Carpe diem - eller åtminstone motivet.

Idag skall jag berätta om då vi blev med kamera - ja det var en dag i juni, då när sommar´n var som bäst - och det minsta barnet la in så vackra bilder i sin bilddagbok och lekte hemlig humla fast hon var hur känd som helst, åtminstone för oss närmaste och fancluben i övrigt.
Maken tyckte att NU borde vi skaffa en digital systemkamera vi också. Det hade ju dryftats till och från länge men NU skulle det bli av, vi skulle ta det stora steget mot livet som amatörfotografer.
Kan säga att det räcker med att skumma manualen för att inse att fotografierna som blir bra kommer att bestå av minst 99% tur och 1% skicklighet.

Vi hade ju kollat priser på Visanta och en del andra utländska kamerahak då vi var på GC i mars, så vi visste ju ungefär hur landet låg, men vi uppdaterade oss via nätet och fann att den kamera vi siktat in oss på inte var mer än 200:- spänn billigare där än här, så då var ju valet lätt som en plätt.
Det blev svenskt köp och jag kan säga att det känns faktiskt tryggt o bra.
För min del var det viktigt att den inte väger ett ton och att den går att begripa sig på så pass att man kan fota så man ser vem eller vad det föreställer.
Maken som varit ägare till ett helt Pentax-kit och minsann gått fotokurs i gryningarnas morgon, hade en del andra värderingar, eftersom han är halvblind ( o lite döv oxå) så var det där med dioptriinställningar bra, fast det upptäckte han först efter köpet, men visst faller man ju för betygsättning och annat som nät och PR i övrigt prånglar på oss.
Nåväl det blev en Canon EOS 400D med ett 18 - 55mm objektiv och vi känner oss väldigt nöjda - hittills.
En fotomättad dam sålde dessutom en analog EOS 5000 med lite objektiv, väskor och stativ på Blocket så då blev vi med zoom 38 -76 och 75 - 300 och jag lovar att man ser ända till Pite, vi kan se dig Anki, med det senare.
Om man har lite att göra ( när har man nånsin haft det???) kan man leka paparazzi och spinka på grannarna bakom blåtryhäcken trots att vi inte varit i närheten av Federico och grannarna inte är så kända.
Jag får väl göra en senare utvärdering eftersom det har hällregnat nästan oavbrutet sen den kom till oss och vi inte har läst mer än 10 sidor i manualen än. Den går inte att sträckläsa som Helene Turstens böcker - inte om ska fatta åtminstone hälften av innehållet.
Vårt vita adoptivbarn har dock inte en fläck som inte fotats och vi har t.o.m lyckats föra över bilderna till datorn.
Det är skönt att se att huvudet fungerar - ibland.
Skämt åsido blir det kul att ta med den på resan o fota vackerheter i övärlden. Eftersom maken fyller år så kan jag ju fota före och efterbilder. Har kollat försäkringen så man inte står där med lång nos om den försvinner..men drulle fanns så det var OK. Dessutom har vi ju våran lilla Konica i fickformat som så klart ska med.
Imorgon ska jag jobba min sista dag före "lovet", har bestämt att ta ut flextid på fredag, och efter det ska jag hämta hit två barnbarn som ska sova över så då ska dom bli utsatta för lite blixtar och tunnpannkakor.
Vädret, om vi nu ska prata elände, ska ju faktiskt bli bättre verkar det som, om luringarna nu har rätt?.
Hoppas det för det här börjar bli lite för blött. Har varit min "älvtur" i morse, efter en underbar strandpromenad som byn har och jag hade polo och långkalsingar under regnstället och en hatt på huvudet. 11 grader gott folk - jag är för gammal för att frysa - verkar som om man inte hade behövt städa bort täckdressen.
Jag försökte gå så fort så regndropparna inte skulle hinna se mig men jag misslyckades som vanligt.
L-S du behöver inte bry dig om hatten den är jättesnygg, rosablommig kvarlämna efter din systers besök förra sommaren, så nu säger snart folket i stugorna att där far hon med rosahatten idag IGEN!
Fast - jag kan lura dom - den är vändbar och marinblå på andra sidan.
Nej nu ska jag väl avrunda med ett Markcitat "den gamla tanten, som var 95 år men inte såg ut som en dag över 89, ville att Mark skulle dua henne under intervjun, men om man kommer från Finland tar det tydligen emot att dua nån som är 95 (nästan om man är svensk oxå) det känns nästan som att kalla Jesus för "Krille på korset" men han gör som alltid sitt bästa"
Kram på er kända och okända
Nonna