Järnbruk och gravfält

I lördags förmiddag blev vi hämtade av Rani o Mike och bjöds på skjuts i vackra bygder.
Så härligt att bara få åka med och njuta, det är vi inte bortskämda med.
Vi åkte till Suuura - med den underbara dialekten - och tittade på Sveriges största MC-museum.
Där fanns bl.a vårt lands första bil från 1897 och MC, av både lätta och tyngre slag, mopeder, cyklar och trampbilar..ja jag vet inte allt har säkert glömt något.

Rödqvarnan o Rödmyran

Pappas första hoj som var en Husqvarna och som vi alltid kallade Rödmyra den hette Rödqvarna men en av männen på museet berättade att de också kallat det exemplaret av hoj för Rödmyra där i Surahammar, däremot fanns det en Rödmyra men den var av märket NV.
Man lär sig minsann hela tiden.
Någon Drömbåge fanns det dock inte men en sån hittade jag o lånade bild av på nätet..åh hur många timmar har man inte åkt på den bönpallen i sin barn-och ungdom bakom pappa Kalles trygga rygg..

Drömbåge 1954 (bildlån från nätet)

Kurbitsmålad

Högcykel och diverse andra klenoder

Efter museet åkte vi till Ramnäs och gick på Järnbruket och kikade i "damm och förfall" och försökte föreställa oss hur det varit att jobba där. Lars som varit i industribranschen trodde inte de blivit långlivade där. Inte kan det ha varit någon bra arbetsmiljö inte.
Där har växt upp företag i skuggan av det nedlagda järnbruket, bakom härliga graffittidörrar huserar smeden Henke som är en konstnär ut i fingerspetsarna.
Han gör otroliga skapelser i järn och kan numera leva på sina verk..inte bara gentemot privata utan också större saker till företag mm.

 

Vi lunchade ute i solen i ett stort café som finns där och sen gick vi in i keramikverkstan/butiken där Robert jobbar. Byggkille som sen två år är keramiker och gör så fina saker.

Jag köpte ett fruktfat av honom som var ett riktigt fynd! Hoppas så många som möjligt hittar de här hantverkarna i sommar så de får sälja sina alster. I nästa inlägg kommer gravfälten..

Lev väl //Nonna