Nu har vi varit till faster Berit och lyssnat på våra biologiska förfäders historia.
För mig blir det ju lite krångligt att ha två släkter men man vänjer sig, jag tror det är ännu krångligare för omgivningen att hålla reda på släktskapet, det här är min biologiska variant.
Jag vet ingen som kan berätta med sån inlevelse och totalt glömma filmkameran som surrar, som Berit. Själv blir jag mer lik en pinne än nånsin då jag vet att kameran är på, varför det är så vet jag inte för alla har ju som sagt sett mig innan så jag behöver ju inte skämmas för det.
Vi gick igenom det vi skrev ner sist, vem som är barn till Ivan o Svea Karlsson, vilka som är barnbarnen dvs Evas o min generation och våra barn och barnbarn.
Berit är ju yngsta barnet född 1941 och då var farmor Svea 46 år.
Granngubben anklagade farfar Ivan för att vara " i barndömen"som skaffade barn så sent, men Ivan blev honom inte svaret skyldig, han sa att "om du också hade "lagat dig", skaffat dig, en yngre kärring hade du å kunnat få fler ungar".
Berit träffade sin Allan då hon liftade till Haparanda på en dans på 50-talet.
Hon lyckades glömma väskan i hans bil och visste inte vad han hette i efternamn men sa snusförnuftigt, hon var nog bara 16 år, "är han ärlig kommer han tillbaka med väskan annars kan han ha den"
Han var ärlig och kom med den och på den resan befann de sig sen i nästan 50 år tills Allan gick bort 2006. De fick tre pojkar och har 5 barnbarn och några bonusbarnbarn numera.
Farmor som på sitt kärva vis ville varna dottern för att ha för mycket illusioner beträffande Allan sa " tro nu int´allt den där stormorajärvar´n säger, ( Allan kommer från en by utanför Morjärv) Knabben här ( det var farfar) han lova mig tom guldskor men int´har man sett till dom än" farfar som var en lindrigt sagt klurig gubbe sa att "det hade blivit dyrt det, minst 2 kilo per fot"
Ja så här gick dialogen, man fick massor av goda skratt det var för tokigt vad dom kunde roa sig och fast vardan var hård och det hettade till i diskussionen mellan dem många gånger så fanns det nästan ingen som hyste sån kärlek till varann som farmor och farfar.
I familjen Karlsson föddes Ingrid 1915, Herbert 1918, Enar 1923, Tord 1927, Marianne 1931, ett dödfött flickebarn 1937 och Berit 1941. Endast Berit är nu i livet.
Ingrid fick tre barn, Inga-Lisa, Rose-Marie och Leif alla lever. Herbert hade 2 pojkar Steve och Kurth som också lever. Enar ( min far ) fick 9 barn varav 8 lever, Ulla-Britt, Lars, Anders o jag i första äktenskapet, Roger, Bengt, Ingalill och Mats i andra äktenskapet och Mikael i tredje.
Tord hade två pojkar Peter o Jan som oxå lever, Marianne hade tre barn, Anders, Eva och Erik alla i livet och Berit har tre pojkar, Jörgen, Dan och Robert som alla finns kvar. Det gör att jag har 13 kusiner och Eva har 18 kusiner i livet. Jag har ju en hoper syskon som jag inte har så mycket kontakt med tyvärr.
Vi fick helt underbar lunchmat, fläskfile och potatisgratäng med grönsallad och glass med hallon till efterrätt. Vilken fest.
Eva hade sin Axel med sig och han lekte med Berits Topsy som är en cairnterrier.
Glada skratt och härliga historier i 4,5 timmar och snart ska vi träffas igen det blir hur bra som helst. Eva ska redigera filmen. Jag ska göra en sammanställning av släktens medlemmar och dela ut sen då det är klart, vi ska lägga in Word i Lappen så jag kan skriva här annars går det inte. Nacken klarar inte den andra datorn.
Nu ska jag få lite te och mackor till försenad lunch - är frukosten kl 11.00 så blir resten därefter.
Kram på er släktforskarvänner
Nonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar