Hej o hopp idag har det varit fint på väderfronten, det var det första som for genom huvet och födde nya tankar. När min Caisa var en alldeles liten tjej så var hon mkt hos mormor o morfar och då "tänkte hon till" o sa att "dom vuxna pratar alltid om väder, om det inte fanns nåt väder vad skulle de då prata om då"? Jag börjar förstå henne för ju äldre vi blir ju mer verkar vi påverkas av vädret. Minns att hemma var det så att skulle vi göra ditten eller datten så berodde det ju på vädret! Om mamma eller pappa skulle hälsa på så berodde det på vad det blev för väder. Varför då om det inte var snöstorm?? Jag har så vitt jag minns, fast det är bättre eller sämre beställt med det somliga dar, alltid haft tak över huvudet o betalt elpriset och inte haft trasigt tak så varför måste det styras av vädret då??
Blir man själv likadan eller hade det nåt med forntidens vägar och farbarhet att göra??
Jag vet inte men ni är välkomna med synpunkter.
Imorgon är det fredag, arbetsdag, idag har vi varit ute i skogen och samlat mossa och kottar och sen köpte vi ljung och så for vi till graven. Nu har vi plockat bort rosor och begonia och planterat ljungen och lagt ut mossa, både grön och vit, och det blev så fint de silverekar som fanns fick var kvar. Sen planterade vi resten av ljungen (10 st) hemma i krukorna vid bron.
Så var det gjort, på söndag skulle mamma Edna fyllt 90 år vi skojade ofta om vad vi skulle göra då, hennes kompis Edith, på Sjöbovillan, blev utbjuden av sin familj på sin 90-årsdag och hon sa att sonen hennes var utan alla gränser, bjuda på krogen o allt, ( han var ju bara 65 +) ja vi skrattade så åt hennes utlägg och så visste man att hon i hjärtat uppskattade det så mycket att hon inte för en sekund skulle ha velat vara utan det.
Nu är både mamma o Edith i Nangijalas körsbärsdalar mamma fick resa dit före Edith och jag tror, att fast dom inte kände varann förut, så har dom en relation nu.
Edith berättade om sin dotter som hon mist och vilken tragedi det var, dottern var väl i min ålder då hon dog, hastigt, men barn är alltid barn så det var säkert en svår sorg.
Så flög mina tankar idag och nu ska jag lägga mig och läsa "den trettonde historien" det är en bit kvar. Imorgon vid 05.00 ringer kl och då ska jag upp och iväg till jobbet vid 06.30 och om jag känner att kroppen orkar ska jag bassängträna fast det är inte så fasligt lustigt i kroppen just nu men det blir säkert bättre med tiden.
Idag får minsta barnbarnet förgylla bloggen..se upp han är ett charmtroll.
Sköt om er alla!
Kram Nonna
2 kommentarer:
Oj ändå - att moster Edna skulle blivit 90 år...och det känns så nyligt jag var i Korpikå. Och fick beundra den fantastiskt vackra Bouganvilla´n som stod i köksfönstret. Och se Kalle vara bäst på att kasta pil. Och se hans flinka fingrar när han klippte folks hår. Och jämt få en extra potatis smyglagd på tallriken när man råkade titta bort. Och fascineras av moster Ednas alla handarbeten trots dom skakiga händerna. Och hennes skarpa sinne för världshändelser, nyheter av alla de slag.
Nu ska vi glädjas åt våra minnen och framförallt glädjas åt att vi får ha 88åringen morbror Holger kvar. "Han är ju för häftig" säger Maggi jämt när vi varit där :)
Natti natti //eva
Ja det är märkligt med vår intresse för att prata om väder. Jag sitter ju ofta i telefonmöten med personer från olika delar av landet. Innan vi börjar med det "riktiga" ärendet så är det ett måste att höra hur vädret är på olika ställen i vårt avlånga land.
Idag kan jag bara konstatera att det är en rätt trist höstdag vädermässigt. Regnskurar. Väntar på solskenet, kanske imorgon??? En dag då solen lyser på de gula löven. Vackert :-)
Kramar Karin
Skicka en kommentar