Raskt den gyllne tiden rinner, bort den dyra dagen dansar

Jaha gott folk, Babsan o Caisa m.fl., nu smäller det. Bloggfrossan har lagt sig och jag ska försöka mig på ett inlägg. Har nog kommit till insikt om att gamla tanter inte ska tro att dom har unga huvuden, saken är den att jag la upp bloggen, fick lite akut stelhet i fingrarna och sen fick vi datavirus, eller nåt som gjorde att det plötsligt inte gick att uppdatera Norton antivirus, så vi fick tömma hela apparaten ( jesus vad mycket vi bidragit med till cyberrymden) lämna in den hos datadoktorn och sen hade jag tappat adressen till min nyaupplagda sida.
Jag har googlat men det har inte gått att få fram den, jag kom ju faktiskt ihåg vad den hette, så nu har jag fått fråga mitt minsta barn hur jag ska hitta den, hon har ju kvar sitt förstånd och NU är jag här.
Fast det är klart, nu har väl ni alla slutat kolla om jag skriver - nå då skriver jag för min egen skull då.
Det är ju inte bara huvudet det är fel på, även pelarn som bär upp det, "risar ju till sig" ibland, så jag kör med vaddering runt halsen nu - hela datatiden - ett fett halsband kan man säga. På Apoteket kallas det nackkrage o jag har stränga order av maken att köpa fler eftersom de alltid verkar ha mascherat iväg nånstans då de ska användas. Samma är det med glasögonen, har ju tre par, ett par vid sängen för läsningen, ett par vid datorn och ett par för ständig användning för att undvika större katastofer i vardagen. Tror ni dom finns där dom ska vara, inte en chans dom lever ett eget liv nånstans på sidan av.
Om man räknade ihop den tid man söker förlagda saker så måste det röra sig om långliga stunder under ett år, tänk under ett helt liv då!!! Eller tänk inte, det är lika bra det.
Nu ska snart mitt sommarlov börja, semester heter det, jag jobbar min sista vecka nu.
Har redan börjat fila på hur jag ska göra den kortare det är fruktansvärt att sitta ensam i en lång korridor, för alla andra har redan tjuvstartat sitt lov, dom har haft ett bättre saldo eller vett att förlägga den tidigare. Det blir lite ensamt - idag kokade jag kaffe och drack det alldeles ensam läsande torsdagens NK i ett ödsligt fikarum. Snyft..man saknar tom dom mest torftiga samtalsämnen..
Ska dock börja semestern med att träffa min sjukgymnast som ska tyda mitt MR rtgsvar med mig som intresserad åhörare. Enligt dr, som inte har tid att träffa mig förrän han avverkat alla sjukare människor först, såg det inte allför snyggt ut på insidan..men jag är ju snart 59 och pelaren lika gammal, så man kan ju vänta sig en och annan utbuktning och grop här och där.

Får väl höra om det går att operera eller nåt´, annars kanske man snart kan byta ut alltihop med den fantastiska medicinska utveckling som råder. Ett vet jag då, jag vill inte vara först om att försöka det bytet dom får träna på nån annan kroknacke före.

Annars blir det resa till solen snart, för här hemma skiner den ju inte just nu i alla fall, bad i havet och goda middagar så man "fläskar dit" de kilon man lyckats bli av med.
Ska bli skönt i alla fall, nu gäller det att läsa kameramanualen bara så man får fina bilder med den nya kameran som jag ska berätta om i nästa inlägg för nu jäklar har jag fått fart på fingrarna. Kanske gör jag som den gode Mark Levengood skriver om i sin bok, skickar ett SMS från Teneriffa där det står "Här är underbart jag saknar ingen av er"
Om ni inte har läst " sucka mitt hjärta men brist dock ej" så har ni mycket kvar.
Kram på er i sommarkylan
Nonna