Sakta framåt går det

Känner mig som Lucia, skrider fram, utan tända ljus dock, men idag behöver jag inte längre använda byxbenen att dra i för att få fram benen då jag ska gå, däremot då jag suttit så lyder dom inte..

Såå illa var det igår - jag orkade inte få fram benen för egen maskin och att klä sig själv var bara att glömma. Nu är det bättre med det och muskelvärken har lagt sig en hel del.

Huden kring såren - det lilla man ser under plåstren - börjar bli vackert blåtonad som en kvällshimmel vid åskväder.

Nåja, visst jag mår klart bättre idag även om jag är stressad och trött men alldeles för "hög" för att sova dagtid.

Inte kunde jag gå med Majlis och köpa julblomma som jag lovat det var att överskatta sin förmåga att ens tro det. Jag kan inte lyfta hennes rullator i och ur bilen och utan den kan vi inte bege oss ut.

Hon väntar så gärna säger hon men jag vet ju att hon vill ha den som hon brukar.

Mer muskelkraft måste jag få till i benen annars kan jag inte gasa/bromsa heller som tur är har vi automatlåda. Nå det kommer tillbaka det är bara jag som är otålig.

Har pratat med lite släkt, vänner och arbetskamrater idag och löst lite korsord och stickat på julklapparna. Maken har varit till tandfen idag igen - han talar allt varmare om Monica - men han kom hem i alla fall. Han handlade garn till mig på garnboden, han var den ende mannen där inne sa han, och sen har han skjutsat mig till ICA så jag fick kravla mig in och hämta lite paket som SMS:et sagt har anlänt. Bl.a en julklänning - men jag tyckte jag såg ut som en groda i den - vi får se om det blir nåt annat lämpligt att trä på sig.

Nu ska jag se lite TV, spela in "himlen kan vänta" för jag tror inte jag orkar vara vaken så länge, äta några pepparkakor och kanske dricka lite glögg eller must och sen försöka sova. Jag har nu varit utan nattmedicin i över en vecka och visst jag sover ju i perioder och läser flera gånger /natt men tänkte att det ska stablisera sig.

Min opererande dr ringde igår för att kolla läget och sa att jag ska genast höra av mig om jag har ont i höger sida eller får feber. Operationen tog lite längre tid än vanligt drygt 1½ timme bl.a var det intuberingsproblem men den gick bra och jag skulle inte oroa mig, om jag inte hört något från vävnadsprov som skickas in före jul, så kunde jag glömma att det var något som var galet.

Han tyckte att det såg friskt ut men sa att det var bra att det gjordes nu eftersom det var en inflammation i blåsan och en gallgång hade sjunkit ihop så jag hade med all säkerhet fått mer problem. Så då vet man det - jag sa till honom att jag kände mig lite pådrivande då jag begjorde att få snabbare tid men att jag kände att jag skulle följa mitt hjärta och inte vänta. Han sa att det var helt rätt!!

Så gott folk lyssna på era kroppar och var inte rädda att begära hjälp då det är något som känns fel ingen känner oss så bra som vi själva.

Jag är stolt över vårt sjukhus och den fina vård vi bedriver och jag har blivit helt underbart bemött det vill jag säga. Klaga ska vi göra då det finns anledning men vi ska säga motsatsen också då vi blir väl bemötta och får bra behandling - det blir en ros på insidan. (vår hemsida på nätet)

Nu ska jag hålla mannen sällskap i TV-soffan och se om jag hittar en stoppnål så jag kan stoppa hans strumpor som han fått av min mamma Lena i GBG och som han lyckats få ut ena klöven genom...lång o trogen nötning!

Kram i vinterkvällen!

Min mamma jobbar med Gud. Hon jobbar på ett kyrkokontor, så han är hennes chef. Min farbror är pessismist. Han spelar orgel i kyrkan

Lydia 6 år