Livet verkar börja efter 60

Ja i fredags skulle jag firas av jobbet och inte anade jag, då jag körde hemifrån vid 16.30, att jag inte skulle komma hem förrän 10.00 dagen efteråt!

Ni vet att ju äldre vi blir, ju längre firar vi, det går ju saktare allting så man måste hålla ut länge...

Vi var 13 arbetskamrater som "gick till bords" i hotellets matsal vid 17.00-tiden för att äta deras afterwork-buffé som är väldans mumsig. Jag hade grundat med diklofenak så stenen skulle hålla sig stilla och den delen gick ju hyfsat.

Vi åt, det hölls tal och jag fick veta att jag är lika gammal som transistorn och en del andra fakta som jag inte ens kommer ihåg nu. Sällskapet var glatt och vi skrattade gott åt IOGT-föreningen (det var bara 2 som tog vin till maten) resten av församlingen skulle hålla huvudet klart av olika anledningar. Vi pratade om att det i samband med fredagsbufféerna brukar lottas ut en natt i minisviten på hotellet. Man måste nyttja erbjudandet samma kväll/natt och det ingår minibar och hotellfrukost dan efter. Sviten har ett litet vardagsrum och en sovrumsdel och en minibastu och badrum. Irene berättade att hon vunnit det en gång, men de kunde inte nyttja det då eftersom det fanns annat inplanerat. Jag sa att jag tror att man slutat med det för vi hade inte sett nån som fått det på länge då vi varit ute och ätit. Så efter någon timme så började några från vårat sällskap resa sig för att gå hem och jag kramade om dem och tackade för blommor och present och för att de kommit och plötsligt står där en helt annan person i avskedskön, som satt vid bordet bredvid, och sa att hon ville överlämna en hotellnatt till mig som fyllt år eftersom dom själva inte kunde nyttja den. Hon är en fd arbetskamrat som jag haft för ca 25 år sen så jag känner ju henne lite. Förmodar att jag såg ut som dom i dolda kameran jag visste inte vad jag skulle säga men hon sa "ring nu till Lars och be honom komma hit". Lars han jobbade em så jag var ju tveksam men efter viss påverkan av alla vid bordet så ringde jag honom på mobilen utan att få svar och sen på hemtelefonen och det visade sig att han var hemma. Han fick nog inget förhandlingsläge alls är jag rädd, jag sa vad som hänt och att han kunde packa ner lite som behövdes så skulle jag hämta honom om en halvtimme. Bordskompisarna jublade och jag var mest omtumlad - tur att jag inte ens kom ihåg att jag hade en katt hemma för då skulle jag nog tvekat - men Smilla var som bortblåst ur minnet och jag for hem och hämtade maken och packade lite nattkläder och medicin o sen for vi tillbaka till hotellet. Nu är ju maken väldigt pigg på allt sånt här och mycket snabbare att fatta beslut än jag är så han var genast med på noterna en natt på hotell får man inte så många gånger i livet.

Vi pratade med Johan i receptionen så att allt med överlåtandet var OK, och det var det, så då kunde vi tillbringa kvällen på hotellet o maken fick sig en tallrik buffé och vi skrattade gott åt hur det kunde bli. Vi gick ner i baren och tog en drink och sen sov vi gott i svitsängarna efter att maken badat lite bastu. Hotellfrukostar är ju trevliga som fasiken så den åt vi vid 09,00-tiden och sen for vi hem till tapetseringen som tyvärr väntade där hemma.

Men visst var det trevligt och vi tackade och bockade givarna som vi träffade i baren senare på kvällen. Vilken överraskning.

Det var en jätterolig kväll och tänk ni, jag har 3 inplanerade/utlovade middagar kvar - man får mycket mat då man fyller 60. Torsdagkväll är nästa drabbning på rest. Vikingen med Majsan och Gunilla. Babban snart är det dags för Viktklubben igen om jag ska fortsätta så här!

Ikväll bråkar dock stenen men jag får ta en diklo till natten och försöka sova, imorron är det jobb och jag har precis bränt en skiva bilder som jag ska ta med till jobbet så dom får se hur dom såg ut på festen.

Tack alla snälla människor - ni är sååå gulliga jag är så glad att ni finns!

Kram alla!

Nonna