Var jag går i skogar berg o dalar...

Idag har det varit en vanlig lördag i mitt liv..dvs jag har ätit frukost och sen gick jag ut en snabb promenad fast det gör ont som tusan så låtsas jag att det inte gör det..inte vet jag om det hjälper men självömkan har ju inte heller hjälpt så många. Så jag bet ihop och marscherade på i 55 minuter. På min väg tänkte jag på de människor som bodde i husen förr, en del bor ju kvar och en del är nu borta. Man spekulerar i huvet eftersom man går förbi - och tänker lite på folk i husen undrar hur de har det osv. Vad vet man om folks liv egentligen?? I den här byn kände jag många människor tack vare min klasskompis Maggan som jag lärde känna på 60-talet då vi hamnade i samma klass. Så småningom lärde jag känna hennes bror som jag var tillsammans med i 2,5 år och umgicks flitigt i deras familj och med den stooora släkt dom har.

Våra vägar skiljdes åt för länge sen jag har inte någon kontakt med dem idag mer än "hej"då vi möts men jag vet - tack vare den tiden - massor om vem som är släkt med vem osv.

Det gör ju att man får en viss trygghet och man kan känna förankring i sin vardag. För mig som är en social person är det viktigt. Så jag gick förbi deras föräldrahem som nu står tomt och är till salu, föräldrarna har gått bort inom något år, och ingen av syskonen behöver nu huset.

Förbi min "bassängkompis" vackra hus gick jag oxå hon har så besvärligt med sin kropp att hon inte orkar lika mkt längre, förbi min arbetskamrats hus där en utbyggnad håller på att ta form den ska bli sambons keramikverkstad så småningom, i det huset bodde Maggans kompis då men hon har flyttat till södra delen av landet för läääänge sen.

Jag gick förbi Peders hagar där björnen slog en kalv för nån vecka sen - ifjol oroade den kon så hon miste sin kalv i år väntade den på bytet. På min väg mötte jag King - en vovkompis till vår älskade Dixon, som följde med mamma till Nangijala 5 sept ifjol - som nu är 13 år och still going strong - hans husse har fått en stroke och orkar inte längre promenera med honom men matte har kvar benen och går varje dag.

Jag såg Haralds brygga "flyta fritt" han var inte hemma med båten utan säkert i stugan o igång med höstfisket, såg att Magnus tagit upp båten och rundade av med att se Leif o Carinas underbara stooora gräsmatta frodas, nysådd och fin.

Så kom jag hem till mitt igen och Smilla rusade fram men svansen som en antenn i vädret för att säga hej. ma-uh-vahu säger hon långt och tydligt det betyder hej matte så bra att du kom hem.

Det blir så med åldern att man är glad att man kommer hem varje gång, helskinnad och fin, det tänkte man aldrig en sekund på förr.

Vi har nyss ätit middag med ugnsstekt fläskfile fylld med torkade aprikoser och plommon och persilja, rotfrukter med potatis i ugnen o ett glas öl för min del för makens del ett glas rött till.

Nu ligger gubben i blöt, han badar i bubblet och jag törs inte det idag, eftersom jag inte är så säker på att jag slipper upp utan att räddningstjänsten måste komma och där känner jag flera gubbar så DET skulle bli pinsamt värre.

Kroppen och jag är inte överens längre, inte alls skulle jag vilja säga, men inte kan man blir sjukskriven heller man får kanske inte ersättning ens så man får väl försöka lite till.

Jag tränar och försöker så det ger nog snart resultat man kommer ut som ny på andra sidan.

Har dessutom träffat min dotter och boysen idag på affären och grabbarna hade stooora godispåsar att tampas med ikväll så de tuggar nog som bara den. Caisa och jag har umgåtts telefonledes jag glömde berätta att barnmorskan som hon (delvis är döpt efter) Britta är död jag gick hos henne hela tiden jag väntade Caisa. C o E har ju en lite kämpig tid nu med särboskapet men dom försöker träffas så ofta det går nästa helg kommer han ju hem igen till Umeå.

Vi ska ju åka ner till till C om två veckor och det blir jättekul LS o boysen ska med så vi får se var vi får plats men jag måste nog få en egen vrå om nån annan ska får en blund i ögonen - snark ZZZZZ - ni vet!'

Nåväl nu ska jag sluta för idag det blir nog bra med kroppar och själar för oss alla, hoppas jag, vi får vår livsläxa i detta liv o i nästa och nästa....

Sköt om er människobarn

Tack för era kommentarer, kul att veta att det finns läsare!

Kram Nonna