Carpe diem - så nu blir det nutid

Ja nu blir det ett nutidsavsnitt - tror jag, man vet ju inte innan var man hamnar med sitt skrivande och det är väl lite av tjusningen.

Det har ju hänt roliga saker i veckan, mina flickor har fått glädjestunder i sina liv och då glädjer ju mor sig oxå.

Linda-Sofi fick den tjänst hon sökte, hon ville byta jobb mest pga att det känns oroligt på arbetsplatsen, inte för att hon vantrivs på något sätt - men om man inte "ser om sitt hus" så kanske man står där och man kan ju bara se om det med att "kasta sig ut i intet" och inte vet man ju hur det går, men i det här fallet tror jag det går bra. Nu har hon två månader framför sig som lärare och lägger upp utbildningsplan för den som ska ta över hennes nuvarnade jobb.

Caisa o hennes Emil har fått en tvåa i Täby med förstahandskontrakt och det vågar man nästan inte säga högt, men det är sant. Hela vägen fram till besöket var det helt utan kontakter, bara annons på nätet, sen blev det lite speciellt då Emil frågar mannen som äger fastigheten om det finns en idrottsarena i närheten och han frågar "vad tränar du"? och Emil svarar "jag springer 100 m" då säger mannen att det har han oxå gjort och det finns en arena en km därifrån - sen frågar mannen "känner du Karl-Uno Olofsson i Umeå" ja säger Emil "det är ju min pappa" så det visar sig att han känner till KU som en förebild, eftersom KU ju sprungit i OS och varit berömd i sin gren och mannen bott i Umeå och själv varit delaktig i sporten så kände han till honom och även Emils mamma Eva och så klart hjälpte det väl till, men han sa redan till Caisa i telefon att hon var så trevlig och att han gärna hyr ut till Umeåbor. Det ena gav det andra och nu har de ett krypin i ett generationsboende så länge de vill , omöblerat så man får ta dit egna saker, det är ju kanonbra , och det är nästan bonnalandet där och det ville de ju ha. 45 min till stan så det är ju inte såå långt i den världen.

Hoppas och håller tummen att nu Caisa får ett jobb oxå, Emil ska ju studera ännu 1 år till.

Caisa tar ju sin examen som beteendevetare med psykologi som huvudämne nu i jan , men vill gärna jobba lite innan hon fortsätter med psykoterapi steg 1 osv...

Så kul att få så positiva besked och det lustiga var att båda ringde samtidigt och berättade, så jag satt med en dotter i varje lur och försökte vara nån samlande länk i mitten.

Nu blir det ju snart jul och hur den ska firas vet jag inte, jag vet att vi ska vara här hemma i alla fall, de som vill får komma, vi har inte varit hemma en julafton på flera år. Lite mat och bak ska det bli men inte något överflöd och bara barnbarnen ska få julklappar.

Vi hoppas istället på gemenskap och kärlek och umgänge och det tror jag det blir.

Kroppen min är ju inte så bra just nu, men jag ska till neurolog i mitten av månaden och sen får vi se, jag tränar på och fortsätter med bassäng och promenader men om jag ska vara ärlig så "tappar jag mark" i ben och armar, men det kanske man kan råda bot på, jag vet inte, jag gillar INTE vintern, så mycket vet jag. Resor ska det bli, men när och vart är inte bestämt, först ska vi hjälpa döttrarna att flytta och sen får vi se om det blir nåt "fynd" på resemarknaden. Hälsade på kusin Majsan idag på rehab och farbror Per som har det svårt och jobbigt i sin säng, men vi litar på ödet och Gud och kroppen och Pers egen vilja och förmåga..

Dennis och jag har varit på Myggan och käkat lunch och träffade hans skolsköterska i dörren på väg ut, så nu ska hon titta på hans rygg på torsdag det var ju jättebra..han är så trött oxå men skolan är jobbig och det har varit lite jobbigt runt omkring oxå så vi hoppas det hämtar upp sig. Snart jullov och mormorsmys så det blir bra!

Sköt om er alla människobarn

Kram Nonna