Stentanten är åter..

Som sagt - tillbaka i hemmets ljuva vrå och helt klart är egna sängen värd massor fast jag har baxat omkring i natt som en elefant, höger sida som jag oftast ligger på var inte att tänka på och ryggläge blir man trött på. Vä sida kom jag över på till slut och med kuddar som uppallning så blev det hyfsad sömn.

Tisdag 2 dec

Jag bankade på opmott dörr redan före sju och ursäktade mig med att jag var tidig, men maken ville hinna till badhuset och morronsimma så jag fick hänga med. Inger som satt på mott sa att det var jättebra att jag var tidig så jag fick gå in i ett ombytesrum, ta av kläder, låsa in mina prylar, få landstingets raffset på och de där förbaskade opstrumporna - som jag vet är bra mot blodproppar men inte sitter sååå skönt - de kom på och sen tassade jag in i postoprummet och satte mig att vänta. Dr kom snabbt, en för mig helt ny bekantskap, som ritade och berättade vad som väntade där inne i operationsrummet. Han var trygg, tydlig och klar och efter en 10 minuter var vi klara. Då fick jag sängläge och en nål på handryggen och dropp, jag fick träffa anestesidr Bolinder från Gävle och fick ett gott skratt då han hittade en lapp i min journal, från 1969, där det stod att jag kommit in på kirurgmottagningen efter att ha fått en kniv i armbågen!! Han tittade lite frågande på mig som om jag varit med i nåt knivslagsmål och jag berättade hur det gått till. Jag stod där i mitt kök då 1969, jag var gravid med min son Patric, maken hade varit hemma och ätit middag och jag diskade efter middagen. Jag satte upp lite kärl i skåpet ovanför och när jag lyfter ner något så sticker jag armbågen - med full kraft - rakt på en nydiskad kniv jag ställt med eggen upp i bestickkorgen för att torka. Gissa hur det kändes. Blodet sprutade och jag skrek där i min ensamhet. Jag gick mot telefonen för att ringa maken men ville svimma så jag la mig på golvet i hallen och just då kliver maken in. Stressad kliver han över mig och säger den mening han fått äta upp många varv "varför ligger du här" och fortsätter in som om jag brukar ligga kring golvet varje dag och vältra mig, i blodpölar!!! Nå det blev kirurgen och omplåstring och den handskrivna lappen om denna händelse ligger i min operationsjournal av någon anledning!!?? Till saken hör att den dåvarande maken inte tålde se blod, sprutor och medföljande attiraljer så det kan ju förklara lite av beteendet och tyvärr är sonen lika lite intresserad av allt i sprutväg. Nå det gick ju bra och av det lärde jag mig att ALDRIG sätta knivar med eggen upp i torkställ.

Efter nån halvtimme så fick jag ta droppet med mig och gå till operationssalen. Upp på bordet och se till att ligga bra, ha fötterna mot fotplattan och bra stöd för nacken med en rullad operationsduk under och sen fick jag medicin och minns inget mer av ingreppet. Vad klockan var vet jag inte men inte mer än 08.30 och jag vaknade på postop/uppvak 12,00, då var jag så trött och full av narkosgaser så jag kände det som om jag doftade eter hela jag och då jag hostade så nästan rök det om mig. Tänkte då att nu Sonja Elisabeth har du nog tagit dig vatten över huvudet för upp ur den här sängen kommer du inte inom överskådlig tid. Kunde då inte ens drömma om att jag skulle orka åka hem 7 timmar senare.

Både anestesisköterskan och opererade läkare kom och pratade med mig efter ett par timmar och berättade att jag hade varit svår att intubera, så jag skulle inte bli rädd om jag hade ont i halsen och i munnen. DÅ mindes jag att det där hörde jag 2005 också då jag gjorde en bukoperation men det hade jag helt glömt så om det blir fler operationer måste jag komma ihåg det här.

Dr sa att blåsan innehöll ett mindre grustag och en stor sten och att det var inflammation dessutom så det var bra att den kom ut nu. Nu fattar man ju varför jag var så sjuk på Teneriffa i våras och efter supergod buffé på Seskarö värdshus i somras och så den där sista gången i oktober då vi kom hem från Cypern.

Just på resor och vid goda smörgåsbord blir det ju fet mat - mycket fetare än vi äter annars så det retade väl igång det hela. Nu kan det bli så att man, efter operationen, inte heller tål för fet mat utan reagerar med diarré så man ska prova sig fram försiktigt nu så lär man ju sig.

Det känns så skönt att det är över, man är tacksam att det gått bra, kroppen har fyra nya hål men dom ska väl läkas, bandagen ska bytas idag och tas bort efter en vecka. Duscha får man göra efter 2 dagar.

Kan säga att jag känner av att man bökat med min nacke och käkar, känns som om jag är knockad o har ont i halsen. Är lite skinnflådd och mörbultad i munnen. Eftersom jag frös så frukatnsvärt på uppvakningen så var hela kroppen så spänd, jag skakade och hackade tänder under tre täcken och det känns i form av en ruskig muskelvärk idag, kan inte lyfta benen med egen kraft utan får ta i med händerna då jag ska klä mig.

Sånt går över och livet har jag i behåll och gallstenarna fick jag tyvärr inte rama in eller göra halsband av men det är ju bagateller, huvudsaken man blir frisk och kry.

Nu ska jag vila mig igen tillsammans med en spinnande Smilla så hämtar jag upp mig fortare.

Kram alla ni som peppat mig och så klart alla ni andra!

Nonna blekfis