Härlig är jorden - ibland

Nu har den första snön kommit - och farit - lite är det kvar på vägarna men gräsmattan är ännu grön tack o lov. Alla Helgonshelgen har passerat. Vi tände lyktan på mammas o pappas grav och tänkte lite extra på dem och deras liv. Vi tände oxå ett ljus på Majas grav. Vi har kommit en bit på väg med vardagsrummet, taket är vitmålat och fint och likaså kaminen. Väggarna ska nu kläs med renoveringsmattan Easy Cover för att slippa spackling och slipning och sen ska tapeten upp. Problemet är att tapetseraren jobbar hela tiden så vi får finna oss i att ha det "upp-o-ner" ännu ett tag...

På lördagen var jag försvunnen, ja det är ett intern skämt att både maken och jag försvinner ibland, men mest handlar det om bristande kommunikation.

Några dagar innan helgen sa jag, vid flera tillfällen kan jag tydligt minnas, att jag ska nog gå i kyrkan på Allahelgonadagen kl 18.00. Lars jobbade 06.00-18.00 så han var frånvarande hela dan. Jag hade besök av min kära "lillasyster" Eva med familj, vi är egentligen kusiner men hon behöver en storasyster så hon har mig. Själv har jag lillasystrar så jag är inte lika utsatt som hon, men hon fyller en viktig del i mitt liv. Vi fikade lite, grönt citronte - de tillhör den minoritet av folket som inte dricker kaffe - o Ingvars blåbärskaka med vaniljsås. Den kulinariska smarrigheten kan ni alla köpa i IKEAS mathörna och gick ner i magarna så det visslade om det. Bra att ha hemma i brist på bakenergi. Den energibristen råder nästan jämt här!

Efter det åkte jag till mina äldre släktingar i höghuset och pratade en stund o sen for jag till kyrkan. Där var fullsatt redan 17,30 så vi fick maka på oss i bänkarna flera gånger så alla fick plats som ville in. Majas make och syster var där så vi satt tillsammans. Man läser ju upp namnen på de bortgångna sedan förra allhelgonahelgen så pappas bror Per Daniel som avled i dec 2007 nämndes, likaså vår granne Maja som lämnade oss i juni. Körerna sjöng så det dånade i kyrkan och diakonerna turades om att läsa. Man tände ljus för alla som gått bort, ett ljus tillsammans för samtliga avlidna under varje månad. En fin stund med plats för eftertanke. Jag har fortfarande så svårt att fatta att Maja inte finns mer, jag väntar att hon ska toffla ut till postlådan på morronen, i sin vinröda morronrock med håret på ända och i Folkes 45-or, att hon ska ropa över häcken att nu äntligen är det helg, semester eller att barnen kommer hem och det ska firas..alla vardagssaker man som grannar delar under åren..

På vägen hem kollade jag telefonen och såg att maken ringt två!!!! gånger, han ringer inte ofta kan jag säga. Vid koll så undrade han bara VAR jag var?? han trodde jag befann mig på akuten med mina släktingar eller nåt sånt eftersom jag inte svarade i telefon. Kyrkan - där jag inte springer varje vecka - hade han totalt glömt! Lite orolig var han allt fast han inte ville tillstå det. Vi skulle käka wraps men han hade ätit redan - fast han fick äta igen - och som min äldsta dotter sa "det var väl inget problem för Lars" nej...som sagt!

Minnet är det taskigt med ibland, för oss alla.

Idag har det varit arbetsdag igen och jag har ringt till vårdcentralen och beställt tid hos distr.läkaren min o hade så tur att jag får komma redan på onsdag. Det här med gallstenen måste åtgärdas, inte orkar jag ha det så här det har inte släppt helt sen 16 okt så jag får ta medicin varje dag. Han får väl avgöra vad han tycker vi ska göra och skriva ut mer medicin så jag klarar mig tills jag får det åtgärdat. Dessutom är jag stentrött o märker att energin inte är på topp.

Av gymnastbehandlingen blir jag bättre det är skapligt i benet nu så jag kan gå mina 23-minutersvändor utan att bli sängliggande efteråt.

Dessutom blir det en energikick att vi får hem lillflickan till jul, redan den 18 dec är flyget bokat till Kallax och dessutom ska svärmorsdrömmen komma hit i mellandagarna. När man har barnen 100 mil bort så är det så roligt att ses och det har hänt en hel del sen hon var hemma sist i somras. Vi ska se nya gallerian där nu affärer har öppnat och dessutom ska vi/hon ju träffa familjen, vänner o bekanta och vi har det stora nyöppnade affärscentrat i Haparanda/Torneå som vi måste se oxå. Dessutom ska jag bli inviterad på en middag på Aspstigen som mina barn ska laga (Patric har nog blivit "överkörd" av systrarna för jag misstänker att han inte är informerad men han gillar ju matlagning) meningen är att dom ska bjuda mor sin på middag som en födelsedagspresent när nu alla är församlade och den ska avnjutas med barn o barnbarn. DET ser jag fram emot.

Jag har dessutom fått det foto jag önskade mig, ett foto av barnaskaran i present som togs i somras i trädgårn här hemma. Ett presentkort på Fritz Olsons och vackra blommor kom sonen med då vi kom hem från resan.

Så trots att vi lider av minnesförlust, smärtor och trötthet och ett förskräckligt problem med stavningen då jag skriver - det uppträder alltid då jag går in i en sämre period - så lever vi ett bra liv. Jag känner tacksamhet för att alla andra i familjen är skapligt friska och att vi har varann och ser fram emot en fin vinter och en fridefull jul. På fredag ska jag äta "after work-buffé" med jobbet det blir kul och sen har jag 3 middagar till "på lut" ( när man blir så här gammal får man mat i massor) så mätt lär jag hållas om jag bara får koll på gallstenen så den hålls stilla så blir det bara trevligt!

Ha det så hörs vi!

Gamla människor är inte så friska. Ofta orkar de inte gå raka från brevlådan till kaffekoppen. Lisen 6 år ( ur "Gamla tanter lägger inte ägg")

Kram Nonna