sånt som botar och lindrar...

att tex. lägga om kosten är något man absolut borde pröva. Nu har jag varit på biblo och lånat Doktor Dahlqvists LCHF så nu ska vi testa om vi klarar av att käka lågkolhydratkost.

Det "värsta" tror jag blir att äta så mycket fett, mycket jämfört med dagens intag, man har ju fostrats i den tunga skolan om fetters skadlighet sen man född blev...så det kommer att bli ett dilemma nu att lära om sig, men eftersom jag försöker tänka positivt så tror jag att allt går. 

Maken är väldigt positiv och han tillhör ju högriskgrupp som högtryckare och prediabetiker så han har massor av vinster att göra..kanske även jag kan få bukt med mina smärtor, den fibromyalgi man konstaterade för 25 år sen som jag aldrig har tagit ens i närheten av mitt hjärta och skelettproblematiken borde ju då lindras enligt dr D.

Redan i morgon ska vi börja den nya läran..idag får vi handla ägg i massor och smör, rapsolja, grädde, cf och en massa annat som man kan stoppa i sig.

Bort går pasta, potatis, ris och bröd och en del andra saker bl.a flytande sockret = öl.

Charlotte, min bloggkompis sen några år har nu länge ätit så här och tycker att hon mår bättre - eller hur Charlotte? Kära kussen Eva har ätit denna kost sen 4-5 veckor och är väldigt nöjd. Hon mumsar i sig goda biffar och beasåser, gorgonzolafyllda kyckligfiléer och lax och aromsmör och rasar ner i vikt!

Dessutom verkar hon fått nån otrolig energi, för hon går på i ullstrumporna värre än värst och förbereder hemmet tills maken nu tränat upp sina färdigheter så han får komma hem. BRA jobbat Eva!

Min egen hälsa är inte på topp, ländryggen känns instabil och jag har ont i höger ljumske, i natt har jag vaknat med en fruktansvärd vadkramp och att ta sig upp i stående på en gång är inte realistiskt alls, stel o eländig är jag ju på morronen. Skrek gjorde jag - rakt ut - maken satte sig yrvaket upp i sängen och katten försvann i ett enda språng, flydde vettskrämd ut genom dörren. Nån motion har det inte varit på ett bra tag, det gör för ont, så kilon har smugit sig på men nu ska dom också bort hoppas jag. Har fått återgå till Imovane nattetid och även ta Paraflex dagtid - ett nederlag men jag måste ju fungera. Tröttheten ligger som en blötfilt omkring mig...så kanske får jag nu oxå Evas energi med annan kost.

Nu, då jag har starkt begränsad datatid, inte jobbat på snart fyra veckor så är nacken bättre, inte lika mycket smärtor och brännande känsla där, men ländryggen, höften, trochantern och bröstryggen är sämre. Vä fot har känselbortfall ovanpå så den är lite bråkig ibland, ja jäklar om man inte är ett fall för soptippen! Kanske kan en del delar gå till återvinningen, vilka vet jag inte idag..men det finns ju alltid de som har det värre i sina ryggar, om det nu är nån tröst det är tveksamt, men kanske kan man sälja sin kropp till forskningen. 

Mannen min han börjar skolan igen på måndag - två veckors ledighet är förbi - men han ser fram emot det och vill ju bli klar med sin utbildning så han kan få praktik och förhoppningsvis jobb oxå.

Var vi sen hamnar vete gudarna men att det blir en förändring är ställt utom allt tvivel - byalivet  känns jobbigt, pendling till allt - igår tankade jag bilen för nästan 800:- så det påverkar ju oxå tankarna.

Vi vill ha längre sommar och framför allt mindre vinter och snö och det finns så många fina ställen så inte måste man sitta fast i just den här myllan resten av livet det kan inte vara meningen.

Tankar med värme går till Stefan som kämpar med träningen för att få komma hem till familjen.

Patric som bygger på sin altan, L-S o Per som lägger om tak, isolerar, målar panel,salar runt fönstren  och spikar ny ytterpanel och till Caisa o Henke som tittat på lägenhet som de kanske ska köpa...

Måtte ni alla få det allra bästa i livet!

Kram Nonna