Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

lördag 1 januari 2011

2011 - varmt välkommen

Nu får vi ett oskrivet blad, ett nytt år att sluta till våra hjärtan. Hur det året blir beror mycket på hur vi tar det, hur vi önskar och verkställer..men oxå vilka chanser vi har att få vara med och vilka möjligheterna är att göra det allra bästa.
Det är inte självklart att vi får vara med hela året ens... för många av oss.
Själv hoppas jag o tror på den möjligheten och har bestämt att ta itu med min smärtbild nu då jag ska besöka min ortoped den 17 januari.
Smärtorna tar för stor del av min dag..de stjäl alldeles för mycket och de har smugit sig på allt mer och de tar lite till och lite till osv. men nu är det dags att sätta stopp! Hoppas innerligt att hitta en vettig lösning i någon form.
Den 1 mars ska jag gå i pension, ett frivilligt val på mina 25 % och det valet ska jag inte tillbringa i sängen!

Nyårsfirandet var fint och lugnt här hemma och Jan Malmsjös stämma blandades med grannarnas raketer och Smilla tittade storögt i husses famn - rädd är hon inte en sekund - men nyfiken som tusan på allt som lyser och viner.
Idag, på nyårsdagen, ska vi synda med en liten rabarberpaj, vi har inte ätit en enda chokladbit eller kolhydratberikad bomb under nån av helgdagarna och vi håller vikten så bra - nu blir det en nyårssynd och den ska vi mumsa på med sans och vett hoppas jag. Eller hur älskade Lars???
Ont i magen får vi väl säkert men det får vi ta.

Gårdagens oxfilefondeu var underbart god och vi åt resterna till frukost i form av pytt-i -panna!
Idag har maken grillat kyckling och gjort en kanongod sås och till det åt vi en jättegod grönsallad och jag har sovit middag i nån timme, vilket gör att jag nu efter lite bubbelbad känner mig redo för en film eller lite uppesittartime i alla fall.
Varmaste tankar till våra nära, Stefan o Eva ( jag kan tänka mig hennes nyårsbuffe´!!!) och deras kamp med värdefull tid, mina bloggvänner som har det svårt med utmätt tid och svåra smärtbilder, Kristina min smärtsyster som tampas med sin epilepsi men har Freja och Sven som lättar upp allt, Charlotte som kämpar med sin rygg, Gunveig på andra sidan sundet som också har det tufft och ingen självklar tid att disponera helt utan kamp med myndigheter, kära Bille som ibland oxå faller ner i krondiket, Nisse som kravlar runt med Lego och kamera för att hålla modet och kraften uppe, Annette A med sin dystra framtidsbild som ger så otroligt mycket o i sin tur får krafter av sin Dragan och döttrarna, Linda årets mama-vinnare, Imse, Elisabeth och ni alla vars bloggar jag följer o följt under flera år...en del nämnda och ingen glömd - måtte ni med svåra diagnoser orka hålla huvudet uppe så länge som möjligt och få frid den dag det inte längre går, famnade av ljusfolket som tar emot er!
Allt det bästa till er alla!

Nu ska pajen in i ugnen och avnjutas med grädde i TVsoffan!

Kram Nonna

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack f att Du orkar tänka goda tankar utanför Din egen värld.
Här har det gått riktigt bra under helgerna, nu är vi bara ordinarie besättning här hemma och ska försöka komma in i gängse vanor = sova och äta vettigt :o)
God forts //eva

Nonna sa...

Så jätteskönt att ni kunnat få allt att fungera och med ordinarie besättning gör det säkert det med.
Här äts det bra - en och annan synd men inte något som skapat vanor som inte går att komma tillrätta med..det gäller ju inte livet precis!
Ha en bra fortsättning ni med, det ska vi hålla tummen för!
Kram qusin

Kristina Birkesten sa...

Nonna!
Ja, du har så rätt, mycket är beroende av hur vi tar det och vad vi gör med det.

Klokt av dig att du ska ta itu med dina smärtor! Vi kan komma en bra bit på väg även om det är kämpigt. Tycker också det låter bra att du har valt att gå i pension.

Du har verkligen kämpat på och jag unnar dig att ha det så gott det bara är möjligt och göra sånt du tycker är kul!
Kram
din smärtsyster

Nonna sa...

Just nu har jag det smärtmässigt värre än på länge, men det går väl över det med.
Ska bli jätteskönt att få städa upp efter sig på jobbet och arkivera, tömma och slänga gammalt skrot, usch man samlar så mycket under åren..
Kram