I min och vår Herres hage

Livet i allmänhet

Livet går vidare och vardagsrumsförnyelserna oxå. Nu har det klarats av två väggar så nu återstår det bara två kortare - en fönstervägg bl.a - så vi ser nu ljuset i tunneln.

Dessutom har man hämtat sig efter hotellvistelsen som kom så plötsligt och kan skratta gott år alltihop. Kallelsen till besök hos kirurgen som jag önskat få som operatör av gallan har anlänt idag - 18 nov ska jag inställa mig hos dr UH.

Om han bedömer att jag bör opereras så ska det göras lite förberedelser, EKG, blodtryck, blodprov och narkosdr-samtal. Sen får vi väl se när det hela kan gå av stapeln.

Home-styling

Dessutom har jag fått span på skinnsoffor i svart på Blocket.se så vi får väl se om det blir affär. Oavsett vad nu omgivningen må anse om valet så tyckte jag o maken om dem, på bild i alla fall, så det blir spännande att se dem live.

Jag har stirrat intensivt efter just svarta soffor och det har naturligtvis varit drösar av bruna möbler som exponerats.

När jag ser fondtapeten, som nu är uppsatt, så tänker jag Anders Berglund - jaha undrar ni väl vaddå???- jo den ser ut som en stilistisk bild av en storstad i mörker med ljus i skyskraporna och jag tänkte direkt på hans New York, New York. Så kan ju tankarna gå.

Så nu finns det en New Yorkvägg hos Söderholms, vilket nog är det närmaste vi kommer den stan..

Familj o vänner

Vi måste ju förbereda oss för julen oxå, tror inte det blir så mycket julklappar i år men några - väl genomtänkta - är ju inte fel.

På fredag fyller sonhustrun år, 38 år ung är hon och samma dag fyller min kompis Gunilla oxå, fast 62. När Gunilla o jag bodde grannar i början av 70-talet så föddes sonen min och hennes äldsta dotter och dottern Maria sa att "när jag blir stor ska jag gifta mig med Patric och han ska skjutsa mig på sparken och jag ska sitta på den här kudden" hon satt på en kudde på sparken på vintern och var kanske 3 år.

Maria är rektor idag och sambo med Tony och har tre barn och Patric blev sambo med Sirpa för snart 20 år sen och har två grabbar och jag vet inte om de ens känner igen varann idag.

Imorronkväll ska jag jag avverka middag nr 2 med Majsan och nämnda Gunilla på Vikingen det ska bli en rolig stund. Majsan och jag har en livslång historia ihop vi lekte ihop som små och gick hand i hand på konfirmationen och fick barn samtidigt och sen gick våra liv väl isär några år, vi levde på var sitt håll men har de senaste åren haft mer umgänge. Gunilla lärde jag känna 1970 och vi har jobbat på samma arb.plats, dvs sjukhuset, men hon har jobbat i vården och jag i administrationen i alla år och vår kontakt har oxå "gått i vågor". men det fina med riktiga vänner är att de finns kvar där man lämnade dem sist, man "umgås på distans" på något sätt.

Hälsa o träning

Nu har jag behandlats klart av Kjell, för den här gången, men jag ska ju fortsätta att hålla kroppen igång så klart. Jag har bassängtränat i morse och det var skönt, axeln o armen är så bra att jag kan ligga i hörnen och benträna vilket jag inte kunde tidigare och jag kan gå i utan att få så hemska kramper i underbenen och fötterna. Vilka framsteg! Det har inte kommit på en gång utan succesivt precis som smärtorna oxå gör - smyger sig på en på natten!

Promenader ska det oxå bli, fast inga långa, då börjar benkramper och smärtor igen. Trochanteriten är bättre, det är så långt vi nu kan komma, långt ifrån bra men dock - och idag då jag bassängtränat så fick jag ont igen fast mer i ljumsken så jag har nog sträckt mig. Underben och knän värker oxå men det kanske är träningsvärk...låt oss hoppas det.

Varma tankar

Tänker på min syster Babban och hoppas hon får lösning på sina hälsoproblem, på bloggvännen Ammie och hennes livssituation, på Gunvor där långt borta i Canada som kämpar på och på Kristina i Vadstena som kan se ett ljus i sin tunnel.

Känner tacksamhet att min dotter och hennes man hittat varann igen i livets vimmel, att yngsta barnet känner så mycket för sin steg-1-utbildning och snart ska ha alldeles egna klienter att "terapeuta", att hennes duktige sambo kommer att ha en KTH-examen 2009 och förhoppningsvis ha jobb snart och att sonhustrun pluggar på med sin us-utb och får MVG på proven, att sonen jobbar på på fast han är "less" ibland, för hans skull kan jag tom stå ut med lite snö för han vill skotra. Mina fyra fina barnbarn har jag alltid i tankarna och Stoffe ska brottas på lördag så då håller vi tummen!

Nu ska jag vila, maken sover gott för han ska jobba sin 4:e natt nu och har ytterligare en kvar - 5 nätter är fem för mycket då han har så högt blodtryck men förhoppningsvis blir det dagtid nu ett tag de ändrar skiftform och varslar 10 man på hans arbetsplats.

Nog lever vi i en föränderlig värld just nu - det känns överilat med mycket och att pengar styr världen råder det väl ingen tvekan om. Vi hoppas på det bästa - för alla!

Kanske kan ni sympatisera med morfar som Karsten 7 år beskriver honom

Morfar har sagt att han hellre vill till helvetet än till himlen, för han tycker om att svära, spela kort och ta sig en rackare.

Kramar till alla och envar!

Nonna