Usch vad jag saknar Lindas blogg, http://lindaskriver.blogspot.com/ hennes tankar och berättelser och alla hennes vackra foton.
Vardagsskildringarna om deras barn Adam o Simon, William o Eric som vi fick följa.
Alla de bra och även jobbiga dagarna hon delade med sin Lars - dagar fyllda av sorg och förtvivlan och rädsla inför en framtid hon visste skulle sluta med att hon inte fick vara med längre och se sina barn växa upp, medan Lars inte alltid orkade ta till sig vetskapen om!
Det underbart positiva hon speglade, trots sina egna svåra smärtor och umbäranden. Alla svåra stunder mellan hopp och förtvivlan vi fick förmånen att dela med henne! Hennes djur och fotona av dem alla som kom hennes hjärta nära, som togs ute i natur
en och i hennes studio och som hon delade med oss bloggläsare!
Nu vet jag att Adam (Lindas son som hon ensam fostrat som är 11 år nu) i huvudsak ska bo hos Lindas föräldrar och Simon delar väl tiden mellan sin pappa Lars och sin mamma som han gjort hela tiden och William och Eric ska bo med sin pappa Lars, Lindas make.
Lindas Adam och Lars Simon gillade ju varann så man hoppas att de får fortsätta att vara "syskon" och att alla pojkarna får vara tillsammans och känna släktskapet.
Själv fick jag inte växa upp med mina syskon och därför tror jag det ligger mig närmare om hjärtat än jag själv fattar.
Ljusfolket har tagit hand om goa Linda nu och hon har det bra - sorgen och saknaden delas av de nära som blev kvar, måtte de få en bra tillvaro och måtte de små få ha en fin minnesbild av sin mamma.
Imorron ska vi åka till IKEA och titta på lösningar och möbler som vi kan tänka oss att ha i vårt nya boende, vi har ju sålt en del nu och hoppas sälja de flesta möbler vi har till husköparen, så vi får starta på nytt - men det är väl en underbar chans!
Igår på dagen sålde vi mammas amerikanska gungstol till en dam via Blocket och då hon kom in så kände jag igen henne, hon är gift sen många år med en man från min hemby!!
Då jag förklarat vem jag är och vem mamma var, så sken hon upp!
Hon blev så oändligt glad att det var Ednas gamla gungstol och det skulle hon berätta för sin man.
Maken är svårt dement berättade hon, liksom alla sina fyra bröder och han är den ende av bröderna som lever kvar nu, de skulle begrava hans äldste storebror nu i veckan. Hon sa att det var värt varje krona att få mammas gamla gungstol där hon visste att mamma suttit och skapat så många handarbeten.
Igårkväll åkte vår frysbox till Malmberget - vi skänkte bort den via Blocket - där ska hundmat förvaras till vovvar som sysslar med kapplöpning - härligt!
Idag har Patric köpt och fått en hoper verktyg som han behövde och resten kanske vi också får sålt..jag skickade "pojkböcker" som Patric haft som barn till Christoffer och även Albert får ju läsa dem då han lärt sig läsa.
Tycker att det är bra att de läser, de ska inte bara spela spel och hänga vid datorn, tänk så skönt att somna med en bok!
Själv gnor jag runt och varvar lite röjning med stickning av påbörjade verk o virkning av en liten babyfilt som "Räkan" ska få sen då h*n kommer - nu mår den blivande mamman äntligen bättre, men energin är inte på topp ännu - lugn bara lugn sa Karlsson på taket...den kommer. Svårt att tro då man spyr konstant!
Henke har fyllt 31 i lördags och igår blev vännen Sirpa 65, Ante fyller 43 "tio papill" (10:e april) som han sa då han var liten kis och svärsonen Per blir 38(???!!!) 11 april ..men Jisas vad dom blev till ådlern komna plötsligt! Tur man är ung och odödlig själv då!
Dagarna som pensio är helt underbara, jag är avstressad och betydligt lugnare än innan, även om vi snart är både arbetslösa och bostadslösa! VEM kunde ens gissa det?? Att det skulle kännas så skönt menar jag.
Nu ska jag och Paganinikontraktet ta oss en dust - i allsköns ro i sängen från Talgö vilken jag inte tror vi säljer! En sån dyrgrip kanske man aldrig mer har råd med!
Ha det skönt och vila er emellanåt, det finns ingen mening med att meningslöst rusa runt - ingen mening alls!
Kram Nonna
Vardagsskildringarna om deras barn Adam o Simon, William o Eric som vi fick följa.
Alla de bra och även jobbiga dagarna hon delade med sin Lars - dagar fyllda av sorg och förtvivlan och rädsla inför en framtid hon visste skulle sluta med att hon inte fick vara med längre och se sina barn växa upp, medan Lars inte alltid orkade ta till sig vetskapen om!
Det underbart positiva hon speglade, trots sina egna svåra smärtor och umbäranden. Alla svåra stunder mellan hopp och förtvivlan vi fick förmånen att dela med henne! Hennes djur och fotona av dem alla som kom hennes hjärta nära, som togs ute i natur
en och i hennes studio och som hon delade med oss bloggläsare!
Nu vet jag att Adam (Lindas son som hon ensam fostrat som är 11 år nu) i huvudsak ska bo hos Lindas föräldrar och Simon delar väl tiden mellan sin pappa Lars och sin mamma som han gjort hela tiden och William och Eric ska bo med sin pappa Lars, Lindas make.
Lindas Adam och Lars Simon gillade ju varann så man hoppas att de får fortsätta att vara "syskon" och att alla pojkarna får vara tillsammans och känna släktskapet.
Själv fick jag inte växa upp med mina syskon och därför tror jag det ligger mig närmare om hjärtat än jag själv fattar.
Ljusfolket har tagit hand om goa Linda nu och hon har det bra - sorgen och saknaden delas av de nära som blev kvar, måtte de få en bra tillvaro och måtte de små få ha en fin minnesbild av sin mamma.
Imorron ska vi åka till IKEA och titta på lösningar och möbler som vi kan tänka oss att ha i vårt nya boende, vi har ju sålt en del nu och hoppas sälja de flesta möbler vi har till husköparen, så vi får starta på nytt - men det är väl en underbar chans!
Igår på dagen sålde vi mammas amerikanska gungstol till en dam via Blocket och då hon kom in så kände jag igen henne, hon är gift sen många år med en man från min hemby!!
Då jag förklarat vem jag är och vem mamma var, så sken hon upp!
Hon blev så oändligt glad att det var Ednas gamla gungstol och det skulle hon berätta för sin man.
Maken är svårt dement berättade hon, liksom alla sina fyra bröder och han är den ende av bröderna som lever kvar nu, de skulle begrava hans äldste storebror nu i veckan. Hon sa att det var värt varje krona att få mammas gamla gungstol där hon visste att mamma suttit och skapat så många handarbeten.
Igårkväll åkte vår frysbox till Malmberget - vi skänkte bort den via Blocket - där ska hundmat förvaras till vovvar som sysslar med kapplöpning - härligt!
Idag har Patric köpt och fått en hoper verktyg som han behövde och resten kanske vi också får sålt..jag skickade "pojkböcker" som Patric haft som barn till Christoffer och även Albert får ju läsa dem då han lärt sig läsa.
Tycker att det är bra att de läser, de ska inte bara spela spel och hänga vid datorn, tänk så skönt att somna med en bok!
Själv gnor jag runt och varvar lite röjning med stickning av påbörjade verk o virkning av en liten babyfilt som "Räkan" ska få sen då h*n kommer - nu mår den blivande mamman äntligen bättre, men energin är inte på topp ännu - lugn bara lugn sa Karlsson på taket...den kommer. Svårt att tro då man spyr konstant!
Henke har fyllt 31 i lördags och igår blev vännen Sirpa 65, Ante fyller 43 "tio papill" (10:e april) som han sa då han var liten kis och svärsonen Per blir 38(???!!!) 11 april ..men Jisas vad dom blev till ådlern komna plötsligt! Tur man är ung och odödlig själv då!
Dagarna som pensio är helt underbara, jag är avstressad och betydligt lugnare än innan, även om vi snart är både arbetslösa och bostadslösa! VEM kunde ens gissa det?? Att det skulle kännas så skönt menar jag.
Nu ska jag och Paganinikontraktet ta oss en dust - i allsköns ro i sängen från Talgö vilken jag inte tror vi säljer! En sån dyrgrip kanske man aldrig mer har råd med!
Ha det skönt och vila er emellanåt, det finns ingen mening med att meningslöst rusa runt - ingen mening alls!
Kram Nonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar