Om mig

Mitt foto
Västmanland, Sweden
Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.

söndag 15 juni 2008

Stationerna tog slut och mycket hann bli ogjort




Dagarna går - kommer inte igen - men, det är det, som vi kallar livet.


Idag är det en mulen söndag, det har kommit en regnskur och jag hoppas det kommer flera, det känns som om luften behöver sköljas ur. Pollengult damm ligger som ett täcke över alla utemöbler och växter. Idag har jag rensat lite i vardagsrummet och faktiskt torkat av två fönster o hittade en massa damm bakom TV-bänken,sen ska jag dammsuga lite i bokhyllorna fy vad det är damm och kissemisshår överallt. Torsdagschocken surrar som en bisvärm i skallen, man bearbetar händelser, jag minns så mycket vi sagt och gjort och så mycket som fick bli ogjort. Maja sa nyss att när jag kommer hem från Sunderbyn ska jag byta köksgardiner dom här är ju så mörka och hon visade mig blommorna, saintpaula som blommade som ett blått fång i hennes köksfönster - ser du Sonja här är s. p blommorna jag fick av dig ifjol, jag har satt om dem nu och visst är dom fina. Hos henne blommade dom som besatta men här hos oss vissnar dom bara.


Hon köpte vårat gröna vitrinskåp och satte in i sitt kök och fyllde det med porslin i höstas, hon gladde sig så åt att det passade till köksluckorna och vi pratade om att när det nya köket skulle in så kanske det inte skulle passa.


Jag skojade med hennes man om att det här blir inte billigt, nytt kök och bubbelkar och ombyggnation av badrummet - och han kontrade med att vad skulle ni på semester för så hon kom på att det var så underbart med badkar...hon var ju här och skötte akvariet och matade firrarna i våras och badade skumbad då vi var på Tenerife.


Maja beställde två skyltar av mig, som jag just påbörjat, som skulle vara en present till en födelsedag senare i sommar dom ska jag naturligtvis göra klart allt enligt hennes önskan tänk vad fint för dem som ska få dem.


Då hon var här och vi pratade skyltar såg hon på tulpantavlorna jag målat för något år sen och tyckte de var så vackra, jag sa att dom kan du ta om du vill och tycker om dem, och hon blev jätteglad och sa att jag älskar ju färger dom ska hänga nånstans där jag alltid ser dom och så kan jag tänka på dig.


Bodan som nu ligger i paket på deras tomt skulle byggas upp snart, för på somrarna har hemvändarna avlöst varann i deras hem - alltid glädje och öppet hus - Pajala marknad missade dom aldrig då träffades syskonen och umgicks hela de ljusa nätterna igenom. Det var dragspel och sång och roliga historier, kubbkast och en massa lekar i en släktkär gemenskap.


Igår träffade jag hennes bror och syster som har tillbringat helgen här hos Folke och vi pratade om Maja - hennes bror var så glad att han ringt henne på onsdagkvällen och hon hade tyckt att han borde åka hit och hjälpa till med bodan innan sommargästerna kommer. Det blev deras sista samtal, men samtalet ringdes och det hjälpte honom nu. "Det är fördjävligt det som vi nu fått att gå igenom" sa han.

Begravningen blir i juli så att även hemvändarna från söder får ta farväl.

Hon gav mig en planta kaprifol för tre veckor sen då vi kapade ner och tog bort en alpklematis som mest såg risig ut, kaprifolen luktar ju så underbart gott och blommar till glädje för oss "utesittare". Nu får vi se om den blir lika stor som våra sa hon. Ganska nyss startade hon upp ett litet akvarium och jag bar dit fiskar från vårt stora och hon skötte det minutiöst och bekymrade sig så då dom dog ibland, vad det kunde bero på??Hon var orolig att det var fel växter så jag gav henne av våra, de förökar sig ju och slingrar sig som lianer.


Det är så svårt att fatta att hon inte finns mer, när jag går ut på vår altan som vätter mot deras hus, så tittar jag ofta dit och tänker, undrar vad Folke o Maja gör idag då. Måtte dom nu få kraft att gå vidare att göra något bra av resten av sina liv och aldrig glömma Maja. Jag vet att hennes stora, generösa, glada syskonskara aldrig släpper kontakten med Folke och barnen och det känns bra. Dom behöver varann. Livet går ju vidare vi ska prata om dig ofta, ofta Maja och vi minns dig med den största glädje. Som jag sa till hennes son igår så känns det som om hon bara smet, hon bara gick upp i rök - jag kände nästan ilska - fast jag vet att hon aldrig skulle gjort det om hon haft chansen att välja.


Det var ju så klart jag själv som inte förstod hur sjuk hon var trots att jag läst om sjukdomen och blivit förskräckt så slår skyddsmekanismen till och man avskärmar sig och tänker "ja men så blir det ju inte i hennes fall" Hon hade 30% chans har jag nu hört!


Igår var barnbarnet Dennis hit på sin vespa, lite repor hade han fått på den då han glidit omkull då det regnat och var blöt asfalt tidigare en dag, han får väl polera till det. Tur att han inte fick repor själv i alla fall. Han fick SMS:a då han kom hem igen så jag hörde att det gått bra, vad gjorde vi innan mobilerna fanns, levde med ångesten kanske??


Vi grillade kycklingfiléer o åt med sallad och ris till middag, tyvärr gick det inte att sitta ute vi har total mygginvasion jag har jättestora bulor av deras stick och här brukar det inte vara mycket mygg men nu har dom hittat Kolkajens blodrika innevånare så det blir MyggA och annat smörjmedel som kan skydda lite.

Vi cyklade iväg till svärmor o svärfar och satt ute i trädgården o fikade lillebror Ante höll på att polera sin Bayliner som skall i sjön före midsommar.

Svärfar for iväg och sjösatte storbåten - och Lars sa att han är så glad att han inte har nån båt när han ser bensinpriserna.

Svärmor frågade om jag inte har några plastmattor jag inte använder som hon kan få till källaren för de har renoverat där nere så jag for dit senare med bilen och säkert 15 mattor så får vi se om hon vill ha några.

Här finns mattor sen flera, flera år tillbaka, uppe på vinden där Lars byggt en jättefin matthylla, både våra egna och mattor som blivit över efter mammas bortgång hösten 2006.


Trasmattorna sparar jag, vem vet det kanske blir inne igen, fast jag är inte så förtjust i dem...inte nu.. men man vet aldrig man kan se livet med andra ögon längre fram - om man får chansen att vara med.


Mina flickor var ut o gjorde storstan igår, jag fick ett MMS innan utgången och de såg ju snygga ut så det vart säkert lyckat. Den här bilden har nåt år på nacken de har åldrats avsevärt!!! Kungsan och fotboll var det tänkt, fast det blev Anglais o storbildsTV:n där tydligen, det var inte det bästa vädret som stan visade upp när nu storasyster var där. Kompisarna hennes var på Dolly Parton de skulle kolla på hennes getingmidja och förmodligen lyssna på låtarna oxå.


Såg att prinsessan Madde oxå varit där o Emma P så det var ju celebert sällskap. Fast va fan de är ju bara vanligt kött o blod de också, så inte behöver man glo ihjäl sig!! Nu var jag elak IGEN!


Nåväl nu skiner solen igen tror jag tar på joggingskorna och går en vända så man får lite luft i lungorna men först kanske lite Yoggi o müsli o en knäckemacka så man får energi.
Tankarna går till Bella som ska bli mamma idag håller tummen Eva!

Sköt om er alla och tänk snälla tankar - dom är lika lätta att tänka som de elaka!


Kram från Nonna




2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så hedrande och vackert som man bara kan önskar sig av en medmänniska och vän.
Jag blir så rörd och "berörd" av hur du hedra din granne och bästa vän
Du har helt enkelt hjärtat på rätt plats.
Va rädd om dig, och försök tänka lite på dig själv också.
Varma krama Bille

Nonna sa...

Du skulle bara veta hur ego jag är!!! Klart man blir engagerad, det är ju bara så och det får vi väl hoppas att inte DET går över, att man slutar BRY SIG OM det vore ju förfärligt!
Annars går ju dagarna sin gång, idag har jag startat motionerandet på helfart igen får väl se hur det går men en 40 minuters promenad har det blivit och ont har jag men jag MÅSTE!
Kram