Jobbet

Igår var jag på jobbet igen, igår var en väldigt bra dag i min rygg så det gick hyfsat bra.
Jag rensade ut i gamla pärmar, sorterade papper o plast och högar som måste tuggas och kollade igenom min mail  - det var det jag hann med på mina timmar.
Verkar som en bra ide att ändra arbetstid till eftermiddag eftersom jag är så stel och "ofärdig" på morgontimmarna.
Dessutom pratade jag ju så klart med mina arbetskamrater lite längre stunder eftersom vi inte hade setts sen jullunchen och en del hade jag inte sett sen i november då jag blev sjukskriven. Känner att det här med pension är rätt beslut och nu ska jag bara städa upp efter mig och skicka iväg till arkivering och förvaring samt avsluta ev. påbörjade projekt och lämna över sånt jag haft hand om i många år tex. brandutbildningen.

Lite stressad känner jag mig, men det verkar som om jag är så fruktansvärt lättstressad numera och det får jag försöka jobba med.

Idag är det ingen bra dag alls, har haft ont i natt, då jag ligger så är det som om något blir snett i ryggen/bäckenet och det ger såna smärtor då jag ska vända mig och flytta mig i sängen.
Ortopeden förklarade att det har med de där brotten på kotbågarna att göra, eftersom framsidan o baksidan av kotan inte fäster i varann. Lyckades somna om så jag har fått min vila trots allt.
Har ju planerat in bassängträning i eftermiddag så det ska jag absolut försöka klara...det är ju så välgörande för både kropp och själ.

Hur länge bassängen får vara kvar känns lite ovisst, nu ska man ju lägga ner all operationsverksamhet vid Kalix sjukhus och det förstår man ju att det kommer att drabba de verksamheter som blir kvar.

Under mina 35 år på denna arbetsplats har det skett  mycket förändringar.
I slutet av 70 talet byggdes det ut flera flyglar och vi hade långvård och medicin, kirurg samt BB som fungerade bra. Jag jobbade i den rekryteringsverksamhet som då pågick och det var roligt att bemanna och få en fungerande verksamhet.
Vi anställde folk varje dag, nästan bokstavligen gick hem i stugorna och raggade folk, människor hade lön och kunde försörja sig på orten, flera nya bostadsområden byggdes och skolor och butiker blomstrade.. 

Sen kom neddragningarna en efter en och nu kan man känna att tempot är ljusår från vad det varit. När man började dra bort vissa enheter, kommunen tog över äldrevården, BB centraliserades till Sunderbyn och sen slutade man med akutoperationer osv. då följde det mycket i dessa spår..man känner att en del "lägger ner sig självt".
Igår hölls det ett stormöte om nedläggningen av operationsverksamheten vid vårat sjukhus i Folkets Hus och det var flitigt besökt trots dålig annonsering. Man tycker mest synd om de unga som utbildat sig inom vården och nu får börja pendla 16-17 mil / dag om de vill fortsätta att jobba inom akutverksamheten.

Vad det ska bli av den här orten kan man undra och ändå är inte vi vid kusten värst utsatta, utan inlandet och småorterna är ju de absolut största förlorarna. Kanske ska vi alla tränga ihop oss i städerna och lämna resten åt sitt öde. Det känns tråkigt och jag tänker på de egna ungdomarna, mina barn och barnbarn med egna företag och stor satsning på orten hur ska det gå för dem?? Alliansen i kommunhuset har något att sätta tänderna i nu och kreativt nytänkande och friska satsningar borde verkligen belönas.

Nej jag måste nog bjuda upp Ergo space till en dans runt huset nu - här är så skräpigt och den vita tigern lämnar lite hår efter sig trots att hon är nybadad..dammsugning är ungefär det värsta jag gör, det blir någon form av snedställning som inte är bra, men INGA har sagt upp sig, så det är bara att göra det själv.
Kattlådan behöver ny sand, jag ska väl käka lite brunch och sen åka till träningen, dagens middag blir julköttbullar med grönsaker det blir mumsigt.
Lars pendlar till skolan igen och håller på att söka sig en praktikplats så vi får se vart allt bär iväg, hoppas han hittar nånstans att göra praktik och sen kan få ett jobb - helst ett vanligt jobb - ingen bidragsförnedring som tar slut efter att bidraget går ut! På fredag har vi date med mäklaren som ska prata hus med oss..så det händer spännande saker också mitt ibland det som känns trist men troligen kallas samhällsutveckling!
Kramar från Nonna