Nytt år - nya tag

Så har det nya året börjat med en rivstart, arbetet har återupptagits och övriga förpliktelser väntar i kulisserna.
Igår ringde min neurolog och berättade att provtagningen visat att jag har B12-brist och brist på folsyra. Förr hette den perniciös anemi ( perniciös=dödlig, anemi=blodbrist) och var dödlig ända till 1949 då man fann sambandet mellan B12, den inre faktorn och folsyra och kunde ge rent vitamin B12 i injektionsform.
Nu medicinerar man med B-vitamin, B12 och folsyra i tablett eller injektionsform.
Tyvärr kan ju nervcellerna skadas om man haft långvarig brist vilket nog varit fallet hos mig man kan se att man konstaterat blodbrist i journalanteckningar men inte åtgärdat desto mer.
Benkramper, håravfall och känselnedsättning, trötthet, synförändringar, nedsatt minnesfunktion, irriterad tunga och depression är vanliga symptom. Jag har ju allt utom de två sista.
Eftersom dr ringde mitt i fikarasten och jag inte var så kunnig på det här så har jag läst på.
Han skrev genast ut piller, jag valde det själv för jag är så stickkänslig, men nu tycker jag att jag nog borde ha stått ut med injektionerna för att få snabbare effekt. Behandlingen är livslång och nya prov ska tas efter 6 månader.
Vi får se jag ska kontakta honom så får vi höra vad värdena var.
Idag ska vi åka till faster/moster Berit i Lappbäcken kusin Eva W o jag för en släktforskningsstund och filmning. Det här projektet har påbörjats för länge sen men av diverse anledningar, en kusin med 4 barn och studier och jobb bl.a, så har det skjutits upp.
Nu hoppas vi komma en bit på vägen. Berit är den enda av min biologiska pappas syskon som lever hon är bara 7 år äldre än jag och en glad o lättsam person.
Berit skulle bjuda på lunch och vi får säkert trevligt.
Imorgon är det jobb igen och sen begravning av farbror Per som dog i december.
Det var den sista av min adoptivpappas syskon som var kvar så det känns extra sorgligt. Vi kusiner får träffas igen av sorglig anledning men det fyller sin funktion det också. Mina kusiner Majsan o Christina har ju mist både mamma o pappa inom 8 månader så det är så klart tufft.
I helgen ska vi bara ta det lugnt eftersom maken råkar vara ledig för en gångs skull, kanske hittar vi på nåt det känns som om man skulle behöva lite uppmuntran NU!!
Till veckan ska jag till Micke S för konsultation kanske kan han hjälpa mig med trocanteriten.
Rtg undersökningar väntar om hörnet ingen kallelse än dock, och maken ska till spec.tanddr i luleå för att kolla tandfickorna och jag ska till tandfén ( hygienisten) veckan därpå.
Ja jisses så det kan bli.
V 3 tar C sin examen och jag ska förhoppningsvis åka dit och lyssna och hjälpa henne att dammsuga o torka lite i lgh hon och Emil flyttar ju ner redan nästa v på onsdag - usch vad fort det gick, man blir alldeles förskräck, plötsligt är hon 100 mil från mamma!!!
Fast det går snabbare att ta sig dit än till Umeå! Ha-ha! Som hennes svärmor Eva säger "de får nog vänta sig ett och annat norrlandsbesök i storstan".
Eva ( tror alla heter Eva nästan) ska dit och hjälper till lite då de flyttar in, eftersom hon ändå befinner sig i Sthlm då, sen får Caisa åka hem med henne till Umeå efterson hon ju ska hem och göra klart studierna och städa lyan. Hon får bo hos dem de dagarna hon har kvar att andas Västerbottensluft sen flyger hon tillbaka till sin Emilio o börjar dra in 08-airen.
Nej nu ska jag stoppa nåt i facet, på facet och susa mot tulpanbutiken och faster Berit!
Lite ledsen känner jag mig men jag tror att på sikt kanske jag blir av med lite luftkuddar, värk och förlamande trötthet - bara det borde ju göra en glader - den som lever får se - om inte får man se nåt som ingen annan här på jorden ser!
Sköt om er och var vaksam på era "defekter."

Kram Nonna