sa Emil och det kanske är så ibland.
Just nu upprörs jag över Lindas vardag, jag har följt hennes fina bloggar ett bra tag, hon tar helt suveräna bilder dessutom http://lindaskriver.blogspot.com/.
En underbar, duktig kvinna med fyra barn, tre som hon själv fött och ett som är en bonusson. Då hon väntade sitt yngsta barn fick hon inflammatorisk bröstcancer och fick förlösas tidigare för att kunna genomgå cancerbehandling. Nu är hon svårt sjuk och klarar inte sina dagar själv, maken kan inte få jobba mindre för sin arbetsgivare och HABO kommun, vald till Sveriges bästa kommun, verkar ha stängt både ögon och öron.
Linda är, tillsammans med fyra andra nominerad i årets Hjälte-Mama och Lotta håller på att intervjua dem alla.
Den starka kämpen vimmelmamman Lotta Grey, http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/index.html som själv varit cancersjuk och innehaft titel Årets Hjälte-Mama-titel tidigare, ska nu göra sitt och jag tror och hoppas att det händer saker snart.
Jag tycker vårt samhälle har blivit isande kallt i så många avseenden, byråkratin blommar och ingen visar så mycket förståelse för människor i verklig nöd. Linda och hennes familj behöver hjälpen NU om ett tag är det försent och då ska hennes familj leva vidare och orka både med förlusten och känslan av att ingen lyssnade då de behövde hjälp. När man är svårt sjuk orkar man inte slåss mot väderkvarnar och vi har alla en vardag som måste gå ihop. Gå gärna in och läs och kommentera deras bloggar de behöver allt stöd de kan få!!
Här i norr har vinden fattat sitt hösttag om oss, öppnat hela sin stormiga famn för att få ner löven som vanligt.
Idag ska jag försöka mig på en promenad - utan att falla förhoppningsvis - och sen lämna tillbaka böcker jag lånat på biblo och ta med lite honung och hårschampoo jag fixat till M på Enen.
Först ska det bli LCHF-brunch - vilken suverän kost jag älskar den!
Ta med ert varmaste leende och ge av den sol ni alla har inom er så ska ni få se på lysande resultat!
Dags att påminna om att jag varken biter eller klöser er om ni kommenterar.
Höstkram Nonna
Om mig
- Nonna
- Västmanland, Sweden
- Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.
7 kommentarer:
Trevligt att Du "är tillbaka". Nu ska vi njuta av att Di Gamle finns på plats med goda människor omkring sig dygnet runt. Vi har som enda uppgift att hälsa på dem -härligt att Välfärden fungerar. Så låtom oss betala skatt utan att klaga, tids nog är det vår egen tur att behöva hjälp :o)
Kram //eva
Ja kära kusin nog är det mycket vi har tillgång till och möjlighet att få hjälp av, inte minst då vi blir sjuka, med hjälp av att vårt försäkringssystem och att vi skattat. En del mediciner skulle vi inte ens ha råd att tänka oss om vi skulle betala med egen börs.
Idag tänker jag försöka mig på bassängbad! Det du!
Kram Q
Nonna!
Ser att du haft ett litet uppehåll, ja ibland är det ju bara så att krafterna inte räcker hur gärna vi än vill...
Jag läser också dom bloggarna. Vimmelmamman har jag följt ganska länge medan Linda är nästan ny för mig. Sen läser jag Georg (som var med i himlen kan vänta)och en kompis till honom vars blogg heter "Salve!" (det tror jag du också gör?) Vilka kämpar de är! Och deras sätt att dela med sig av sina liv.. ja det fattas ord för det.
Jag håller fullständigt med dig att det blir ett allt kallare samhälle. Allt som har med humanism, sympati och empati har nästan utrotats och slängt på sophögen.
Jag tycker det är fruktansvärt att se hur en del människor har det och inte får hjälp. Och pengar finns det gott om, dom är bara fel fördelade.
Det är en mycket svår sits Linda och hennes familj är i och alla resurser skulle varit insatta för länge sen.
Men efter är det säkert någon käck politiker som kan stå med huvudet på sned och säga:
"Vi är så ledsna, men hon föll mellan stolarna i våra regelsystem. Vi ska se över det för så får det naturligtvis inte vara" Och så fortsätter det och alltfler åker ut i kylan.
Vart ska det sluta? Det är ju förfärligt!
Även här har hösten kopplat sitt grepp. Träden skiftar i de vackraste färger, kastanjerna ramlar ner och valnötterna i Örtagården är snart mogna och ramlar ner dom också. Jag tycker om hösten.
Ett riktigt varmt leende kommer från mig till dig och en stor kram!
Ja tack Kristina, för din kommentar, jag läser alla de bloggar du skriver om.
Spariver och egotänkande håller på att förgöra världen, det andliga som är det enda som kan rädda oss har kommit i skymundan.
Jag har ingen Gudstro (avundas er som har det)men vi får inte tappa tilltron till kärleken till våra medmänniskor och glömma att omtanke och empati och kärlek är viktiga för att vi ska fungera som "team" i en hård värld.
Kortsiktigt tänkande som vår egen ekonomiska situation och karriärstegar har lett oss på fel spår!
Sköt om dig och jag hoppas attackerna håller sig borta och att ny medicin alldeles snart ger dig hjälp!
Kramar från trollskogen i norr!
Skickar en massa trollkramar!!
Nog är det en liten förkylning som smyger sig på, med ökat behov av sömn... Efter nyår när Aron ska börja på dagis, då då får vi räkna med förkylning efetr förkylning och kanske en och annan magsjuka... Hur har ni det uppe i Kalix? Håller tummarna att du ska bli bättre i kroppen! kram från oss i Pite
Jodå, man gör sina försök att leva vidare. Kroppen kan man nog inte räkna med förbättring i, men om osteofyttillväxten skulle stanna vore jag oändligt glad...fast jag försöker nog vara glad ändå!
Dagis brukar ju vara en smittokälla de är ju så giftiga de små, då Caisa jobbade i skolan var hon sjuk jämt - nu är hon nästan aldrig sjuker.
Kram och sköt om er!
Skicka en kommentar