Dag 7 - Min bästa vän

Alla har en "bästa vän" under olika perioder av livet - bara ett fåtal lyckosamma har samma vän under alla perioder...så klokt sa hon Rita Mae Brown, den amerikanska författaren.

Jag har många vänner - skulle kunna räkna upp massor här men det tjänar ju inget till - några få jag känt hela livet som jag vet finns där, som man kan prata med ofta, eller periodvis sällan, men ändå ta vid där man sist avslutade. Några som kommit in allt eftersom och försvunnit igen och kanske återvänt eller återvänder senare i livet.

Vänskapsrelationer kommer det många under en livstid, en del som vi själva väljer, andra som väljs åt oss via närstående och kommer in i våra liv, stannar ett tag och försvinner.
Jag tror att det här hör till vår "livsläxa", vi möter de personer som ger oss utvecklingen vi behöver, vi möter dem som vi har SÅ mycket gemensamt med att vi kan ha dem nära oss alltid, vi möter även dem vi inte kan förstå oss på, som är negativa och stjäl all vår energi i en munsbit, vi möter de där glada, uppmuntrande o hurtiga och alla dessa behöver vi.
Om vi stannar upp ett tag och tänker efter så ser vi ofta ett mönster - den dan jag kände mig nere så mötte jag plötslig en gammal vän som var precis vad jag behövde, fick mig att inse att livet är ju faktiskt bra ändå..en annan dag verkar vi bara möta dem med stjärnbeströdd glans vart vi än vänder oss, och ibland ska vi slipas i kanterna av de där mindre positiva typerna som inte ens vill vårt bästa. Lika viktigt som att ha vänner är det så klart att själv försöka vara en bra vän.
Oavsett om vi har livslånga vänskapsrelationer eller korta så ger de oss det vi behöver just där och då och vi behöver inte alltid ha förutfattade meningar om det inte blev som vi trodde och tänkte oss. Vem har facit?
Allt jordiskt vi har är ju trots allt bara till låns och kommer att tas ifrån oss, så det gäller att uppskatta dagen och ge det bästa vi kan till alla runt omkring oss.

Imorron hade jag kanske behövt en vän att hålla i handen då jag ska besöka ortopeden och försöka förklara mina tankar för honom. Nu kommer jag att åka ensam och det ska säkert gå bra det också. Hoppas han är en förstående man som kan ge mig de råd jag vill ha - om jag tänker positiva tankar om honom så tror jag att det blir det positiva jag kommer att se.
Bloggvännen Gunveig mötte dock en mindre förstående dr sist hon var till ortopeden och den mannen hoppas jag håller sig på den sidan Bottenhavet - fast det är ju synd om dem förstås. Han lyckades rycka undan mattan under hennes fötter helt och sånt ställer också till det i våra kroppar. Det värsta är nästan att de är helt övertygade om att de har rätt!

Nåja nu ska det bli datorvila för pengen är slut - nacken skriker och det vill vi inte höra!
Tror jag tar fram mina bombnedslag till adventsstakar i alla fall NU!! känner att jag behöver deras glans.
Kram Nonna