Paltfrossa, möhippa och nattsudd

Nu jädar Eva är det bäst du håller i hatten, för nu kommer det ett inlägg. Min kära kusin följer med spänning händelseförloppet och tycker att hon stirrat sig döless på Jörgen Aukland och det är ju med all rätt det är mer än en vecka sen jag skrev sist.

Vad har då hänt sen dess. Ja dagarna har gått i sin vanliga lunk ändå fram till fredag. Då hämtade jag Caisa på flygstationen så besökte vi Tiimari, systemet, Coop och sen susade vi hem för att göra palt. Som tur var hade maken startat potatisskalningen o rivningen så det var bara att röra ihop smeten och koka upp.

L-S & boysen infann sig för att träffa lillasyster/moster och käka palt.

Palten blev så där jättegod, kniven åkte genom lätt som en plätt och med bacon o lingonsylt och smörstavar till blev magarna rundare och vi gick in i paltkoma en stund. Paltreceptet kommer separat nu har jag mätt!

Storsyster föreläste om ordningen i sin handväska, jag borde nog få en helgundervisning, tror inte det finns på jorden det som inte finns där, det där går inte att beskriva det måste ses. Små fodral för alla olika saker, jag är mer än imponerad då man betänker hur hennes tonårsrum såg ut. Som om en självmordsbombare varit framme. Säg inte att det inte finns hopp för mänskligheten.

Lillasyster fick håret färgat av storasyster och när paltarna åkt ner en bit så åt vi glass och drack kaffe.

Caisa kom hem över helgen för att möhippa sin bästis - som lovar Robban att finnas till i nöd och lust o dessutom älska honom - på påskafton. Naturligvis skulle det firas med pukor och trumpeter, åtminstone med visselpipor från Tiimari och cerise tyllslöja från ett okänt ställe. Maggan som var förkyld hade whiskeyröst redan innan kidnappningen...tur för henne kanske. Med SPA och 2 x bubbel, trerätters med löjromstårta och kycklinggratäng o fantastisk efterrätt, singstar och små fyndiga presenter som riktade sig till alla Maggans förtjänster i ett nötskal, firades det att Margaretha snart ska bli fru Olsson. Syster o hennes bästis skjutsade möhippegänget till de uppsatta hållpunkterna, mellan sina egna pumppass, så tacksamt för mig som istället kunde ta en promenad ut på vårisen - i grådiset.

Framåt småtimmarna ( 02.00) hämtade jag dottern o M från krogen och körde hem Maggan, fortfarande med slöja i håret och skylt på ryggen där det stod "blivande FRU Olsson". Det blev kvällsvickning vid mammas köksbord med Bullens och bröd och sen fick man slutligen gå och lägga sig - det var skönt för jag var rätt trött.

En annan kul sak var att mina stövlar fick komma ut och dansa på Valhalls golv det får dom aldrig då dom sitter på mina fötter. Jag tror att alla var nöjda med aftonen och framför allt var Maggan nöjd - hon fick gå på stan och försöka få äktenskapsråd av folk som var ute och det fick hon och dem skrev hon upp i en skrivbok hon fått. Om hon sen tillämpar dem återstår att se, men jag kan inte tänka mig en värld där inte hon o Robban är en enhet så det blir säkert bra.

Söndagen bjöd på ett vidrigt väder, snöstorm och tvåligt slipprig E4:a, men vi kom både till Kallax och hem helskinnade, 18 mil t o r.

Så nu är Sthlmsdottern tillbaka i Täby och övriga har återgått till ordinarie patrullering. Jag har varit på jobbet och sen har jag mailat till min sjukgymnast för att få veta hur länge jag ska vänta på en tid och kanske kunna bli bättre i vänster axel och arm och få ett utlåtande/svar på varför jag domnar så i höger hålfot.

Vet du Nisse kanske vilken nivå det kan härröra ifrån, du som har stenkoll på det här?

Idag kom grannen hem från sin resa och vi har skött blommor och sett till huset och fick en underbar ost/kex/marmeladkorg från Falbygdens Ost som tack så då får vi smarra i oss lite till påsk. Kul med uppskattning.

Idag blir det kycklingsallad och Hjärtebröd till middag och promenaden tror jag får bli imorgon istället jag har inte energi nog idag trots att jag sovit en stund.

Smilla - som från början var Caisas kisse - har haft en högtidsstund då Umemamma varit hemma, både C och S bodde ju i Umeå tidigare, hon springer efter C överallt och vill leka de lekar de lekte då hon var liten, man ser hur hon njuter hon tom glömmer att bita mig i benet. Nu är hon dock utmattad och ligger på sin piedestal och sover skönhetssömn och laddar för nya friska hugg i mina magra smalben.

Kram på er alla i grådiset! Tack mina underbara barn/barnbarn både närvarande och frånvarande.

Nonna