Så fort det blir några grader varmare ute så faller flingorna och åter kan man konstatera att man lever och bor i fel land vintertid.
På måndag 10 januari ska jag börja jobba igen, med mina nya arbetstider ska jag kanske klara av det då ryggen hinner ledas upp till tolvslaget. Nu ska det röjas och kastas och skickas till vårt arkiv, alla gamla samlingar ska iväg.
Dessutom har jag en halvmeterstrave med gamla betygshandlingar som ska tuggas..måste kolla om huset har någon större tugg än den på våran på avdelningen som bara tar nåt enda papper åt gången.
Nästa måndag, den 17 januari, ska jag besöka ortopeden och diskutera framtiden och någon form av smärtlindring. Som det är nu kan jag inte ha det i längden - i natt sov jag några timmar låg sen vaken i flera timmar och slumrade till slut in och hade ont hela tiden så jag var fullständigt slut på morronen.
Det fanns en del åtaganden som måste ske idag, trött eller ej, så jag har gjort dem och nu har vi städat bort julen på Enen också, lagt på nya dukar och burit ner ljusstakarna i källaren - två nöjda gamlingar vinkade av oss då vi gick. Biblioteket har fått sina böcker tillbaka och jag har lånat nya och två filmer som jag hoppas hinna se.
Ikväll blir sänggående tidigt för imorron ska jag hämta nya brillor - maken tyckte det var för mycket snöyra idag så vi sköt upp det - det ska nog gå bra trots att jag har lite svårt att sitta och några bråkiga nerver i kläm på högra sidan.
Det här inlägget lät som en jämmerdal men jag befinner mig i den dalen nu och då ska man dela med sig och sen då man klättrat upp på berget bredvid så kan man se tillbaka och konstatera att man är bättre!
Har 21 arbetsdagar kvar innan jag är arbetsbefriad o innehar titeln pensionär - den utskällda folkgruppen!
Lite semester har jag nog att ta ut så det kanske blir färre dar än så, men ett vet jag det ska bli så SKÖNT!!
Kramar Nonna
Om mig
- Nonna
- Västmanland, Sweden
- Mamma, hustru, dotter, mormor, farmor, svärmor, syster, syster- o brors dotter, kusin, moster, faster, svärdotter, svägerska,matte o medmänniska.
4 kommentarer:
Nonna!
Ja, när man befinner sig i jämmerdalen så är man ju där tills det är dags att komma upp igen.
Och det krävs mer mod att berätta hur det är där än hur det är när det mesta är på topp och - det blir äkta.
Jag gläds med dig att du äntligen ska få gå i pension och inte plåga dig mer som du har gjort. All heder åt dig, jag kan bara ana hur du har kämpat..
Sen hoppas jag att ditt ortopedbesök ger något konstruktivt och vettigt. Framförallt att ni kommer fram till något smärtstillande som fungerar för dig, för som du säger - så här kan du inte ha det.
Smärtan tär något hemskt och tar död på vår livskvalitet.
Jag var väldigt rädd när jag skulle byta och ta starkare läkemedel, rädd för missbruk och allt möjligt. Men min rädsla var obefogad.
Det har fungerat jättebra mot grundsmärtan sen -07 (förutom att jag har haft smärtgenombrott, vilket vi troligen inte kommer undan).
Att jag skriver det är för att försöka förmedla till dig: Var inte rädd! Ta emot den hjälp som finns att få. Jag menar inte att låta som en "förståsigpåare" utan det är ärligt menat.
Som jag skrev i mitt kommentarssvar till dig ska jag krypa in i min lilla böne och "författar" koja nu. Det känns på allvar att det är det jag ska göra. Så hör du inte av mig så mycket sitter jag där och skriver eller ber. Men jag kikar kanske ut nån gång ibland och jag tänker på dig!
Varm kram!
Kan bara instämma med Kristina, att du har gjort det förträffligt bra med 35 år, dax att dra ner på det :-)
Vi blir ju som sagt inte yngre och piggare.
Hoppas vädret blir bättre hos er så ni kan åka iväg och hämta ut brillorna :-)
Då kommer du se ännu bättre ut ;-)
Kramen i massor!
Kristina: Tack snälla du för dina råd, jag tror att du har rätt! Du om nån måste ju veta detta som du kämpat med din rygg! Sen jag själv kämpade med mina nervsmärtor och fick äta bl.a Nobligan i jättehög dos (pga av tre diskbråck nästan samtidigt) och fick trappa ut dem i det oändliga efter flera års användning, så var jag övertygad om att den "fällan" skulle jag inte in i igen.
Man kan dock inte låta rädsla styra, man blir ju begränsad av medicineringen och att passa tiderna, att magen slås ut osv.,men smärtan gör oss oxå begränsade kanske i än högre grad. Nu är det så att min mage inte klarar piller så bra och då måste man få något annat alternativ så det ska jag kolla.
Charlotte: Ja man får vara glad att man haft jobb så länge att man haft fina arbetskamrater och en inkomst så man kunnat dra sitt strå till stacken. Allt har sin tid - nu kommer en annan tid och det blir stora förändringar för oss med nytt jobb för maken, flytt osv. men det ser vi fram emot med stor förväntan och vi tror det blir bra. Det arbetslivet fyllde i sociala kontakter får man söka nån annanstans och jag har alltid trivts med mig själv och lite pyssel så det kanske kan göra att man utvecklar nån annan slumrande gåva! Kram tillbaka till er båda!
Nonna
Eftersom du anser att inlägget var / är jämmer så bortser vi från det och så frågar jag - hur gick det / går det på jobbet?
Kramar!
Skicka en kommentar