Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

onsdag 16 maj 2012

tankar en onsdag

Har funderat på min kärlek till Nils som jag haft sen jag var i 12-årsåldern. Den poppade upp häromdan då jag läste några av hans rader som stod som intro i en bok jag håller på att avverka.
Då och då går jag förbi honom på Klarabergsgatan, har nästan lust och gå fram och klappa honom på kinden. Där står han i sin kritstreckskostym, med fimpen i mun och "vingmuttersöronen" fulla av duvbajs. Nils som kom från Karlstad först o sen växte upp i Filipstad han levde ingen lätt liv, man kan ju fundera hur hans liv blivit om inte fadern gått bort hastigt och hela familjen kastades ut i en oviss framtid. Han kämpade med så många yrken, han var så otroligt begåvad med sina ord och fick för all del en del erkännanden i form av priser och stipendier men ändå känns det som att han var långt mycket större än man förstod. Jag har fortfarande kvar alla de samlingar han skapat som jag fått o köpt för många år sen - så tacksam jag känner mig att han fanns och kanske hade inte hans verk varit lika bra om han inte levt det hårda liv han levde, om han inte fått den ryggsäck han fick att bära, men även fick sin livkamrat att älska sent i livet. Ibland förstår man tydligt hur allt flätas samman och har en mening - ibland kan man inte alls förstå just då saker händer, man tror aldrig att man ska få svar på sina VARFÖR?
   
SEANS

Sakta från drunknade världar
och djup som ingen kännt av
kommer ett skepp till ytan
i själens Sargassohav.

Vad är det för skepp? Det tycks som
du skulle ha sett det förut.
Du stirrar så blekt... Nu sjönk det
igen. - Seansen är slut.

Då skrattar du - flackt generat,
det var ju en löjlig sak.
Men så går vi och bär i själen
på balsamerade vrak.

Ja hur många balsamerade vrak går vi inte omkring och bär på i mitt fall tillräckligt många för att jag skulle kantrat för länge sen.
Nu åter till Skatteverkets rapportönskemål - jag tror banne mig de är klara. För er som ska redovisa era avdrag med kvitton så kan jag säga att det räcker med fakturan man behöver inte ha kontoutdraget att den är betald. Hade man inte betalt skulle man ju fått "gå från gård och grund" långt tidigare när avdraget rör 2006..förr då man betalade på posten eller över PG-giro (20 år sen eller så) klistrade man ju upp kvittot på fakturan men då man använder Internetbanken så tar man inte alltid utskrift.
Tack för snabbt svar snälla SKV.

Nu mot utelivet och alla vackra parker!

Tack för att just DU väljer att kommentera!

Kram Nonna 

4 kommentarer:

Med Lenas egna ord sa...

I nian höll jag föredrag om Ferlin och Boye. Många av dikterna kommer jag ihåg än.... De gjorde djupt intryck på mig.

Hur har du det med sjukdomar och lite annat elände? Själv har jag tappat rösten, är Sir Väs nu. Det jobbigaste är att jag inte kan prata i telefonen, ingen hör mig.

Kramar/Lena

eva sa...

Aj vad djupsinnig Du var idag...Nu ser jag fram emot den 7 juni - då jädrans ska vi äta o dricka o prat massor, jag ser till att Ni kommer "hem" när vi är klara ;o)

Nonna sa...

Lena; Ja hur mår jag? Försöker fokusera på allt annat än mina tillkortakommanden och ibland lyckas jag hyfsat. Jag cyklar och promenerar allt efter förmåga, mår bättre sen jag slutade jobba men känner då jag sitter mer eller cyklar längre att nacksmärtorna ökar. Ryggen är för tillfället skaplig, domnade ben, fötter och känselbortfall då och nu, men som sagt jag försöker fokusera på allt jag faktiskt kan. Flytten har gjort oss gott, vi har så mycket att upptäcka och nya saker att se hela tiden. Allt det psykiska i våra liv spelar en så stor roll, att vi har hopp, framtidstro och känner glädje. Jag saknar familjen i norr så klart men har ju kontakt med dem och jag får leva nära det yngsta barnet och hennes familj, lilla barnbarnet Frank som är 7 månader nu. Snart åker jag upp till Kalix och umgås med dem och sen hoppas jag få se dem alla här under sommaren.
Hoppas allt ordnar sig för dig oxå Lena - kämpa på!
Kram Nonna

Nonna sa...

Eva; Tack det blir kanonbra det brukar ju alltid bli det.Vi hjälps åt med maten och dukning och munnarna har vi ju aldrig glömt att använda..Dennis kan säkert hämta oss sen så tänk inte på det.
Massa kram!