Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

tisdag 28 december 2010

Ingen vanlig tisdag

Idag var det pensionsträffstisdag med min chef Inger. Lars följde med som moraliskt stöd och åhörare ifall jag skulle få "hjärnsläpp", men då jag kom dit kunde jag bestämma mig, helt pronto!
Nu har jag sökt pension på mina 25% och det var genomtänkt och känns bra. Vanligt förtida uttag för jag orkar inte jobba mer.
Papper är undertecknade och jag kommer att jobba tom 2011 02 28 sen är jag fri som fågeln...
Träffade några av mina arbetskompisar och min förre chef Daniel, han sa att han tycker att jag kämpat på bra och det var skönt att höra.
Hälsan som jag numera inte pratar om så mycket, små bekymmer är pratsamma - stora sorger är stumma, den är inte på topp...men när farao var den på topp sist???

Igår tog maken och jag en promenad, - 13 och fint ute, vi gick min "lilla vända" som jag brukat gå de dagar jag var "latare" en 25 minuters promenad, det gick hyfsat till en början, men mot slutet kom smärtorna som en våg som rullade in, i ljumsken, rakt genom låret och ut på baksidan, ischias och hela faderullan...det hugger fast, jag får stanna upp och låta det avklinga sen kan jag fortsätta en bit till, men idag klarade jag inte alls lika lång promenad  inne i stan vi besökte, innan samma symptom gjorde sig gällande.
Musklerna värker och jag känns stel och ledbruten. Nu har jag börjat med strandnyponen igen och det brukar lindra det värsta, men kylan den kan ju knäcka vem som helst. Idag då vi åkte till Boden var det -28 på sina ställen!

Nu sen, ska jag fylla dagarna med saker jag tycker om i den takt jag orkar, jag behöver inte känna att NÅGON flåsar mig i nacken och jag kan söka en kurs eller låta bli, måla, fotografera umgås med såna jag gillar och bara vara...Fram till den sista februari ska jag jobba och har lagt om mina arbetstider så jag inte måste upp i ottan, det fungerar inte längre. Jag har, då jag slutar, haft samma arbetsgivare i 35 år så när som på 17 dagar så jag känner mig nöjd. När jag började jobba här uppe var Patric 5 år och Linda-Sofi 5 månader herregud så tiden gått!
Kanske hade sjukpension varit en möjlighet, även med dessa stränga regler som nu är, men jag orkar inte med processen nu gör jag så här och det får väl gå det oxå.

Nu blir det en middag med lax, sill, Janssons ( fast det är en LCHF-synd), rullströmming, tigerräkor (till Smillas enorma förtjusning) och lite vitt vin för att fira beslutet - sen blir det filmtajm i soffan!

Ha en fin kväll alla goa människor!
Kram Nonna

3 kommentarer:

Anonym sa...

Måste kännas skönt att slippa alla måsten och få göra det man vill och orkar. Ha det bra kram Sirpa M:)

Bille sa...

Det känns säkert jätteskönt nu när du äntligen bestämt dig. Jag kan tänka mig att du legat vaken ett antal nätter och funderat.
GOTT NYTT ÅR!
Kram.
Bille

Nonna sa...

Ja visst är det alltid så att värsta tiden är INNAN man fattar besluten, sen accepterar man det hela och lever med det.
Ska bli skönt att inte behöva passa tider på samma sätt och framför allt sova på morron.
Tack Sirpa o Bille och GOTT NYTT ÅR!
Kram Nonna