Ta mitt hjärta - ta min själ.

Imorgon börjar vår semester. Några stora genomgripande revolutioner är inte tänkta att äga rum - inte vad vi vet. Bara att vara ledig räcker ju en bit. Inga skiftscheman att hålla reda på, inga mattider och sovtider och övrigt tidsbundet program.

Kanske kan man få lite mer energi över, inte vet jag. Just nu verkar det vara sparlåga, jag är stentrött vet inte riktigt vad det beror på kanske tanken att jag har semester och får vara trött!!!

Just nu sitter jag ute på frukostbron och skriver, det är varmt fast lite småmolnigt, skira lätta molnstråk har passerat och nu ser jag lite gråare tätare ludd oxå. Vädret - det evinnerliga samtalsämnet - har ju varit så hittills, dagarna har bjudit på lite av varje, men huvudsaken det inte är smällkallt och ösregn hela tiden då blir det tråkigt.

Ni som haft "första perioden" och börjar arbeta nu har ju inte haft det alltför skojsigt vädermässigt. Pratade med kusin Eva S igår det var så kul att hon ringde och hon ska börja tjäna kungen och landstinget till veckan igen och har inte haft så bra väder under sin ledighet att hon kommer att minnas DET med nån glädje.

Däremot har hon en hel del annat hon minns istället.

Hon har varit på vovutställning ( världsutställning tom.) på Älvsjömässan och kört hyrbil med GPS som talade om var hon skulle ta vägen - vilket ju var kanonbra för hur hittar man i den djungeln då man flyttat från den stan för 35 -40 år sen?? Bara att våga det tycker jag var jättemodigt, landsbygdstrafik är EN sak och stadstrafik en annan. GPS-rösten - som hon upplevde sig få en trevlig relation till - ska dock ställas om till manlig stämma på nästa resa.

Deras yngsta, Maggi, har tagit sociologexamen ( heter det så) och haft lite firande med mammas mumsiga meny och släkt o vänner. Dessutom har hon startat eget och fått uppdrag i hemstaden Umeå så det är ju verkligen nåt att fira. Maria, storasyster som bor i Sthlm har fått sitt drömjobb på Arlanda och dessutom har hon och sambon Fredrik fått tag i en trea med förstahandskontrakt norr om stan. Sånt minns man ju med glädje och tacksamhet då gör det ju faktiskt inte så mycket om vädret varit lite risigt...jag menar man skulle ju inte vilja byta ut det ena mot det andra.

Vi har nu följt våran Maja till hennes sista viloplats det var mycket fint, värdigt och sorgligt till tusen - hennes arbetskamrater är fortfarande chockade och känner det som att hon "bara är på semester" hennes syskon är förstås oxå jätteledsna och hennes familj i grannhuset likaså.

Hon är den första i syskonskaran som lämnar jordelivet i vuxen ålder, hon var varken yngst eller äldst, men Gud plockar ju fritt på sin sommaräng och trampar väldigt tanklöst ibland.

Hoppas hon har det bra och ser ner på oss och hjälper oss alla som blev kvar att gå vidare.

Det var underbar sång i kyrkan av Gunnar Andersson först sjöng han "Håll mitt hjärta" som är så vacker. Mäktiga sommarpsalmer sjöng vi och vår kyrkoherde, Anders Gustafsson, höll ett vackert tal till hennes minne och till sist bar hennes systrar o bröder ut henne ur kyrkan till den väntande bilen.

Nu vilar hon på den nya vackra delen av Skogskyrkogården alldeles bredvid Lars morbror Hubert. Maja vi glömmer dig aldrig minns dig med den största glädje, alltid hade du så nära till skratt och såg så ljust på hela livet...det är ofattbart att du är borta. Samtidigt känner jag en oändlig tacksamhet för att jag fick lära känna Maja och vara hennes granne och vän. Hon fick så många telegram och genomgående röda tråd talade om hennes glädje till livet.

Idag ska Lars o jag åka till Seskarö och gå på värdshuset och äta buffé om det bara finns två stolar lediga för våra bakar. Det är så vackert där och vi tar förstås med kameror och går en vända först.

Imorgon ska det bli promenad och det ska vi ta varje morron nu under semestern, nu när jag fått ny tronchantermuskel ( en spruta cortison i torsdags) så går man som en bättre symaskin.

Doktorn, på gatan nedanför oss, sa att jag kan hålla mig till "husbehovsförflyttning" första dagarna och det har jag gjort, så nu orkar jag inte vila mer.

Det ska bli middag för barna med resp och småknoddar, små och små förresten, nån dag då Sthlmsdottern infunnit sig. Hon tar tåget hemåt på måndagkväll och sover sig genom landet och hem till Norrbotten under natten mot tisdag. Kul blir det att hon kommer hem så man får se henne i vitögat och skratta lite tillsammans. Resten av familjen ser man ju inte heller varje dag så det blir oxå trevligt så klart. Menyn är redan planerad och råvarorna inhandlade.

Livet lär en ju att ta vara på de ögonblick som bjuds så man ska träffas då man har tillfälle.

Marknaden i Överkalix ska besökas nästa helg det är tradition sen flera år tillbaka.

Nån kväll mot slutet av juli ska vi åka till Eva S o Stefan och se på de små havanaisebarnen som då har hunnit bli en 7-8 veckor.

Annars är det fyra lediga veckor bara med lite husbestyr så klart sånt finns det ju alltid.

Nu ska man kanske bege sig mot sminkväskan och "ta på nyllet" innan vi styr kosan österut och tar bron över till Seskarö mer rapport kommer och kanske vackra bilder om det nu lyckas.

Sköt om er och var rädda om varann!

Kram Nonna