Nu har Americat fått sin nye president utsedd, Barack Obama - måtte nu inte folket tro att han kan göra under bara - och inse att inte allt kan ske på en gång.Här på hemmaplan händer det också en del saker.
Idag har jag varit till min vc-doktor Göran och presenterat mina gallbekymmer. Frågat honom till råds och fått medicin att ta under tiden tills jag kommer på tur. Han skrev alltså en remiss till kirurgen och jag fick önska operatör, och Göran var absolut av den åsikten att har man så här mycket besvär så ska man opereras. Han trodde inte att det är så lång väntetid och att jag får göra operationen på vårt eget sjukhus. Enligt nätet så gör man titthålsoperation där det bara är möjligt och det gör ju att man snabbare kommer tillbaka än vid en buköppning.
Så nu imorgon ska jag hämta ut medicinen, jag har lite hemma så jag väntar tills dess...jag ska till frissan imorgon och fräscha upp testarna dom är lite torra efter semestern. Vi har tyvärr bara en bil imorgon eftersom Audin ska till bildr och maken ska jobba eftermidag och behöver Volvon så jag liftar med honom till frissan och bussar hem. Medan jag ändå väntar på bussen så hinner jag till Apoteket o kanske till nån annan affär oxå. Barnbarnet Dennis har medd att han kommer hit och sover över till fredag. Kul, kul!
Tyvärr är kompisen Carina som skulle dinera med mig i kväll förkyld, så hon ville åka hem istället och jag vill inte ha en flunsa nära om jag slipper, så jag sa att vi får träffas en annan dag/kväll, eftersom hon sitter i en vårdcentralsreception så utsätts hon ju för lite bacillusker.
Fredagkväll ska jag firas av jobbarkompisarna och vi ska äta after-work-buffe´kl 17.00 det ska bli trevligt - hoppas många vill komma - men det är ju så att vi har alla ett annat liv oxå så alla är ju inte disponibla. De som kan kommer och jag hoppas dom har festhumöret i bakfickan så vi får en del glada skratt! Kom att tänka på att jag har firat 30,40,50 och nu 60 år med en del av arbetskompisarna - det är ju inte klokt! 4 jämna födelsedagar på samma arbetsplats. Jag började på ett två-veckors vikariat i mars 1975 och det är på den resan jag befinner mig. Mina barn var då 5 år resp 5 månader. Naturligvis har jag jobbat med olika saker och bytt rum och avdelning många gånger men jag har varit anställd åt NLL hela tiden. Så kan det gå!
DET tror jag inte mina barn kommer att uppleva däremot! Så långa anställningstider kommer det nog inte att vara i framtiden - det är ju på gott och ont.
Nu blir det en tur till medicinlådan eftersom gallkramperna gör sig påminda. Jag kan dock medd att trochanteriten på höger sida blivit mycket bättre av behandlingen, scanlab, töjningar och interferens där jag kunnat höja strömstyrkan från 11 till 35 (nu sist) - fantastiskt!
Smärtorna i knät har oxå blivit bättre och är nästan borta så de hängde ihop med trochanteriten. Nu vet man det, då de här smärtorna ju kommer att uppenbara sig igen, så kan man ju se till att söka i tid nästa gång.
NU är det Det Okända vi hörs!
Kram Nonna
Idag har jag varit till min vc-doktor Göran och presenterat mina gallbekymmer. Frågat honom till råds och fått medicin att ta under tiden tills jag kommer på tur. Han skrev alltså en remiss till kirurgen och jag fick önska operatör, och Göran var absolut av den åsikten att har man så här mycket besvär så ska man opereras. Han trodde inte att det är så lång väntetid och att jag får göra operationen på vårt eget sjukhus. Enligt nätet så gör man titthålsoperation där det bara är möjligt och det gör ju att man snabbare kommer tillbaka än vid en buköppning.
Så nu imorgon ska jag hämta ut medicinen, jag har lite hemma så jag väntar tills dess...jag ska till frissan imorgon och fräscha upp testarna dom är lite torra efter semestern. Vi har tyvärr bara en bil imorgon eftersom Audin ska till bildr och maken ska jobba eftermidag och behöver Volvon så jag liftar med honom till frissan och bussar hem. Medan jag ändå väntar på bussen så hinner jag till Apoteket o kanske till nån annan affär oxå. Barnbarnet Dennis har medd att han kommer hit och sover över till fredag. Kul, kul!
Tyvärr är kompisen Carina som skulle dinera med mig i kväll förkyld, så hon ville åka hem istället och jag vill inte ha en flunsa nära om jag slipper, så jag sa att vi får träffas en annan dag/kväll, eftersom hon sitter i en vårdcentralsreception så utsätts hon ju för lite bacillusker.
Fredagkväll ska jag firas av jobbarkompisarna och vi ska äta after-work-buffe´kl 17.00 det ska bli trevligt - hoppas många vill komma - men det är ju så att vi har alla ett annat liv oxå så alla är ju inte disponibla. De som kan kommer och jag hoppas dom har festhumöret i bakfickan så vi får en del glada skratt! Kom att tänka på att jag har firat 30,40,50 och nu 60 år med en del av arbetskompisarna - det är ju inte klokt! 4 jämna födelsedagar på samma arbetsplats. Jag började på ett två-veckors vikariat i mars 1975 och det är på den resan jag befinner mig. Mina barn var då 5 år resp 5 månader. Naturligvis har jag jobbat med olika saker och bytt rum och avdelning många gånger men jag har varit anställd åt NLL hela tiden. Så kan det gå!
DET tror jag inte mina barn kommer att uppleva däremot! Så långa anställningstider kommer det nog inte att vara i framtiden - det är ju på gott och ont.
Nu blir det en tur till medicinlådan eftersom gallkramperna gör sig påminda. Jag kan dock medd att trochanteriten på höger sida blivit mycket bättre av behandlingen, scanlab, töjningar och interferens där jag kunnat höja strömstyrkan från 11 till 35 (nu sist) - fantastiskt!
Smärtorna i knät har oxå blivit bättre och är nästan borta så de hängde ihop med trochanteriten. Nu vet man det, då de här smärtorna ju kommer att uppenbara sig igen, så kan man ju se till att söka i tid nästa gång.
NU är det Det Okända vi hörs!
Kram Nonna
1 kommentar:
När jag läser det du skriver på det här inlägget så tänker jag på det här med att vara på samma arbetsplats länge.Nu när jag är arbetssökande för förstagången och söker nytt arbete så möts jag av olika reaktioner på att min tidigare anställning varade i 17 år.Ibland, särskilt för lite yngre personer låter det kanske lite mossigt. Det här är kanske en sak som varit annorlunda om min fru varit frisk,men det kan jag inte ge ett bestämt svar på. Jag har arbetat på trafikkontoret i Stockholm men arbetsuppgiterna har varierat men sammantaget så har det gjort att Stockholm blivit sämre tillgängligt för bilburna handikappade sedan jag slutade. Låter kanske som om jag sätter mig på höga hästar men helhetsbilden av en fråga anser jag blir inte fullt belyst för förän det dyker upp personer med bred kompetens och erfarenhet. Självklart så ska beslut också grundas på nya erfarenheter och yngre personer ska kunna ge sin syn på saker. Så i det stora hela så tror jag att det är bra att det finns människor som jobbat med samma sak i många år, det ger stabilitet på en arbetsplats det är helt klart, jag har haft kollegor som jobbat mer än 30-år på samma ställe och det är inga trötta ambitionslösa varelser som en ny chef uttryckte det när han tillträde sin nya tjänst. Den här mannen hade den goda smaken och kalla den delen av Stockholm trafikkontor för "muppyllan". När nu "mupphyllan" är borta och 30-40 års kompetens gått i pension börjar det visa siga vad dessa män och kvinnor gjort. De såg till att Stockholm fungerade på ett sådant sett som det verkligen inte gör idag. Det är ingen åsikt från min sida, har mycket fakta på det, men nu är det smärtfrågor som gäller för mig och sedan eller samtidigt så ska jag hitta ett trevligt arbete som jag ska ha fram tills det är dags för pension(ler). Mvh från Peter Olofsson
Skicka en kommentar