu,, två nära vänner har drabbats av svår sjukdom och de kämpar på och de anhöriga kämpar omkring dem. Man påminns om att man inte har all den tid man alltid föreställer sig att man har..men ingen har sagt att man kommer att leva till man blir gammal - undrar om man pratar så i skolan idag?
Tummar hålls - tummar hålls!
Idag har vi varit till IKEA och tittat på lokalerna utifrån, parkeringen var knökfull så vi bestämde att IN går vi en annan gång. ICA Maxi fick besök och lite påskmat halkade ner i korgen. 
Vi har ätit sill, gravlax, gubbröra, potatis och osttartelett med räkor och dill...godsaker som smakade bra på påskaftonsmenyn.
HÄLSOTILLSTÅND:
I måndags fick jag mitt cortison och i torsdags var jag hos min gymnast som satte akupunkturnålarna lite annorlunda den här gången, över SI-lederna där det är infl. och på låret och det gick bra, fast jag har blivit så där äckligt stickkänslig igen som jag varit för många år sen vid akupunkturen. Vi bestämde att inte sätta nålar där jag fått cortisonet. I veckan har jag inte orkat motionera någonting, vilket är uruselt, men jag skulle vila kroppen till torsdag för att låta cortisonet verka lokalt och sen har krafterna helt övergett mig.
Jag varvar med att jag skriker och biter ihop hos gymnasten och K han retar mig som vanligt - fast ibland pratar vi allvar också.
Ibland är jag bättre ibland rasar smärtorna över mig igen.
Med åren har jag fått lära mig att se vidare än de närmaste fem minuterna. När man får jätteont är det svårt att tro att det nånsin släpper sitt grepp. Nya fenomen har dock kommit, bröstryggen - min smärtfria zon - har börjat att krångla. Så till den grad att jag ibland inte kan vända mig i sängen, det är värst då jag ligger, det är inte lite ont det hugger så andan går ur en. Hoppas verkligen att det försvinner lika fort som det kom. Kanske en låsning i en fasettled jag vet inte o jag tänker låta det självläka om det går, orkar inte med nån behandling just nu, skulle möjligen vara kotpistolen då men nu är det helg..
PÅ ++++MENYN
Skönt är dock att gamlingarna mår bra och reder sig i sin våning för något sjukhemsboende med gemensam kupé finns inte i nuläget. I torsdags shoppade Dennis och jag med M medan morbror Holger väntade hemma vid köksbordet, snart då det börjar bli varmare kan han sitta ute på den inglasade balkongen och njuta av frisk luft. Hon fick med sig lite godsaker hem till påskbordet så nu njuter dom av dagarna som dom kommer och går. 
Dennis är helt fantastisk som följer med och hjälper oss, rullator som ska ut och in i bilen och tunga matkassar är inte min grej. 17- åriga armar orkar massor det gjorde mina också i den ålderna. 
Dottern har kommit in i sitt andrahandsboende som hon får ha i tre månader så det känns ju bra så klart. Möblerat och klart och en etta med T-banan nära, det är nog vad man kan jubla över i storstan. Ex-sambon bor kvar i västerort och livet lär väl utvisa vad som händer sen.
Allt det bästa önskar vi dem båda.
Hon är nöjd och glad och har ett intressant jobb som varar till början av maj - inte är det några t.v. anställningar med guldklocka i sikte längre, men det kan vara på gott och ont.

Nu ska jag gå och se vad "väggplattan" med 3 kanaler erbjuder - i arbetslöshetstider har vi bara 1,2 o 4 och det kan jag säga att det går helt utmärkt..jag ser inte så mycket tv annars heller. 
Om du inte har läst "Allt för min syster" av Jodi Picoult gör det NU!
Den finns dessutom på film så den ska jag se snart!

Ha det absolut bra och gärna bäst!

Kram Nonna