Hundar och ungar och hembryggt äppelvin

86 inlägg har jag gjort sedan jag började blogga - kan ni fatta det - känns mycket som bara den.

Idag tänker jag på smärtsyster Kristina som är under luppen och bedöms och jag hoppas hon har det bra och får vila oxå.

Igår var det måndag, bassäng och jobb och sen pratade jag med kusin Eva S, jag har två Eva-kusiner, Eva S o Eva W. Eva S och hennes Stefan har kennel, eller numera är det Eva och yngsta dottern Maggi som har kenneln. Bischon frisé- o havanaise (osäker på stavningen) föder dom upp.

Nu har dom själva behållit en liten fröken som heter Doris ja herregud hon ser då ut som en karamell, en vit liten lockig sudd med tre svarta punkter, två ögon o nos i det lilla facet. Ja, ni ser ju själva.

Min Lars han är så RÄDD att "åka dit" i två bemärkelser, han vågar inte åka till dem då de har bebisar i huset som inte är tingade och han är ju rädd att han då inte kan stå emot hundlivet igen.

Jag skulle gärna ha en vovve igen vi hade ju våran älskade Dixon i nästan 11 år, han var sjuk i sina tassar i säkert halva tiden men det knöt oss ihop ännu mer. Min älskade vovve jag trodde inte jag skulle överleva utan honom.

Man har läst så mycket om att man "vet" då det är dags att skiljas, men jag trodde inte det skulle kännas "så tydligt". Natten den 5 sept 2006 blev min mamma jättesjuk och gick bort efter några timmar, och vi hann inte ens fram till stunden då hon somnade in, fast vi befann oss tre hus ifrån, men Patrics sambo Sirpa, som är en pärla i dessa sammanhang, fanns hos mamma så hon behövde inte dö ensam. Samma eftermiddag fick vi skiljas från våran vovve som funnits hos oss sen dec 1995 men man var som bedövad av sorg efter mamma så man fick liksom ta all sorg i "samma paket". Jag vet inte om det blir lättare, veterinären sa att hon trodde aldrig att vi skulle orka fatta beslutet samma dag, men Dixon var så dålig att det inte fanns någon återvändo för oss och då jag grät sen han fått sin spruta, så kom han fram och slickade mina tårar precis som om han tackade mig för att han nu fick vila sig och komma till en bättre värld.

Det här gör ju att man funderar en stund extra på vilket liv man kan ge sina "nya" djur, och att man måste ta ansvar för dem i många år..man önskar väl att fler tänkte så.

Lilla Doris förgyller tillvaron hos Sjöbergs tillsammans med ett gäng andra, bl.a friséerna mamma Elsa o Celine och pappa Calle som bor hos andra o ägs till ½av familjen, havanaiserna Mama Mia och Bella så hon blir fostrad till det bästa beteende av de äldre.

Idag har jag varit ute på promenad det gick lätt idag faktiskt, tror jag att jag är bättre av Mickes behandlingar och jag har en kvar, så det finns hopp om liv. Nacken är ett problem, jag orkade inte ens hålla i en tidning då jag låg på rygg i går kväll, jag har så svag muskelkraft i mina armar nu, jag fick lägga mig på sidan och stödja upp mig med kuddar för att orka läsa.

Tycker inte om att bli begränsad och jag oroar mig ju, men nu ska vi se framåt och vi har bokat en resa idag, till Tenerife i mars-april för en vecka, med mellanlandning hos C o E i Täby fast det vet dom inte om förrän nu...kanske det går bra??

Nej nu ska jag nog vila kroppen och själen det har varit 4 avbrott i bloggandet av diverse släktingar ( Eva W ) så nu får jag avrunda med en önskan om en MYSIG KVÄLL och EN GOD NATT!

Önskar att Caisa börjar må bättre efter förkylningen och att Patric får TV:n att funka och att LS o barna mår bra. Tänker på mina smärtsyskon och övriga syskon, kusiner och vänner

Klart slut - over and out

Nonna