Nu har jag varit på möte på vår FK bland ett 50-tal andra som också hade behov av att lyssna till de nya reglerna. Bra info var det och även om nu inte alla delade den meningen så vet då inte jag hur man i så fall skulle ha informerat.
Man får ju s.a.s. skilja på sak och person. Det är ju ett regeringsbeslut och inte tror jag FK:s personal jublar åt allt, men vad kan dom göra??
Kanske var dom som inte tyckte att det var nåt nytt, bättre pålästa än jag - nu vet jag i alla fall att jag får fortsätta med min begränsade sj.ers till det datum som är bestämt dvs 090831 och att jag därefter har möjlighet att söka 18 månader till och då är vi framme vid 110228 (OM det beviljas) vilket gör att jag känner mig tryggare.
Dessutom fick jag veta vem som är min handläggare och har anmält att jag gärna vill träffa henne. Så hon kallar väl mig då hon har tid.
Min chef är informerad och han ställer så klart upp om vi ska träffas allihop.
Många människor är bittra och arga och "skjuter ju så klart budbäraren" så jag tror inte det är kul för handläggarna men det där vet man ju sen löneförrättartiden i livet att kul var det inte alla dar. Ingen gör medvetna fel och ställer till det och ibland blir det fel pga mänskliga faktorn men det mesta går ju att rätta till. Man vinner nog alltid mest på att framföra sakliga fakta och inte börja med att vara i affekt och strida men det bottnar ju i rädsla för framtiden. Nog är jag helt övertygad om att många får fara illa och blir missförstådda och jag ber att jag inte ska behöva höra dit.
Sen måste det ju bli katastrof för kommunerna som ska försörja alla utförsäkrade som inte får hjälp nån annanstans.
Vi kan nog bara försöka påverka via politiska vägar och rösta i nästa val det ska jag då och vad jag ska rösta på är då helt säkert, inte FR i alla fall.
Nu ska jag arbeta på min fina matta och räkna LAS-tid på Pite älvdals sjukhus personal. Först lite ansiktspåtagning och frukost - jag trodde det var -16 ute, men det var -1,6 betydligt bättre så då kan man andas utan Bricanyl dessutom.
Så de sista ljuva åren kanske blir hyfsade...
Tjingeling
Nonna
5 kommentarer:
Skönt att du har fått LITE mer klarhet och inte oroar dig lika mkt. Du ska se att allt löser sig. Du har ju folk som ställer upp för dig, läkare, chef mm.
När går du upp egentligen? Publicerat och klart kl 05:43. Nog går jag upp tidigt (ca 5:15) men inte skulle jag klara av att sätta mig vid datorn och skriva en hel artikel inte. Även om jag inte behöver kaffe för att vakna utan att det räcker med att fötterna kommer på golvet så skulle jag inte orka eller känna för det.
Säga vad man vill men nog är det krut i kärringen i norr!
Kram från lillsyrran
Ja du lilla Babban kl 05.00 far benen över sängkanten efter att Jill Johnson sjungit för mig. Som Rönnerdal är jag ju inte utan det går lite långsammare men jag vill ha lite tid annars blir det för stressigt. Klarar inte stress så vidare då blir det kaos i hjärnan.
Kom på att jag inte skrivit igår kväll så jag tänkte slänga ner två rader - SÅ dåligt känner jag fortfarande mig själv - kan säga att det har nog inte hänt - två rader! 22 är nog närmare sanningen.
Tur att vi människor är olika.
Nu har jag jobbat och varit till närmaste stad dvs Haparanda och gått på IKEA, Djurmagazinet och ICA MAXI så till sist krampade benen så jag nästan grät. Skam den som ger sig, nu ska det bli vila o lite stickning, om nacken tål det annars får jag väl läsa o lösa korsord. Vill du ha ett par vantar vilken färg i så fall??
Kram Big Sis
Vantar? Jo tack, men orkar du det? Grå i så fall. Har en svart och en grå kappa. Mor stickar till mig bara jag ber henne men jag hade tänkt försöka själv men det är så mkt annat som jag vill göra. Förr satt jag ju framför TV.n och stickade men det är lite svårare att sticka framför datorn när nu TV:n är utslängd =)
Har laddat upp bilder nu i kväll på kort som jag gjort tidigare men inte haft publicerade på hemsidan. Och nu ska jag ta fram dvd med Pang i bygget, eller så blir det Seinfeld. Ha en go helg. /kramiz
Vilken fin blogg du har!
Usch, känner så väl igen oron över vad som skall hända när den tidsbegränsade sjukersättningen går ut. Man får väl hoppas på mirakel, men för egen del klarar jag för tillfället inte ens att jobba de 50% jag borde, och att gå upp och jobba heltid inom mindre än ett år då mina 18 månaders dispens är slut känns fullkomligt uteslutet. :(
Hoppas det kommer att gå bra för dig!
Jag håller tummarna för dig också. det är inte lönt att oroa sig för det som inte har hänt. Då kanske du ororor dig helt i onödan! Du har helt rätt i att det bästa är att vara saklig och påläst när man träffar FK.
Kramar!
Skicka en kommentar